Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettin - Stettin-Berlin-kanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12,082 kvkm. 871,925 inv. (1910), 95,2
proc. evangeliska. – 2. Hufvudstad (stadskrets) i
preussiska prov. Pommern och i nämnda reg.-omr., vid
Oder och dess till Dammska sjön i ö. gående sidogrenar
Parnitz och Dunzig samt vid flera järnvägslinjer,
hvarjämte den genom Hohenzollernkanalen står i
förbindelse med Berlin, hvarför S. kan betraktas som
Berlins hamn. 236,113 inv. (1910). Staden är belägen
i en vacker, men lågland och därför mindre sund
trakt. Den består af den trångt byggda och backiga
Altstadt, den s. därom belägna, regelbundna Neustadt,
båda på vänstra Oderstranden, samt stadsdelarna
Lastadie och Silberwiese på högra stranden mellan
Oder och Parnitz. Sedan de af Fredrik Vilhelm I
(1713–40) anlagda fästningsverken, som gjorde S. till
en första rangens fästning, 1873 slopats, ha n. och
v. om Altstadt uppstått nya stadsdelar, och de
forna förstäderna Grabow, Bredow, Nemitz m. fl. ha
inkorporerats. Minnen af fästningsverken äro de
kvarstående Königstor och Berlinertor. Öfver Oder leda
4 broar, öfver Parnitz 3. Anmärkningsvärda byggnader
äro: Peter-Pauls-kyrkan, den äldsta kyrkan i Pommern,
grundlagd 1124, Jakobikyrkan från 1300-talet, de
forne pommerske hertigarnas slott, uppfördt 1575–77,
ett modernt rådhus, en ny regeringsbyggnad, en teater
samt det nya museet (1906–12) och ett storartadt
sjukhus. På och nära Königsplatz och framför teatern
stå statyer af Fredrik den store, Fredrik Vilhelm III
och kejsar Vilhelm I och vid det nya museet kejsar
Fredrik III:s monument. S. är säte för provinsens
öfverpresident, regering och oberlandesgericht
samt för 2:a armékårens generalkommando, för ett
konsistorium och en afdelning af riksbanken. Det har
3 gymnasier, 3 realgymnasier, 2 lärarinneseminarier
och 1 institut för blinda och döfstumma samt
flera fackskolor (bl. a. navigationsskola) samt
botanisk trädgård. Därjämte finnas ett betydande
bibliotek, konst-, naturalie- och kulturhistoriska
samlingar i det nya museet. S. är en af Tysklands
viktigaste hamnar (den förnämsta i Preussen) och
Pommerns förnämsta fabriksstad; det har regelbunden
ångbåtsförbindelse med de flesta hamnar vid Öster- och
Nordsjön äfvensom vid Medelhafvet och med New York. I
nov. 1898 öppnades en frihamn nedanför staden. Stadens
uthamn är Swinemünde (se d. o.). Utförseln omfattar
hufvudsakligen spannmål, mjöl, sprit, trä och socker,
införseln kolonialvaror, järn, stenkol och vin. 1912
inlöpte 4,846 lastade fartyg om 1,828,436 ton och
utlöpte 4,782 om 1,827,450 ton. S:s egen handelsflotta
utgjorde 1913 28 segelfartyg om 804 reg.-ton och 117
ångbåtar om 135,282 reg.-ton. Stadens viktigaste
industrier äro skeppsbyggen, maskinfabriker och
järnverk. Af de många skeppsvarfven märkas Vulkan i
Bredow med 7,500 arb. och Stettiner Oderwerke med
1,000 arb., af andra industrier järnverket Kraft
med 1,200 arb., en symaskin- och velocipedfabrik med
1,600 arb., tegel- och cementfabriker med 3,100 arb.,
sockerraffinaderier, kemiska fabriker, bryggerier
m. m. – S., som enligt traditionen uppstått ur en
vendisk fiskarby, omnämnes under de sachsiske kejsarna
(919–1024). Från 1100-talet var det en blomstrande
hansestad och säte för hertigarna af Pommern, hvilkas
ätt utslocknat (1637). I westfaliska freden (1648)
kom S. till Sverige.
Redan 1630 hade staden emellertid öppnat sina
portar för Gustaf II Adolf, som 10 juli s. å. i
sitt läger vid S. med Pommerns hertig Bogislav XIV
afslöt ett förbund, som i själfva verket gjorde
honom till herre öfver landet. S. å. lät han omge
staden, som förut hade dåliga försvarsverk, med en
bastionerad linje af 2–3 km. omkrets och 1631 bygga
ett verk på Lastadie. 1639 belägrades S. förgäfves
af de kejserlige. Sept.–nov. 1659 försvarades
det lyckligt af P. Würtz mot österrikare och
brandenburgare under de Souches. 1676 låg "den store
kurfursten" två månader med sin armé på höjderna
rundt om staden, utan att kunna uträtta något mot
densamma. 7 juli 1677 började han emellertid med
en armé af 16,000 man, som 23 juli förstärktes med
3,000 luneburgare och i okt. med danskt infanteri
och som förfogade öfver 160 kanoner och 36 mörsare,
belägra staden, som försvarades af generalmajor
Jak. Joh. v. Wulffen med 2,500 man, understödda
af borgare. De belägrade nödgades redan i juli
utrymma Tullskansen, men sedan afslogo de flera
stormningar och företogo flera utfall, minkrig fördes,
på Dammska sjön utkämpades sjöstrider, och på isen
utanför Lastadie stod 7 dec. ett slag. Sedan 200,000
projektiler förvandlat staden till en grushög, 2,000
borgare stupat, garnisonen hopsmält till 200 man och
förråden börjat tryta, ingick v. Wulffen 27 dec. 1677
en hedrande kapitulation efter den långvarigaste
belägring Sveriges historia känner (se N. Wimarson,
"Sveriges krig i Tyskland 1675–1679", d. III, 1912).
I freden 1679 återkom S. till Sverige.
Fästningsverken började förstärkas, men voro vid
Stora nordiska krigets utbrott 1700 knappt i bättre
stånd än 1679. Från 1703 arbetades dock
kraftigare, och ryssarna under Mensjikov kunde
1711 intet uträtta mot staden. Enligt ett i juni
1713 mellan gen.-guvernören i Bremen, M. Vellingk,
holsteinske administratorn Kristian August
och Preussen afslutadt fördrag skulle staden
besättas af neutrala preussiska och holsteinska
trupper, den s. k. stettinska sekvestern;
general Meijerfeldt ville dock ej utrymma den, men
nödgades efter en kort belägring i sept. s. å.
öppna portarna för ryssarna, som öfverlämnade S.
till konungen i Preussen, åt hvilken det i freden
1720 formligen afträddes. 29 okt. 1806 öfverlämnades
S. utan motstånd åt fransmännen, som 21 nov. 1813
nödgades uppge den åt preussarna efter en
belägring, hvarunder 6 svenska kanonslupar beskjutit
S. och Damm samt mellanliggande batterier.
– I S. ingicks 13 dec. 1570, under bemedling
af Tyska riket, Frankrike, Sachsen och
Polen, mellan Sverige och Danmark en fred, som
afslutade Nordiska sjuårskriget (se d. o., sp.
1315). 1615 anordnades i S. en diplomatisk kongress,
med ändamål att åvägabringa fred mellan Sverige och
Polen. Flera makter sände medlare; men då Sigismund,
Polens konung, vägrade erkänna Gustaf
II Adolf som konung i Sverige, ville denne ej
ditskicka något sändebud. 2. (J. F. N.)
L. W:son M.
Stettin–Berlin-kanalen l. Hohenzollern-kanalen,
afsedd att göra Stettin till hamnstad för Berlin, öppnad
för trafik i juni 1914, utgår från hamnanläggningar i
Berlins nordvästra del, följer floden Havel omkr. 40
km. i nordlig riktning, därefter de gamla Malzer-
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
