Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1189-1190 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinlen, Alexandre Theophile - Steinmann, Peter Frederik - Steinmann, Ernst - Steinmetz, Karl Friedrich von - Steinmetz, Charles Proteus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(i Musée des arts décoratifs, Paris) och De fyra
årstiderna (inrikesministeriet). S. har uppträdt
äfven som skulptör (Angorakatt i brons eges af
Berlins nationalgalleri). Han är representerad i
Luxembourgmuseet och i Stockholms Nationalmuseum
(med litografier). Af hans teckningar ha flera
samlingar utkommit.

^{G–g N.}

Steinmann, Peter Frederik, dansk militär, f. 1812,
d. 1894, löjtnant 1830, kapten vid generalstaben 1842,
var 1849 stabschef vid general Ryes kår i Jylland
(dock ej under slaget vid Fredericia) och 1850 vid
general Moltkes division i slaget vid Isted samt efter
kriget vid generalkommandot i Flensborg 1851–62. Som

generalmajor (sedan 1860) fick S. 1863 befäl öfver
en division och anförde denna under återtåget från
Dannevirke i striden vid Sankelmark 6 febr. 1864,
där han själf blef sårad. I den sista kampen om
Dybbölställningen 18 april ledde S. trupperna i
brohufvudet, och då härens hufvudstyrka därefter
förlades till Fyn, fick han befälet på Als. Förgäfves
sökte han få sin afdelning förstärkt och var därför
ur stånd att hindra öns intagande 29 juni, men förde
sina slagna trupper till Kejnæs och Fyn. Där öfvertog
han inom kort öfverbefälet öfver hela hären, men
fick ej tillfälle att visa sin förmåga, enär kriget
snart afstannade. S. var sedan kommenderande general
i Jylland, tills han i aug. 1874 blef krigsminister
(han var emot Köpenhamns befästande till lands),
en ställning, som han dock innehade knappt ett år.
1878 återtog han sin forna befälspost i Jylland
och fick 1882 afsked.

^{E. Ebg.}

Steinmann [sta’jn-], Ernst,
tysk konstforskare, f. 1866 i Jördenstorf i
Mecklenburg-Schwerin, studerade i Tübingen, Rostock
och Leipzig och var i många år bosatt i Rom, därefter
i Schwerin, där han var direktör för de storhertigliga
museerna, sedan åter i Rom. S. är författare till
en rad gedigna studier öfver italiensk renässanskonst.
Hans största arbete, utfördt på uppdrag af tyska staten,
är Die Sixtinische kapelle (2 dlr, 1901–05).
Bland hans öfriga verk märkas monografier öfver
Botticelli (1897; 3:e uppl. 1913),
Ghirlandajo (1897) och
Pinturicchio (1898),
Rom in der renaissance (1899; 3:e uppl. 1908),
Das geheimnis der Medicigräber Michel Angelos (1906) och
Die porträtdarstellungen des Michelangelo (1913).

^{G–g N.}

Steinmetz [sta’jn-], Karl Friedrich von, preussisk
militär, f. 1796 i Eisenach, d. 4 aug. 1877 i Bad
Landeck, blef officer 1813 och deltog med utmärkelse
i fälttågen 1813–15. Under danska kriget 1848
förde han befäl öfver ett infanteriregemente. Han
blef generalmajor och kommendant i Magdeburg 1854
samt general 1864 och anförde femte armékåren i
kriget med Österrike 1866, hvarunder han besegrade
fienden vid Nachod, Skalitz och Schweinschädel (27–29
juni). Under fransk-tyska

kriget (1870) var han första arméns öfverbefälhafvare
samt deltog med densamma i striderna vid
Spicheren, Colombey-Nouilly och Gravelotte
äfvensom vid inneslutningen af Metz. På grund af
meningsskiljaktigheter med högsta ledningen afgick

han i sept. 1870 från armén, hvarvid han utnämndes
till generalguvernör i Posen och Schlesien, men
redan 1871 lämnade han denna befattning, hvarvid han
upphöjdes till generalfältmarskalk i armén. 1872
blef han medlem på lifstid af det preussiska
herrehuset. S. var en fordrande, allvarlig och driftig
befälhafvare samt 1864–70 särdeles verksam för femte
armékårens utbildning. Biogr. af von Krosigk (1900).

(^{H. J–dt.})

Steinmetz [sta’jn-], Charles Proteus, tysk
ingenjör, författare, f. 9 april 1865 i Breslau,
egnade sig åt tekniska högskolestudier inom de
mekaniska och elektrotekniska facken i Berlin och
Zürich. 1890 begaf han sig till Amerika, där han

först anställdes hos firman Eichemeyer, men några år
efteråt öfvergick till världsfirman General electric
company i Schenectady, där han sedermera verkat
som konsulterande chefingenjör. Samtidigt som han i
praktisk verksamhet på ett banbrytande sätt deltog
i utformandet och förbättrandet af de elektriska
maskinerna och transformatorerna, utvecklade
han en, redan 1889 börjad, rik och originell
författarverksamhet, som blifvit af grundläggande
betydelse för den moderna elektroteknikens utveckling
och gjort hans namn oupplösligt förknippadt med
denna för det industriella lifvet viktiga epok. 1902
blef han professor vid Union university, N. Y.,
i elektroteknik; 1903 kreerades han till filos.
doktor där. Karakteristisk för det ingenjörsarbete
S. utfört är en förening af klar teoretisk insikt,
stödd på ett bredt matematiskt underlag, och praktisk
blick för teoriernas värde för och omsättning i
tekniska konstruktioner och anordningar. Redan 1893
framlade han en matematisk metod att på ett bekvämt
och öfverskådligt sätt behandla växelströmsproblem
med undvikande af differentialekvationer, den
s. k. "Symboliska metoden", som karakteriseras
af användningen af komplexa kvantiteter och har
fått allmän användning inom den elektrotekniska
litteraturen. Själf löste S. med dess tillhjälp
ett flertal problem. Sålunda klarlade han
transformatorteorien, som han utvecklade att omfatta
äfven induktionsmotorerna; vidare behandlade han
problemet om kraftöfverföring på stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>