Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skotfoss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Skott-Skottbyggnad
1146
sammanskott). Jfr Kommunalbeskattning, sp. 657.
C. O. M.*
Skott, fisk. Se Sillfiske, sp. 528.
Skott, krigsv., urspr, endast projektilen till ett
skjutvapen, sedermera äfven projektil, laddning, hylsa
m. m. eller m. a. o. samtliga de ammunitionseffekter,
som erfordras för att skjuta en gång med vapnet i
fråga. Ordet betecknar stundom ock själfva den akt,
då skjutvapnet affyras. Med bågskott 1. stupskott
förstår man skott, afgifna med mycket hög elevation,
så att projektilen träffar målet i brant "stupande"
riktning. Om g e-schwindta skott se Kanon, sp. 783,
om lösa skott (exercisskot t) och skarpa skott se
Skjutning, om läskskott se Läsk a, om prejskott se
Preja, om dag-skott och nattskott se dessa ord. G. af
Wdt.
Skott, skpsb., en vertikal skiljevägg i ett
fartyg. Skotten kunna vara inredningsskot t,
d. v. s. vanliga väggar af trä eller järn (stål)
i fartygets inredning, h a l f s k o 11, luftskott
(se d. o.), brandsäkra eller vattentäta skot t. De
två sistnämnda slagen äro byggda af järn (stål)
och förekomma icke i träfartyg. Halfskott användas
bl. a. af järn (stål) tvärskepps som en extra stark
förbindning vid masterna i mycket stora segelfartyg
eller långskepps antingen såsom ballastskott, då
rörlig ballast begagnas, eller slingerskott i öfra
delen af lastrum, då lös spannmålslast föres. Å
svenska passagerarfartyg i Nordsjö- eller Oceanfart
skola finnas brandsäkra tvärskeppsskott, som med
högst 40 m. mellanrum från hvarandra afdela den del af
fartyget, som ligger öfver skottdäcket. .- Vattentäta
skott förstärka i hög grad fartygsbyggnaden, men tjäna
framför allt till att afdela fartyget i ett antal
vattentätt afskilda rum och därigenom begränsa den
volym, som i händelse af läcka vattenfylles, samt
minska risken för, att fartyget skall sjunka. För
att fylla sitt ändamål böra de räcka öfver den
nya vattenlinje fartyget intar efter läckan;
kollisionsskottet fortsätter ofta upp till öfversta
däcket, de öfriga vattentäta skotten sluta på
handelsfartyg vid det s. k. skottdäcket. Vattentäta
skott förekomma såväl lång- som tvärskepps,
det förra hufvudsakligen å örlogsfartyg, det
senare allmänt å icke träfartyg. Långskeppsskott
placeras bl. a. mellan bredvid hvarandra liggande
maskinrum samt på ömse sidor om bordvarts liggande
kol-boxar. Tvärskeppsskotten böra om möjligt placeras
så nära hvarandra, att fartyget bibehåller sin
flyt-barhet äfven i det svåra fallet, att läckan
uppkommer vid själfva skottet och således båda de
på ömse sidor därom belägna rummen vattenfyllas;
på örlogsfartyg sitta de som regel ännu tätare för
att ytterligare begränsa vatteninströmningen vid
skador, erhållna under strid. Enligt k. förordn. 23
dec. 1915 ang. fartygs byggnad och utrustning
skall vattentätt kollisionsskott, beläget på
minst 5 proc. af fartygets längd från förstäfven,
i allmänhet finnas å maskindrifvet fartyg af minst
25 och å sjögående segelfartyg af minst 200 tons
bruttodräk-tighet, därest fartyget är byggdt af
järn (stål) eller af trä på järnspant. Dessutom
skall å däckadt, maskindrifvet fartyg af nyssnämndt
byggnadssätt finnas, om fartyget har minst 50 tons
bruttodräk-tighct, l vattentätt skott för och i
allmänhet l akter om framdrifningsmaskineriet samt,
om fartyget har
minst 200 tons bruttodräktighet, antingen l
akter-pikskott vid propellerhylsans förkant eller
vattentätt rum omkring propellerhylsan. Beträffande
större passagerarfartyg bestämmes antalet
ytterligare erforderliga vattentäta skott af
Kommerskollegium. Noggranna föreskrifter om antalet
vattentäta tvärskeppsskott, bestämdt med hänsyn
till fartygets längd, finnas utfärdade af de olika
klassificeringssällskapen. Ett vattentätt skott
bygges af horisontala plåtstråk; med fördel används
korrugerad plåt. Det förenas väl med fartygssidan,
ofta med dubbla spant (se fig. 4 till art. Spant),
äfvensom med skottdäcket samt stöttas kraftigt
mot den inbuktning med däraf följande läckor
eller t. o. m. sprängning, som vattentrycket
söker åstadkomma, då ett bredvidliggande rum är
vattenfylldt. Stöttningen, som vanligen åstadkommes
med ett antal vinkel-, U- eller T-järn, placerade
med lämpliga mellanrum, på ena sidan af skottet
horisontalt och på den andra vertikalt, skall medge
skottet att uthärda trycket af en vattenpelare, som
räcker ända upp till linjen för säkerhetsgränsen,
öppningar böra om möjligt undvikas i vattentäta skott,
särskildt under linjen för säkerhetsgränsen. Då ett
skott genomgås af roterande axlar, rörledningar,
vagare o. d., tätas noga omkring desamma. Lufttrummor
och länsrörledningar förses vid genomgång af skottet
med betryggande afstängningsanordning. För passage
genom ett skott oundgängligen nödvändiga dörrar förses
med vattentäta och kraftiga stängningsanordningar;
om skjutdörrar användas, böra de kunna manövreras
från skottdäcket. För att på stora passagerarfartyg
möjliggöra skyndsam och pålitlig stängning af
alla under vattenlinjen belägna vattentäta dörrar
finnes stundom anordning, hvarigenom dessa kunna
samtidigt manövreras från kommandobryggan. Jfr
Skottdäck och S ä-k e r h e t s g r ä n s.
C. K. S.
Skott, text., hvarje särskildt inslag i en väfnad. Se
V ä f n i n g.
Skottbyggnad, bot. Eftersom ett skott definieras som
en stam 1. axel med tillhörande blad (se Skott,
&o£.), så uppfattar man flertalet af växtens
organ 1. lemmar, utom rötterna, som i ett eller
annat afseende särskildt utbildade 1. ombildade
(metamorfoserade) skott. Skottets byggnad står
i nära samband med dess funktioner för växtens
näringslif och fortplantning samt skydd mot betande
djur. Den ojämförligt viktigaste byggnadstypen är
närings- 1. assimilationsskottet, emedan detta har
att fulleröra bildandet af den organiska näringen,
utan hvilken inga andra organ kunna existera. För
detta ändamål har näringsskottet gröna örtblad
(se Assimilation, sp. 238). Som de bladbärande
skottaxlarna utgöra växtens skelett, äro de alltid
försedda med hållfasta väfnader eller delvis förvedade
(jfr Stam). Gynnsamt för assimilationen är, att
den har långa internodier, ty då beskus^a bladen
hvarandra minst; vidare att bladen ofta sitta i
spiral (se Bladställning) eller att sidoskotten äro
dorsi-ventrala (se Skott, sp. 1141). Skottdelar,
som genom för stark skugga hindras att assimilera
tillräckligt intensivt, dö bort. Därför äro
assimilationsskotten hos högväxande växter, såsom
buskar och träd, men äfven många örter, företrädesvis
samlade vid hufvudaxelns topp. För att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
