Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scribe [skrib], Augustin Eugène - Scriblerus club [skri'bles kla'b]. Se Arbuthnot - Scribonius, en romersk plebejsläkt - Scribonius Largus. Se Largus - Scrinium - Scripta. Se Scriptum - Scripta manent, lat., detsmma som Littera scripta manet (se d. o.) - Scriptio per notas - Scriptores ecclesiastici de musica sacra potissimum - Scriptores historiæ augustæ - Scriptores physiognomici. Se Fysionomik, sp. 167 - Scriptores rei rusticæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1377
Scriblerus club-Scriptores rei rusticae
1378
La lune de miel (1826; "Smekmånaden", 1835),
Le colonel (1821; "Den nye öfversten", 1836), La
pensionnaire mariée (1835; "Adéle de Sénan-ges",
1837), Le chälet (1834; "Alphyddan", 1837), L’étudiant
et la grande dame (1837; "Studenten och grefvinnan",
fri öfv. 1837), La somnambule (1821; "Sömngångerskan",
1837), Une chaumiére et son coeur (1835; "En koja
och ditt hjerta", 1837), La jamille Riquebourg
(1831; "Familjen Riquebourg",, 1838), Le lorgnon
(1834; "Lorgnetten", 1836), Le confident (1826;
"Råd-gifvaren", 1841), La marraine (1827; "Vår unga
gudmor", 1842), Toujours ou Vavenir d’un fils (1832;
"För evigt! eller medicin mot ett kärleksrus",
1836), La charlatanisme (1825; "Charlata-neriet",
1846), Geneviéve ou la jalousie paternelle (1846;
"Faderskärleken", s. å..), Une heure å port
Sainte-Marie (1823; "En timma i Pyrmont", 1847),
Estelle ou le pére et la fille (1834; "Estelle",
1847), La protégée sans le savoir (1847; "Den
okände beskyddaren", 1847), Les surprises (1844;
"Surpriserna", 1845; "öfverraskningarna", 1855),
La médecine sans médecin (1832; "Läkaren", 1845), Le
dieu et la bayadére (1830; "Brahma och baja-deren",
1863), Le mafon (1825; "Muraren och låssmeden",
1863), Gustaf III ou le bal masqué (1833; "Gustaf III
eller maskeradbalen", 1864), Les vépres siciliennes
(1855; "Den sicilianska aftonsången", 1872), Les
deux précepteurs (1817; "Betjenten professor",
1846). S. förvärfvade på sitt författarskap, som
omfattar öfver 400 teaterstycken, stor förmögenhet och
invaldes 1836 i Franska akad. Under loppet af fyrtio
år, särskildt under 1820-talet, då han stod på höjden
af sin popularitet, behärskade S. med sin repertoar
teaterförhållandena i Europa. Denna storartade
framgång berodde på hans ovanliga uppfinningsförmåga
och tekniska skicklighet; särskildt är han känd
för sin förmåga att dramatiskt lösa spännande
förvecklingar. I planläggningen af ett drama tjänar
han ännu som mönster; men karaktärsteckningen är
schematisk och ytlig, och stilen saknar litterära
förtjänster liksom hans dramer öfver hufvud djupare
innehåll. S. utgaf flera samlade upplagor af sina
skrifter (10 bd 1827, 20 bd 1833-37, 5 bd 1840-42,
16 bd, illustrerade af Johannet och Gavarni 1853,
10 bd 1856-59). Oeuvres choisies utkommo i 6 bd
1845, Oeuvres complétes i 85 bd 1874-85. - Litt.:
Sainte-Beuve, "Portraits contemporains", III (1846),
V. Moulin, "S. et son théatre" (1866), E. Legouvé,
"E. S." (1874), Weiss, "Le théatre et les moeurs"
(1889), Doumic, "De S. a Ibsen" (1892), Lenient,
"La comédie en France au XIX:e siécle" (1898),
och Sarcey, "Quarante ans de théatre" (1900).
J. M.
Scriblerus club [skrubbs kla’b]. Se Arbuth-n o t.
Scribönius, en romersk plebejsläkt, hvars mest
framstående grenar buro namnen C u r i o och L
i b o. - 1. C a j u s S. C u r i o, konsul år 76
f. Kr., d. 53 f. Kr., en häftig motståndare till
Caesar, kämpade 75-73 med framgång mot dar-danerna i
nuv. Serbien. Om hans son Cajus S. Curio se Curio. -
2. Lucius S. L i b o, konsul 34 f. Kr., besegrade
som anförare för Pom-pejus’ flotta Dolabella i
inbördeskriget. Hans syster Scribonia, förmäld med
Octavianus år 40 f.
Tryckt den 5/9 16
Kr., blef redan efter ett år skild från sin gemål,
sedan hon blifvit moder till Julia, med hvilken hon
(2 e. Kr.) förvisades till Pandataria.
Scribönius Largus. Se L a r g u s.
Scrinium, lat. (eg. kista för förvaring
af böcker eller handlingar) kallas i den
diokletiansk-konstan-tinska statsförvaltningen en byrå
i det kejserliga kansliet, under magister officiorum
(se Magister). Dessa byråer voro fyra. 1) S. memorice,
för kejserliga skrifvelser, som ej kunna hänföras till
lagar eller reskript; detta ämbetsverk var gammalt,
ända sedan Hadrianus; 2)’S. epistularum,iÖT vademål;
3) S. libellorum, för underställningar och besvär; 4)
S. dispositionum, för expedition af skrifvelser till
myndigheterna; måhända hade denna byrå äfven vården
af arkivet. Äfven de båda riksskattmästarna (comes
sacrarum largitionum och comes rerum privatarum)
hade den ena nio, den andra fyra scrinia under sig.
J- C.
Scri’pta. Se Scriptum.
Scr^pta ma^ent, lat., detsamma som L i 11 e r a
scripta manet (se d. o.).
Scri’ptio per nortas, lat., chifferskrift (se d. o.,
sp. 183).
Scriptores ecclesia’stici de musica sa’cra
po-tPssimum, ett viktigt musikteoretiskt sammelverk,
utg. af Gerbert von Hornau (se d. o.) 1784 (nytryck
1907) och fortsatt af Coussema-ker (se_d. o.) 1864-76
(nytryck 1908).
Scriptores histo^ise augu’sta3 (lat.), gemensam
benämning på sex romerska historieskrifvare, af
hvilka arbeten samlats till en nästan fullständig
serie lefnadsteckningar öfver de romerske kejsare,
som regerade från 117 till 284 e. Kr. Endast för åren
244-253 fattas biografier. Dessa historieskrifvare
voro Aelius Spartianus, Vulcatius Galli-canus och
Trebellius Pollio, hvilka skrefvo i slutet af 200-
och början af 300-talet, samt Flavius Vopiscus, Aelius
Lampridius och Julius Capi-tolinus, hvilkas arbeten
härröra från den första tredjedelen af 300-talet. De
af dem författade biografierna, ehuru mycket
bristfälliga, stundom förfalskade kompilationer,
äro af ganska stor vikt för kännedomen om den tid de
skildra. Jfr Latinska litteraturen, sp. 1328. Upplagor
af Jordan och Eyssenhardt (1864) och Peter (2:a
uppl. 1884), lexikon af Lessing (1901-06). Jfr
H. Peter, "Die Scriptores hist. augustse" (1892).
(J. C.)
Scriptores physiognomici. Se Fysionomi k, sp. 167.
Scriptores rei’ ru’sticae, lat.,
landtbruksförfat-tare. Då romarna liksom
öfriga italiska folk under århundraden voro
jordbrukare, var det helt naturligt, att de
skulle uppmuntra dylikt skriftställen. Senaten
lät verkställa en öfversättning af kartagern Magos
landtbrukslära. Af infödda romare var Cato d. ä. den
förste landtbruksförfattaren. Marcus Terentius
Varro (se d. o.) skref en afhandling i 3 böcker
om landtbruk ("De re rustica"), Senecas samtida
Columella (se d. o.) skref i samma ämne 12 böcker,
och Vergilius hade i "Georgica" strängat sin lyra
till jordbrukets förhärligande och till meddelande af
dess hemligheter. På 200-talet behandlade Gargilius
Martialis ämnet, på 300-talet Palladius. Upplagor af
"Scriptores rei rusticse" äro utgifna af Gesner,
"Geoponici latini" (3 bd, 2:a
24 b. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
