Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sedel - Sedelag - Sedelbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1409
Sedelag-Sedelbank
1410
tjänstemän. Kreditivsedlarna blefvo emellertid
snart oinlösliga, sjönko i värde och indrogos
1667. S. å. utgaf Stockholmsbanken en kortare tid
transport-se d l a r å 100 dal. smt (fig. 9), tryckta
på två blad (ett helt ark) af vanligt skrifpappers
storlek med angifvande, att viss person eller
den, på hvilken han medelst sedelns egenhändiga
underskrifvande och signet transporterade sedeln,
hade att fordra 100 daler hos banken (en sådan sedel
har ända till 28 tryckta transportformulär). När
banken 1668 öfvertogs af rikets ständer, blef
allt slags sedelutgif-ning förbjuden. Detta
förbud upprätthölls en tid framåt. Banken utgaf
visserligen insättningsbevis och, då de visade
tendens att cirkulera, snart med uttryckligt
förbud mot transport. Ett förslag af Ständernas
bankodeputerade 1701 att få utge transportsedlar
blef ej af K. M:t stadfäst. De s. k. myntsedlar,
som på grund af penningbehofvet utfärdades 1716-17,
voro inga banksedlar, utan statsobligationer,
utgifna af kontributionsränteriet (se Myntsedlar
och fig.). Men genom k. förordningen 11 jan. 1726
började banken åter utge transportsedlar (fig. 10). De
voro intet annat än transportabla depositionsbevis,
hvari intygades, att viss namngifven person insatt en
viss summa (till följd hvaraf beloppet växlade och ej
trycktes), och de fingo sedan transporteras från man
till man, men något tryckt formulär för transporten
som på 1661 års sedlar förekom ej, utan transporten
skulle h. o. h. skrifvas. Dessa sedlar öfvergingo
snart (sannolikt omkr. 1738) till verkliga sedlar,
i det banken då utställde dylika efter behof, utan
att någon insättning gjorts. De lydde då äfven på
runda summor. Den ursprungliga formen bibehölls
emellertid länge. Från 1745 utgåfvos visserligen
småsedlar på högst 12 dal. kmt, som icke behöfde
transporteras, men för de större sedlarna kvarstod
transportplikten orubbad till 1812. Praktiskt taget,
hade den emellertid föga betydelse, i det man tydligen
från början använde blankotransport. 1812 började
emellertid äfven större på innehafvåren ställda
sedlar att utges. Transportsedlar utgåfvos dock vid
sidan af dessa t. o. m. 1834. Hela denna tid hade
sedlarna äfven formen af depositionsbevis. Detta
fortfor till 1836, då det moderna formuläret
infördes. En del sedlar af det gamla slaget
utgafs dock t. o. m. 1849. Efter detta år ha
endast banksedlar af modern typ utgetts i vårt
land. - Vid sidan af de egentliga banksedlarna ha,
utom de ofvannämnda myntsedlarna, i den allmänna
rörelsen förekommit cirkulerande pappersmynt,
såsom diskontosedlar, som utgåfvos af diskonter (se
Diskont) och som bestodo dels af depositionsbevis,
dels af diskonternas anvisningar på Kiksbanken,
samt de af Riksgäldskontoret utfärdade kreditsedlar
eller riksgäldssedlar (fig. 11), som 1789-90 löpte
med 3 proc. ränta och således inera motsvarade
senare tiders obligationer än sedlar, men sedan
midten af 1790 ej voro räntebärande. De växlade till
valören från 500 rdr sp. till 12 skilling. 1790-1803
utgjorde riksgäldssedlarna landets hufvudsakliga
rörelsemedel. Deras värde sjönk emellertid vid
sidan af bankens sedlar, och vid realisationen 1803
nedsattes deras värde med en tredjedel, så att l rdr i
bankosedlar motsvarade l1/2 rdr i riksgäldssedlar. Den
utveckling, som sålunda försiggått i Sverige, är
emellertid egen-
Tryckt den 13/9 16
domlig för vårt land. I andra länder uppstod
sedelutgifning’ vida senare, i allmänhet först vid
1700-talets slut eller 1800-talets början, och man
hade då Storbritanniens mönster att gå efter. Från
den gamla girobankstiden lefde emellertid den
föreställningen kvar, att hvarje sedel egentligen
borde motsvaras af guld eller silfver. Resultatet blef
i alla länder mer eller mindre invecklade bestämmelser
rörande sedeltäckning (se Sedelutgifning). Dylika
bestämmelser saknades urspr, i de angel-saxiska
länderna, men sp redo sig äfven dit. Sedlarnas
egentliga betydelse består till följd häraf icke så
mycket däri, att reda mynt inbesparas. På grund af
de väldiga guldkassor, som bankerna äro tvungna att
hålla, blir nämligen vinsten af sedel-utgifning oftast
relativt obetydlig. Betydelsen ligger i stället däri,
att sedlarna utgöra det enda förekommande elastiska
rörelsemedlet, hvars kvantitet städse precis kan
afpassas efter rörelsens behof. Ang. svenska
sedlar se H. Hildebrand och 0. Montelius,
"Sedelsamlingen i Riksbankens myntkabinett" (1915).
Sv. B-n.
Sedelag, filos., den lag, som fordrar det sedligt
eller moraliskt goda som ett ovillkorligt böra (se
Etik, sp. 984, och L a g l o. 4).
Sedelbank, bank, som utger sedlar (se Sedel).
1. Sedelutgifvande affärsbanker. När affärsbankerna
uppkommo i de angelsaxiska länderna, utgjorde sedlar
från början ett af deras viktigaste rörelsemedel,
och detta är fortfarande fallet i de flesta af dessa
länder. I England har visserligen affärsbankernas
sedelutgifning i det allra närmaste upphört,
och likaså har den ställts på indragning i
Australien. Detta står i samband med, att dessa
äro de enda af de angelsaxiska länderna, där
centralbank finnes. I de andra är sedelutgifningen
fortfarande af betydelse. I Skottland ha bankerna
rätt att ge ut sedlar till ett belopp af 2,676,000
pd st. utöfver guldkassan; sedelstocken uppgick
1913 till 73/4 mill. pd st. För Irland äro
motsvarande siffror 6,354,000 och 8,1 mill. pd
st. I Canada få sedlar utges af affärsbankerna
till samma belopp som grundfonden. Under tiden l
sept.-sista febr. få dock sedlar utges till ett
belopp, som med 15 proc. of verstiger grund- och
reservfonderna tillsammantagna. Dessutom få sedlar
utges obegränsadt mot full guldtäckning. Sedelstocken
var 1913 106 mill. doll. I Förenta staterna äro
de viktigaste affärsbankerna (national länks)
sedelutgifvande. Deras antal uppgick 1913 till
7,473. De ega rätt att utge sedlar till beloppet af
kapital och reserver. Sedlarna skola vara fullt täckta
med Förenta staternas obligationer. Sedelstocken
uppgick 1913 till 759 mill. doll. Då emellertid
denna reglering af sedelutgifningen visat sig farlig
vid kriser på grund af sin brist på elasticitet,
skapades 1914 ett nytt slags sedelutgifvande banker
(federal reserve banks) till ett antal af 12. Dessa
få utge sedlar mot säkerhet af "commercial paper"
(hufvudsakligen "pro-missory notes", som i Förenta
staterna användas i st. f. växlar). Hos dessa få
affärsbankerna vid behof skaffa sig medel genom
rediskontering. I Syd-Afrika gälla samma bestämmelser
som för national banks. Sedelstocken är 2J/4 mill. pd
st. På den europeiska kontinenten ha sedelutgifvande
affärsbanker förr förekommit i några länder, näm-
24 b. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
