Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stamning - Stamord - Stamp - Stampa - Stampa, Gaspara - Stamp act - Stampalia - Stampasfalt - Stampbetong - Stampdäfvert - Stampe, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
965
Stamord-Stampe
966
nadt sammanhang. Liebmann anser, att i första hand
orsaken till stockningen i talet och det öfver-drifna
konsonantuttalet ligger i ett missförhållande
mellan förmåga och lust att tala. Han anser,
att alla de öfriga frivilliga och ofrivilliga
rörelserna och äfven den sjukes psykiska symtom
äro sekundära. Denna för patienten så tyngande,
mången gång honom all lifsglädje beröfvande åkomma
har föranledt många försök till behandling, från
Demosthenes’ själfförsök med kiselstenar under tungan
till Dieffenbachs operationer. Båda metoderna äro lika
irrationella som det gamla svenska folkmedlet (som
Ketzius 1846 -omtalade i Svenska läkarsällskapet)
att helt oförmodadt slänga tarmarna af ett nyss
slaktadt djur i ansiktet på den sjuke. I ett gifvet
fall kunna emellertid de i och för sig mest olämpliga
medel vara botande, i det fall nämligen, att de med
innerlig öfverty-gelse befästa föreställningen "nu
behöfver jag ej längre vara rädd att tala", alltså
i sådana fall, där talfruktan är det förhärskande,
kan man upplefva sådana under som det af Ketzius
omnämnda fallet. Det är i dessa fall fråga om en
elementär psykoterapi (se d. o.). En riktigt bedrifven
behandling af patientens psyke är ofantligt viktig
och erkännes allmänt. Detta är synnerligen viktigt
just vid en börjande stamning i barnaåldern. Kan man
få omgifningen att förhålla sig så, att den lilla ej
blir uppmärksamgjord på sitt talfel genom påpekningar,
hån och begabberi eller öfnin-gar af svåra ord, utan
att omgif ningen i stället talar långsamt och utan
onödigt distinkt uttal af konsonanterna, försvinner
i regel talfelet efter hand. Men äfven hos den,
som stammat länge, och framför allt hos denne är
den rent psykiska behandlingen ofantligt viktig. Man
måste öfverlagdt söka arbeta bort hans nervositet,
skygghet, blyghet, modlöshet och hos honom söka
ingjuta förtroende till sig själf, öfvertygelse om
att kunna bli fullt bra från sitt lidande. Om man är
så skicklig psykoterapeut som t. ex. Alb. Liebmann,
att man i det öfvervägande flertalet fall redan vid
första konsultationen kan få patienten att tala
flytande, då är det själf klart, att man ej kan
behöfva mer än 4 veckors efterbehandling för att
befästa det med en gång vunna resultatet. Liebmanns
behandling är larveradt psykoterapeutisk, i det
att han förklarar sjukdomens väsen för patienten
och betonar vikten att uttala konsonanterna med
tillräcklig liten kraft och därmed får dem att med
ens tala flytande. Gutzmann, som äfven fäster stort
afseende vid de sjukes psykiska tillstånd, låter
dem metodiskt inöfva den riktiga andningstypen,
ljudbildningen, accenten o. s. v. och får därigenom
patienten att till en början under uppmärksamhet på de
olika muskelrörelserna tala öfverdrifvet noggrant,
först därefter öfvergå till vanligt tal. Till
grund för denna metod ligger erfarenheten, att
en till sina delar väl inöfvad sammansatt rörelse
till sist kan utföras utan uppmärksammande af de
enskilda rörelserna. Äfven i denna metod finnes
det psykoterapeutiska momentet i mycket hög grad,
särskildt om den handhas skickligt. Men äfven med
andra metoder kan man få resultat. Dock kan man
understundom se hela resultatet äfventyras, trots
det att man fått patienten att tala flytande, genom
en starkt uttalad talfruktan, som gör, att patien-
ten bäfvar hvarje gång, han måste tala eller
på förhand vet sig vara tvungen att tala. En
riktigt ledd efterbehandling tar vanligen bort
den. I en del fall kan man vara tvungen att använda
hypnos. Oförgätligt är för förf. ett 1911 behandladt
fall. Trots det att patienten talade flytande,
sade han med öfvertygelse: "Doktor X har sagt mig,
att jag har tungband och därför ej kan komma kunna
tala". Får man ej efterbehandla ett sådant fall
tillräckligt, inträder lätt återfall. I förbigående
bör anmärkas, att tungband ej spelar någon roll
för talet. I vårt land ha bland läkarna på senare
åren K. Weinberg och Alfhild Tamm nedlagt ett
målmedvetet och framgångsrikt arbete på behandling
af stamning. I utlandet finnas flerstädes institut
och polikliniker för behandling af åkomman.
C. V. S-d.
Stamord, språkv., kallas i förhållande till ett
annat ord det äldre ord, som utgör den historiska
förutsättningen för det yngres uppkomst, alltså det
ord, från hvilket det senare säges "härstamma",
t. ex. städa i förhållande till städning och
städerska. Jfr Primitiva ord.
Ad. N-n.
Stamp. 1. (Stampverk). Se Krossverk,
sp. 69. – 2. (Sigillstamp). Se Sigill, sp. 421 och
pl. II.
Stampa, sjöv., säges ett fartyg göra, när det
har svängningsrörelse långskeppsvägen omkring en
tvärskeppsaxel. Akterskeppets rörelse nedåt får därvid
namn af sättning, förskeppets af dufning. Stundom
begagnas uttrycket stampning liktydigt med
dufning. Jfr Dufva 3.
J. G. B.*
Stampa, Gaspara, italiensk skaldinna, f. 1523
i Padua, d. 1554 i Milano, skref erotisk lyrik af
personlig stämning (utg. 1554 och 1877). Se biogr,
af A. Borzelli (2:a uppl. 1888) och Minozzi (1893).
Stamp act [stä’mp äkt], stämpelförordning. Se
Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1215.
Stampalia (nygrek. Astropalia), ö i Sporadernas
grupp i Egeiska hafvet, s. v. om Kos, tillhörande
turkiska vilajetet Djezaïr-i-Bahr-i-Sefid. 137,65
kvkm. Omkr. 2,000 inv., hufvudsakligen fiskare.
Ön är bergig och har flera goda hamnar; den hette i
forntiden Astypalaia ("gammelstaden").
(J. F. N.)
Stampasfalt (fr. asphalte comprimé), tekn., den på
ett särskildt sätt utförda asfaltbeläggning, som
ofta används i utlandets större städer vid lifligt
trafikerade gator uti centralare stadsdelar. Se
vidare Asfalt, sp. 146, och Gatläggning.
P. Ax. L.
Stampbetong, tekn. Se Betong.
Stampdäfvert, sjöv., ett gaffelformigt mindre
rundhult, som sitter på underkant af bogsprötets
ytterända, vanligtvis vinkelrätt mot detsamma, och
som tjänar till att bättre sprida den tackling,
som nedifrån stöttar klyfvar- och jagarbommarna.
R. N.*
Stampe, Henrik, dansk rättslärd, statsman,
f. 28 jan. 1713, d. 10 juli 1789, prästson, blef
1728 student, 1733 konrektor i Aalborg, tog 1736
magistergraden och 1740 den juridiska doktorsgraden,
efter att i två år ha studerat filosofi i Marburg
under K. Wolf. 1741 blef han professor i filosofi -
den förste, som i Danmark föreläste den wolfska läran
- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
