Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trafikled tvärs igenom "City", nästan
h. o. h. upptagen af butiker; Österlånggatan;
Skeppsbron, som bildar hamnen utefter Stadsholmens
östra sida, en bred och ståtlig trafikled med
Gustaf III:s staty af Sergel (aftäckt 1808; jfr
fig. 4). På Norr: Drottninggatan (1,6 km.) och
Regeringsgatan, Norrmalms af gammalt förnämsta
pulsådror, på hvar sin sida af Brunkebergsåsen,
hvilka med sina fortsättningar, resp. Norrtulls-
och Roslagsgatorna, genomdraga hela Norrmalm
från s. till n.; Malmtorgsgatan, Brunkebergstorg
och Malmskillnadsgatan, tillsammans bildande en
trafikled uppefter åsens krön, hvarifrån backiga
eller starkt sluttande gator gå till malmens lägre
delar; Birger jarlsgatan (2 1/2 km.), som öppnar
en diagonal förbindelse från Nybroviken i s. tvärs
öfver malmen mot Brunnsviken i n.; den från Sveaplan
längst i n. utgående, f. n. (1917) till Kungsgatan
fullbordade avenyen Sveavägen, som skall framdragas
till Hamngatan; dessa i hufvudsakligen nord-sydlig
riktning gående gator korsas af Odengatan, från S:t
Eriks plan i v. till Valhallavägen i ö., och längre
söderut af Kungsgatan, som börjar på Kungsholmen och
efter att ha passerat öfver Kungsbron leder genom
Brunkebergsåsen till Stureplan samt således förmedlar
trafiken mellan Kungsholmen och Östermalm. På
Östermalm: de parallella breda esplanaderna
Valhallavägen (1,8 km.), vid malmens yttersta gräns
i n. ö., och den för vackra planteringar utmärkta
Karlavägen, hvarifrån vid Karlaplan utgår Narvavägen
åt s. till Djurgårdsbron; Sturegatan och, längs
Nybro- och Ladugårdslandsvikarna, Strandvägen (1,8
km.; fig. 13), som med sina praktbyggnader låter
S:s storstadsegenskap på glänsande sätt framträda,
uppsökas gärna af det flanerande S. Södermalms
hufvudgator äro Götgatan (2 km.) åt s. och Hornsgatan
(2,4 km.) åt v., båda utgående från Södermalmstorg,
hvarjämte må nämnas den ännu ofullbordade Ringvägen
rundt Södermalm. Kungsholmens hufvudgator äro
de parallellt i ö. och v. löpande Handtverkar-
(1,6 km.), Kungsholms- och Fleminggatorna
samt de vinkelrätt mot dessa gående Scheele- och
Sankt-Eriksgatorna. Sammanlagda längden af S:s gator
och vägar är 512 km. (inkl. Brännkyrka, 72 km.,
och Bromma, 20 km.); frånsedt inkorporeringarna äro
af hela gatuytan 77 proc. belagda med tuktad eller
huggen sten, asfalt eller makadam, nämligen i Staden
inom broarna 89 proc., på Norr- och Östermalm 78
proc., på Södermalm 69 och på Kungsholmen 87 proc. S:s
långa stränder ha från äldre tider till en del,
särskildt på Kungsholmen och Södermalm, ingått uti
angränsande byggnadstomter och alltså icke utgjort
offentliga platser; man har emellertid dels genom
expropriationer, dels och i synnerhet genom mången
gång storartade utfyllningar åstadkommit strandgator
utefter större delar af S:s vatten.
Af öppna platser äro följande viktigast: på
Stadsholmen Stortorget, Mynttorget, Järntorget,
Riddarhustorget, vid hvilket står Gustaf Vasas
staty (af Larchevesque, rest 1774) midt framför
Riddarhuset (på hvars gårdsplan 1890 restes en
staty af A. Oxenstierna, mod. af Börjeson); vidare
Slottsbacken med en obelisk (utlofvad af Gustaf III
till S:s borgerskaps ära, aftäckt 1800) och Olaus
Petris staty (af T. Lundberg, 1898); på Riddarholmen
Birger jarls torg med Birger jarls staty
(af Fogelberg, 1854); på Helgeandsholmen den
trädplanterade platsen framför riksdagshuset
och den djupt under holmens nivå liggande parken
Strömparterren (fig. 10); på Norrmalm: Gustaf
Adolfstorg (förut Norrmalmstorg) med Gustaf
II Adolfs ryttarstaty (af Larchevesque. 1796),
Brunkebergstorg med sin vackra brunn, Kungsträdgården,
med statyer öfver Karl XIII (af Göthe, rest af Karl
XIV Johan 1821) och Karl XII (af Molin, 1868) samt
en vacker fontän (likaledes af Molin), Berzelii
park med Berzelius’ staty (af Qvarnström, 1858),
den bredvidliggande Nybroplan med J. Ericssons byst
(af Börjeson, 1893), Södra Blasieholmshamnen
med planteringarna kring Nationalmuseum,
där Bältespännarna (af Molin), Fosterbröderna
(af Lundberg) m. fl. skulpturverk stå, parken
vid Centralstationen med N. Ericsons staty (af
Börjeson, 1893); i Vasastaden Odenplan (fig. 19),
en spårvägsknut, med plantering (1890-talet) och S:t
Eriks plan; på Östermalm: Humlegården (12 har) med
k. bibloteket och bl. a. Linnés staty (af Kjellberg,
1885) samt Scheeles staty (af Börjeson, 1890) och
gruppen Farfadern (af Hasselberg, 1895), Stureplan
(fig. 14), en spårvägsknut, Karlaplan; på Södermalm:
Karl Johans torg vid slussbroarna, med Karl XIV
Johans staty (af Fogelberg, rest 1854 af Oskar I),
Södermalmstorg, Adolf Fredriks torg, med fontänen Tors
fiske (af Wissler) samt skulpturverken Snödroppen
(1899) och Tjusningen (1917; bägge af Hasselberg),
Nytorget, tillhörande redan 1640-talets stadsplan,
m. fl. Skepps- och Kastellholmarna, till stor del
trädplanterade, utgöra omtyckta promenadplatser,
I synnerhet Kungsträdgården och Humlegården prydas
af utomordentligt vackra blomsteranläggningar – en
specialitet för det nyare S. I de yngsta stadsdelarna
äro stora parkanläggningar utförda, såsom Tegnérs-
och Vanadislundarna och Vasaparken på Öfre Norrmalm,
Kronobergsparken på Kungsholmen, Tantolunden och
Hvita bergsparken på Södermalm m. fl. Öfver hufvud
är S. i förhållande till areal och folkmängd ganska
väl försedt med öppna, trädplanterade platser,
äfven oafsedt den i stadens omedelbara närhet
belägna, från alla stadsdelar lätt tillgängliga
Djurgården, hvilken för S. är hvad Boulogneskogen
är för Paris eller Thiergarten för Berlin. Härtill
komma de gårdsplanteringar, som möjliggjorts genom
de på allra sista tiden byggda kvarterens öppna
byggnadssätt. Utom de ofvan uppräknade skulpturverken
i det fria må nämnas Kristina Gyllenstiernas staty
(af Lundberg, 1912), på slottets yttre borggård,
Vesslan (staty af en yngling, af Strandman, 1912) på
Kungsholmstorg, bronsafgjutningen af Notkes S:t Göran
och draken, uppställd (hufvudbilden 1912, jungfrun
1913) i Köpmanbrinken (Staden) och Bågspännaren
(af Kr. Eriksson, 1916) på Kornhamnstorg. – Af
S:s salutorg äro de viktigaste: de sammanhängande
Munkbro-, Kött-, Mälar- och Kornhamnstorgen (fig. 8)
med Fiskarhamnen i Staden inom broarna, Hötorget
på Norrmalm, Östermalmstorg (de båda sista med
vidliggande saluhallar), Kungsholmstorg, Södra
bantorget på Södermalm m. fl. Utom de två nämnda
hallarna finnas en centralsaluhall nära Kungsbron på
Norrmalm och några andra saluhallar (jfr Saluhall).
G. S-g. (Lfd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
