Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seffner, Karl Ludwig - Sefid-kuh - Sefed-rud ("hvita floden"). Se Kisiläusen - Sefir - Sefirot. Se Jesirah - Sefström 1. Nils Gabriel S -- 2. Anders Gustaf S - Sefurije, by. Se Diocæsarea - Sefvede, härad. Se Sevede - Sefyr. Se Zefyros - Segatini, Giovanni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
Sef id-kun-Segantini
1434
Adolfsföreningen utförde han en sköld med inskription
(i Eiddarholmskyrkan). G-g
N. Seftd-kuh ("hvita berget"), S a f e d K o h,
S u-f i d - k u h, två olika partier af Iranplatåns
norra kantberg. Den östligare ligger v. om Peshawar
och begränsar i s. Kabuldalen samt når en
höjd af 4,780 m. Den västligare följer
norra stranden af Heri-rud mellan 63° och 65°
ö. lgd. J- F- N. Seffd-rud ("hvita floden").
Se Kisil-usen. Sefir, Zefyr. 1. Se Z e f y r o s.
- 2. Ett slags tyg. Se Muslin. - Sefirgarn,
finare ullgarn till brodering o. d. Sefirot. Se J
e sir a h.
Sefström. 1. Nils Gabriel S., kemist, geolog, f. 2
juni 1787 i Ilsbo i Hälsingland, d. 30 nov. 1845 i
Stockholm, blef student i Uppsala 1807 och med. doktor
1813. En af Ber-zelius’ skickligaste lärjungar,
fick han 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla
hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816
till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818
till professor å Marieberg och 1820 till lärare vid
bergsskolan i Falun. 1835 återvände han till Stockholm
som adjungerad led. i Bergskollegium samt föreståndare
för dess mineraliekabinett och pro-berkammare. Sedan
1815 var han led. af Vet. akad. S., som var en
äfven långt utom Sverige känd kemist, upptäckte
metallen vanadium. Inom geologien gjorde han sig
bekant genom sina undersökningar öfver räfflorna
(se Geologi, sp. 977) och som upphofsman till
teorien*om "rullstensfloden". Han redigerade
"Järnkontorets annaler" 1820-45 och författade
flera smärre afhandlingar. - 2. Anders Gustaf S.,
den förres broder, teolog, f. 20 maj 1790 i Ilsbo i
Hälsingland, d. 8 febr. 1871, blef student i Uppsala
1808, prästvigdes 1813 samt blef komminister 1822
i Kogsta och Ilsbo och 1850 i Ljusdal. S. var en
bemärkt predikant och deltog ifrigt i sin tids
nykterhetsrörelse. Som kateketisk författare är han
icke utan sina förtjänster. Bland hans skrifter
märkas Några blad till historien om läsarne
(1841) och D:r M. Luthers lilla cateches och d:r
J. A. Lindbloms förklaring, med tillägg och utredning
vid hvarje förklaringsstyeke (1845; många uppl.)
1. (S. A-s.) 2. E. M. R.
Sef urije, by. Se D i o c ae s a r e a. Sefvede,
härad. Se S e ve de. Sef yr. Se Z e f y r o s.
Segantini, Giovanni, italiensk målare, f. 15 jan. 1858
i Arco i Syd-Tyrolen (på österrikiskt område),
d. 29 sept. 1899 i Pontresina vid Ober-Engadin, blef
svinherde i bergstrakterna, kom senare till Milano,
blef där lärling hos en fotograf och studerade vid
Brera-akademien. Han väckte först uppmärksamhet med
en interiör af Koret i S. Antonio och med genretaflor
ur folk-lifvet på gatorna och inomhus. Med understöd
af en konsthandlare utbildade han sig i Brianza
vidare på egen hand. 1888 flyttade han till Sa-vognin
och 1894 till Malö ja i högalperna. Alpnaturen
blef nu hans motivkrets, högfjället med ängar
och små sjöar med en krans af snötäckta tinnar
i bakgrunden, med ren, genomskinlig luft, klara,
lysande färger. Han målade det stickande solskenet,
men också solnedgångens strålande glöd öfver snön,
aftonskuggornas friska kyla och skymningen öfver de
ändlösa vidderna, målade den majestätiska nattens
öfverjordiska stillhet med öfverty-gande, trovärdig
enkelhet och äkta hem-känsla. Staffage itaf- Fig’
>. GpoS.tini’ Sjttl(’ lorna äro boskapen
och deras vårdare, alpfolkets dagliga lif och
arbete. Fastän han lefde utanför konstvärlden, visar
hans konst ändå en i ögonen fallande frändskap med
föregångare inom natur- och lifsskildring, med
holländarna Mauve och Maris och i teckningarna
framför allt med F. Millet (stämningar och
ladugårdsinteriörer med boskap). Hans tidigare
målningar - äfven porträtt - äro utförda med bred
pensel och flytande föredrag. Så är fallet exempelvis
med det landskap, "Alla stanza" (hemåt), hvarmed
han 1888 väckte stor uppmärksamhet (i det moderna
galleriet i Kom). En målning med samma titel från
1895 i Berlins nationalgalleri - denna framställer
ett föräldrapar, som drar sin döde sons lik hem på
en kärra - är hållen i den teknik han då arbetat
sig till, ett för honom nytt behandlingssätt i
rena, oblandade färger, afsätta i korta, säkra
penseldrag. Med detta tillvägagångssätt, som närmar
sig franska nyim-pressionisters teknik, men som
icke lär vara omedelbart påverkadt af dem, nådde
han den atmosfä-riska lätthet och genomskinlighet,
som han sträf-vade efter. Målningssättet är ytterst
omsorgsfullt och detaljeradt, vissa detaljer äro
af slipade med pimsten och polerade, det händer
t. o. m., att guldstoft är inströdt i färgen för
att åstadkomma intensiv ljuskraft. Den mödosamma
tekniken förtar likväl ej skildringens naturfriskhet
och poesi. - Under sitt senare skede (1890-talet)
sökte S. ibland uttryck för stämningen genom att
i naturen införa symboliska väsen, morgonens nymfer
dansande öfver vattenytan, Kärleken vid lifvets källa,
Det ondas källa. Han målade äfven sådana visioner
som De vällustiges helvete, De onda mödrarna (det
moderna galleriet i Wien), Lifvets ängel (Budapests
galleri), Musikalisk allegori (triptyk, en ensam
man vid pianot, kvinnliga väsen lyssnande utanför
dörren, ett öfver jorden sväfvande par, buret af
tonvågorna). Dessa kompositioner visa frändskap med
engelska prera-faeliters teckningssätt. - Det är dock
ej på fantasikonstens område, han har sin styrka;
högst står han i omedelbara, enkla, personliga
natur- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
