Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sedlighetsbrott - Sedlig karaktär - Sedlitz. Se Seidlitz - Sedmer, flod. Se Kercha - Sedulius, CÏlius - Sedum - Sedunum, lat., stad. Se Sion - Sedvanerätt - See
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1423
Sedlig karaktär-See
1424
Och konung Karl IX inskärpte i företalet till den
af honom 1608 från trycket utgifna landslagen än
ytterligare domarens skyldighet att i dessa stycken
"rätta sig efter Guds lag". Straffet för enkelt
horsbrott mildrades väl sedan icke obetydligt genom
Straffordningen af 1653, men i öfrigt kvarstodo dessa
stränga straff ännu i allt väsentligt oförändrade i
1734 års lag. Först med upplysningstiden inträffar en
afgörande vändpunkt, hvilken här i Sverige betecknas
af k. förordn. 21 jan. 1779, som helt af-skaffade
dödsstraffet för horsbrott. Från denna tid ha i
alla civiliserade länder de forna grymma straffen
för dessa brott småningom försvunnit ur lagarna.
N- s~£.
Sedlig karaktär, filos., en af den sedliga viljans
grundformer enligt Schleiermacher och Boström
(se Etik).
Sedlitz. Se Seidlitz.
Sedmera, flod. Se Kercha.
Sedulius, C oe l i u s, kristen presbyter och skald
på 400-talet, skref på vacker latinsk hexameter under
flitigt bruk af Vergilius bl. a. Paschale carmen sive
mirabilium divinorum libri V, en skildring af Jesu
lif. Ingen gammalkristlig dikt har blifvit så ofta
begagnad som denna "Carmen". S. efterlämnade ock två
hymner, som af Luther förtyskats till en julpsalm
och en epiphaniapsalm. Dikten "Cento Virgilianus de
verbi incarnatione" är ej af S. Hans skrifter utgåfvos
senast af Hii-mer (1885). Se M. Manitius, "Geschichte
der christlich-lateinischen poesie" (1891), och
Bar-denhewer, "Patrologie" (3:e uppl. 1910). Hj. H-t.
Se^um L., bot., ett till fam. Crassulacece, hörande
örtsläkte med 140 arter, hvilka i allmänhet
Sedum acre (fetknopp), l växten i sin helhet, 2
stjälkblad sedt från sidan, 3 bladet sedt från
undersidan, 4 blomma, 5 blommans ena hälft i
längdsnitt, 6 blomfoder och frukt (baljkapslar).
äro lågväxta med tjocka, köttiga, trinda eller
ägg-formiga blad. Blommorna sitta vanligen
i täta
knippen och äro vanligen femtaliga, med fria eller
nästan fria hylleblad och 10 ståndare. Frukten består
af 5 baljkapslar. Blommornas färg är olika hos olika
arter: gul, hvit, röd, blåaktig eller gredelin. De
flesta arterna växa helst på torra ställen, klippor,
grusbackar; några förekomma på fuktiga ställen,
i Sverige finnas 8 arter. Fetknoppen, S. acre (se
fig.), som har skarp smak och förr var officinell,
såsom ett medel mot skörbjugg, har gula blommor
och är mycket allmän på backar och klippor. Likaså
hälleknoppen, S. album, som har vackra, hvita blommor
och trinda, röd-prickiga blad. Allmän är äfven
S. Telephium L. (huslök, fetblad 1. kärleksört;
se d. o. med fig.). Som prydnadsväxter odlas
flera arter, t. ex. S. spectabile (S. Fabaria)
och S. purpureum med röda blommor, S. spurium
på kyrkogårdar och stenpartier, S. Sieboldii med
blågröna blad i amplar, den enåriga S. cceruleum
med blåa blommor, S. Ewersii m. fl. S. reflexum,
t r i p m a d a m, odlas som köksväxt och används i
soppor. Om S. Rhodiola och S. roseum se R h o-diola.
O. T. S. (G. L-m).
Sedunum, lat., stad. Se Si o n. Sedvanerätt (äfven
Jus non scriptum, lex non scripta, oskrifven rätt)
är den art af positiv (i verkligheten gällande) rätt,
som uppstår genom en växelverkan mellan det borgerliga
samhällslif-vets bruk eller sedvänjor och rättspraxis
hos domstolar och myndigheter, hvilka, sedan en
viss bestämmelse gång på gång i det enskilda lifvet
godkänts och till sist förutsattes som gällande,
erkänna densamma som utan särskild öfverenskommelse
bindande eller tillämplig. Sedvanerätten utvecklas
därför ur hvad man kan kalla rättskonstruktionen
eller den verksamhet, hvarigenom i ett visst fall,
för hvilket skrifven rätt saknas, domstol eller
annan myndighet uppställer och fixerar en viss norm
som rättsnorm. Har detta likformigt skett under en
längre tid utan invändning eller afbrott, öfvergår
omärkligt en dylik praxis till sedvanerätt, under
det att den praxis, som blott innebär en likformig
användning af skrifven rätt (jus scriptum), icke kan
bli annat än lag- eller rättstolkning. Sedvanerätten
hade förr vida större betydelse än i nutiden, sedan
rättskonstruktionen alltmera begränsats genom en
detaljerad och systematisk, men därigenom också ofta
hämmande lagstiftning. I 1734 års lags R. B. l kap.,
11 §, där båda dessa arter af rätt sättas i motsats
mot hvarandra, ges ett erkännande åt sedvanerätten,
såsom positiv rättskälla, i följande ord: "Domaren
skall noga profva lagens rätta mening och grund
och därefter döma; men ej däremot, efter eget
godtycko. Landssed, som ej har oskäl med sig, må
han ock rätta sin dom efter, där beskrifven lag ej
finnes". Såsom 15:e domarregeln framhåller, kan dock
ingen "hjälpa sin sak därmed, att han säger många
vara, som så göra, som han gjort hafver, efter det
finnes vara emot lagen det, som han gjort hafver",
ty "oseder bör ingen hjälpa". Bland rättslärda
råda för öfrigt i viss mån olika åsikter i fråga om
omfånget för sedvanerättens gällande kraft. Se vidare
Reuterskiöld, "Rätts- och samhällslära" (1912) § 15.
Rid.
See, ett 1895 anlagdt manufakturverk i Ofvan-sjö
socken, Gäfleborgs län, tillhörigt See fabriks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
