Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 1341-1342 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skänkelporer ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 mindre mekanisk verkstad för hufvudsakligen
landtbruksredskap, 1 träförädlingsverk,
1 kvarnaktiebolag (elektrisk drift) och 1
andelsmejeri. Boktryckeri har här funnits sedan
1864. Af handel

Fig. 4. Rådhuset (och kyrkan).

är spannmålshandeln lifligast. I staden finnas
Göstrings härads och S. sparbank (1863) och
afdelningskontor af Östergötlands enskilda bank,
postkontor och telegramexpedition. Läkare,
sjuksköterska, epidemisjukhus, veterinär och
apotek finnas i staden. S. hade 1579 en af Johan
III upprättad skola. 1649 förordnade drottning
Kristina, att en "skolemästare" skulle finnas
i S., och 1686 tillökades skolstaten med ännu
en lärare. Sedan fortsatte anstalten som en
s. k. lärdomsskola med 2:ne lärare intill 1839,
då den sattes på indragningsstat. Skolan upphörde
alldeles 1869. F. n. finnas en folkskola i 4
klasser och småskolor samt en 4-klassig högre
folkskola (sedan 1914), alla i ett nytt större
och tidsenligt läroverkshus. Staden står sedan
dec. 1873 i förbindelse med statsbanenätet (genom
Hallsberg–Motala–Mjölby-banan) och från okt. 1913
genom den smalspåriga järnvägen Väderstad–S.–Bränninge
i direkt beröring med det stora järnbanenätet af
nämnda system. Jämte Allhelgona och Bjälbo bildar
S. ett pastorat. Stadens blomstringstid torde
ha infallit under Bjälbojarlarnas och den från
dessa härstammande konungaättens dagar. Särskildt
konungarna Valdemar och Magnus Ladulås samt dessas
fränder gynnade frikostigt staden. Här funnos då
ett munk- och ett nunnekloster (se nedan). Af den
med det förra förenade skolan synas ännu lämningar
vid slutet af Svartbrödra- l. Vistenagatan. Norrut,
vid "Munkstigen", pilgrimsvägen till Vadstena, låg
nunneklostret. Det var tvifvelsutan där, som Valdemar
lät uppföra ett slags rikshus af sten, hvarest
S. möten och herredagar höllos. Äfven detta kloster
hade en bildningsanstalt, för kvinnor. Grundmurar
samt klostrets källa och fiskdamm erinra ännu om
läget för denna rikt doterade stiftelse, hvars
byggnadsmateriel, i likhet med hvad som kunde
användas af munkklostret, 1545 forslades till
Vadstena för där pågående slottsbyggnad. Dessutom
hade staden ett ännu 1686 kvarstående helgeandshus,
åt n. v. och midt emot Biskopsberga, där lämningar
utvisa läget. Vid grundgräfningar i nya stadsdelen
ha påträffats murrester m. m., måhända härrörande
från någon kyrka eller något kapell. Vidare funnos
den för längesedan grusade
Allhelgonakyrkan med, af ruinåterstoder o. d. att
döma, en större byggnadskomplex, samt den
ännu bibehållna Vårfrukyrkan. Bland historiska
tilldragelser må särskildt nämnas Skänninge möte 1248
(se Kyrkomöte, sp. 505). 1284 (se Skänninge stadga),
1303, 1342 och 1381 höllos herredagar i S. Stadens
blomstring synes ha fortgått till inemot slutet
af 1400-talet. 1466 härjades emellertid S. af en
så förödande eldsvåda, att staden sedermera icke
kunde komma till sitt förra anseende. Och senare,
med hierarkiens fall, sjönk samhället ned till en
obetydlighet. 1520 härjade och brände Kristian
II, 1543 Dacke S., och 1545 blef staden ånyo
afbränd. Efter 1543 års olyckor bestämde konung
Gustaf, att borgarna skulle flytta till Vadstena, och
staden blef en bondby under Aska härad. 1570 återfick
visserligen S. sina privilegier, men förde alltjämt
ett tynande lif. Pesten 1710 och 1711 bortryckte en
mängd inv., 1718 nedbrann en stor del af staden och
1760 så godt som hela samhället. Folkmängdssiffran
torde då ej ha öfverskridit 700. 1538–43 var staden
förlänad till riksrådet Abr. Eriksson Leijonhufvud
och 1654–64 till riksstallmästaren Rob. Douglas,
som grefskap. 1664 återkom staden under kronan
samt utgjorde därefter jämte Göstrings, Dals
och Lysings härad en del af drottning Hedvig
Eleonoras lifgeding. Efter hennes död, 1715,
återbördades staden till kronan. Jordbruk och handel
med landtmannaprodukter synas sekler igenom ha
utgjort samhällets förnämsta inkomstkällor. Stadens
synnerligen fördelaktiga läge vid en nära gränsen
mellan skogs- och slättbygd befintlig häradsknut
och den sedan hednatiden stora färdevägen från
v. till ö. med förgreningar mot n. och s. just vid
S. torde redan mycket tidigt ha gjort platsen till
en köport af betydenhet, hvarom vittna bl. a. de
stora marknaderna: Olofsmässan, länge en af de
förnämsta marknaderna i Sverige, Valborgs-, Mors- och
Mikaelsmässorna samt (sedan 1652) en årlig marknadsdag
i febr. Under 1700-talet tillerkändes staden
därjämte landtmarknader i Torpa (Småland), Ödeshög
och Tjällmo. Numera återstår endast höstmarknaden,
hvarjämte förekomma s. k. månadsmöten, två större
hästmarknader samt en del "premieringar" och andra
på företrädesvis kreatursskötseln inverkande möten.
O. F.

Af de bägge kloster, som funnos i S., var, som nämndt,
det ena för munkar, det andra för nunnor, bägge af
dominikanorden. Det förra omtalas 1291 som nedbrändt,
i anledning hvaraf ordens provinsialmöte anhöll hos
rikets råd, att det måtte fortfarande få uppbära
den fattigtionde, som varit anslagen, på det att
klostret måtte kunna bli ånyo uppbyggdt. I det nya
klostret uppfördes ett kapell till S:t Görans ära,
och från åtminstone 4 af häradena i Östergötland
inflöt nämnda tionde. Någon större betydelse nådde ej
detta kloster. Vid reformationstiden läto konungens
sekreterare Laurentius Andreæ samt Olaus Petri stänga
det utan konungens vetskap, och då denne erfor,
att det låg öde, förlade han dess landbor (1529)
under hospitalet i Vadstena. Klostret förlänades
dock sedermera (1533) till Abraham Persson till Vi
och Grensholmen. – Nunneklostret anlades omkr. 1281,
då Johan och Andreas Elofssöner skänkte åtskilliga
gårdar till sin syster Ingrid (se d. o.), hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>