Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhärjande folksjukdomar o. s. v. I nov. 1915
sammanträdde i Stockholm till internationell
konferens delegerade från Rödakorsföreningarna
i de då krigförande Ryssland samt Tyskland,
Österrike och Ungern under beskydd af prins Karl
och ordförandeskap af förre utrikesministern
A. Lagerheim. Önskningar uttrycktes och åtgärder
anbefalldes rörande hjälpkommittéer i de olika
länderna för krigsfångar af främmande nationalitet,
rörande krigsfångars brefväxling med hemlandet och
paketbefordran till dem samt rörande deras behandling,
rörande åstadkommande af uppgifter om på slagfälten
saknade m. m. Därjämte fattades beslut om tillsättande
af en blandad kommission, hvars ordf. och byrå skulle
ha säte i Stockholm, med uppgift att genom resor i de
olika krigförande länderna undersöka krigsfångarnas
behandling i lägren, under transporter och vid det dem
ådömda arbetet m. m., hvarefter den skulle öfversända
berättelsen om sina iakttagelser till Svenska Röda
korsets öfverstyrelse för delgifning åt vederbörande
Rödakorsföreningar. Denna kommission, som bestod af
representanter för Rödakorsföreningarna i Sverige
(landshöfding Konr. Cedercrantz), Danmark, Schweiz,
Ryssland, Tyskland, Österrike (Slatin pascha) och
Ungern och i hvars arbeten prins Karl deltog, samlades
i Stockholm i maj 1916. Men den fick ej sin resplan
utarbetad och kunde följaktligen ej skrida till sitt
värf till följd af det konfliktläge mellan ryska
Röda korset och centralmakternas, som uppkommit genom
ryska lasarettsfartyget "Portugals" sänkning i Svarta
hafvet. Däremot kunde ombuden, försedda med fullmakt
från resp. regeringar, komma till en definitiv
formulering af de af fjolårets konferens föreslagna
bestämmelserna, hvilka i dec. s. å. godtogos af tyska,
österrikisk-ungerska och ryska regeringarna.
Den svenska Föreningen för frivillig vård af sårade
och sjuke i fält trädde i verksamhet 1864 samtidigt
med, att Sverige anslöt sig till Genévekonventionen,
och valde dåv. hertigen af Östergötland (sedermera
konung Oskar II) till ordf. Den erhöll 1886 namnet
Svenska föreningen Röda korset. Föreningen antog
till uppgift att i fredstid, genom utgifna skrifter,
verka för förbättrad sjukvård i fält, att insamla
penningar för inköp af sjukvårdsmateriel, att utbilda
sjuksköterskor m. m. I krigstid hade den till uppgift
att till krigsskådeplatsen afsända sjukvårdspersonal,
materiel, förfriskningsmedel o. s. v., att medverka
vid sjuktransporter samt att anskaffa hjälp åt
invalider och mindre arbetsföra krigare.
En vändpunkt i det svenska frivilliga
sjukvårdsväsendets historia bildar stiftandet
1900 af Drottning Sophias förening till
understödjande af härens och flottans sjukvård
(se d. o.). Föreningen var en försvarsförening utan
någon allmänt filantropisk uppgift utanför den ram,
som dess namn angaf. I dess stadgar fanns särskildt
angifvet, att dess tillgångar i penningar och
materiel skulle få användas uteslutande för svenska
härens och flottans räkning. Under målmedveten
och energisk ledning vann den hastig tillslutning,
hvartill tvifvelsutan mycket bidrog det sätt, på
hvilket densamma i nära anslutning till vårt lands
militära indelning organiserats uti distrikt med i
dessa verkande understyrelser. Härigenom uppnåddes
decentralisation uti arbetet
med bibehållen enhetlighet i dettas ledning. Samtidigt
härmed och troligen under inverkan af det i vårt laad
vid denna tid alltmera växande intresset för försvaret
inträdde en period af ökad lifaktighet äfven inom
Svenska föreningen Röda korset. Ehuru Röda korset
och Sophiaföreningen icke bedrefvo någon för sina
gemensamma sträfvanden menlig konkurrens, utan tvärtom
under största endräkt arbetade för samma syften,
ansågs det fördelaktigt att för det svenska frivilliga
sjukvårdsväsendet inrätta en gemensam öfverledning,
som skulle så uppdraga de stora riktlinjerna för
hvar-dera föreningens arbete, att detta skulle bli
till största möjliga nytta. På så sätt tillkom
genom k. bref 8 juni 1906 Svenska frivilliga
sjukvårdsväsendets centralråd, hvars uppgift var att
i fred förmedla samverkan mellan de båda föreningarna
och att i krig utgöra en högsta styrelse för det
frivilliga sjukvårdsväsendet i vårt land. Samtidigt
omorganiserades Svenska föreningen Röda korset så,
att den kom att utgöras af tre särskilda föreningar,
lydande under en gemensam öfverstyrelse, nämligen Röda
korsets förening för frivillig sjukvård i krig, hvars
ändamål var att förbereda upprättandet af de fasta
eller rörliga frivilliga sjukvårdsanstalter, som
kunde befinnas behöfliga, Röda korsets kvinnoförening,
som skulle förse dessa anstalter med nödig utrustning
af sängpersedlar, kläder o. d. och 1915 räknade
öfver 30,000 medlemmar, samt Föreningen Röda korsets
sjuksköterskehem, som hade till uppgift att sörja
för utbildandet af sjuksköterskor. Med Svenska
föreningen Röda korset samarbetade dessutom som en
särskild underafdelning den 1883 bildade Svenska
samaritföreningen (se Samaritföreningar).
Sin nuv. organisation erhöll det svenska
frivilliga sjukvårdsväsendet 1915, då Svenska
föreningen Röda korset och Drottning Sophias
förening sammanslogos under namnet Svenska Röda
korset. Genom denna sammanslagning vanns, att det
frivilliga sjukvårdsväsendets organisation i krig blef
densamma som under fred, hvarigenom dess öfvergång
på krigsfot väsentligt underlättades. I spetsen för
frivilliga sjukvården står, enl. k. kung. 27 juli
1915, en "kunglig kommissarie" (f. n. hertigen af
Västergötland), som utses af konungen och är ordf. i
"öfverstyrelsen", som dessutom utgöres af fyra af
konungen förordnade led., af hvilka en är vice ordf.,
tillika ställföreträdare för den k. kommissarien,
och de tre öfrige en representant för armén,
en för marinen och en för svenska läkarkåren,
jämte en representant för hvar och en af de under
öfverstyrelsen stående "direktionerna" (se nedan)
samt fyra ledamöter, som utses af öfverstyrelsen
själf, förstärkt med vissa andra amktionärer
inom det frivilliga sjukvårdsväsendet. Vissa
specialuppgifter inom området för Svenska Röda
korsets verksamhet handhas under ofverstyielsen af
s. k. "direktioner". Tre sådana ha t. v. inrättats,
"direktion I", som leder kvinnornas arbete inom
Svenska Röda korset och sålunda fortsätter den
förutvarande Röda korsets kvinnoförenings verksamhet,
"direktion II", som öfvertagit vården af Föreningen
Röda korsets sjuksköterskehem, och "direktion
III" för angelägenheter rörande de frivilliga
sjukvårdstrupperna och samaritväseadet. Det lokala
arbetet i Röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
