- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1363-1364

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scott [skå't], sir Walter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1363

Scott

1364

maid of Perth (1828), Anne of Geierstein (1829),
"Tales of my landlord", fjärde serien: Count Robert
of Paris och Castle dangerous (bägge 1831). Alla
dessa arbeten ha öfversatts till svenska redan från
början af 1820-talet; samlad upplaga i 26 bd 1853-58,
nya uppl. 1877-83, godtköpsuppl. 1887-88 och senare
skilda romaner, några illustrerade.

Meningen om hvilka af dessa romaner, som äro de
förnämsta, växlar högst betydligt. I själfva
verket uppväga förtjänster och fel hvarandra
tämligen jämnt. Det karakteristiska för dem är, att
någon utveckling ej spåras inom denna långa serie;
knappast heller någon tillbakagång, om man undantar,
att i några, särskildt af de sista romanerna, en viss
alltför pratsjuk bredd gör sig gällande. Formen är i
dem alla lika: hufvudpersonen är en relativt obetydlig
figur, som lämpar sig som sammanhållande enhet i
kompositionen, just därigenom, att han låter kasta
sig mellan de olika händelserna, hvilka vanligen
röra sig i en öfvergångstid mellan barbarisk och
högre civilisation. Skickligt har S. däremot i sina
romaner undvikit att göra historiens hufvudpersoner
till hjältar. Dessa skulle därigenom endast ha kommit
i alltför skarp belysning, och författarens frihet
skulle ha kunnat inskränkas af den kända historiska
traditionen. I "Quentin Dur-ward" t. ex. är fullt
typiskt hjälten en obetydlig, men sympatisk man
ur ledet; Ludvig XI:s gestalt skymtar endast fram,
ett ögonblick, men mästerligt tecknad. - Med dessa
verk skapade S. en ny diktart, den historiska
romanen. Visserligen funnos redan förut ansatser
därtill både i Frankrike och England; men ingen före
S. hade förstått att frammana en svunnen tids seder
och bruk. I själfva verket förenas i hans romaner två
dittills skilda egenskaper: riddarromanernas romantik
och den borgerliga romanens realism. Innehållet är
romantiskt, formen realistisk. Det är hufvudsakligen
genom be-skrifningen, som S. uppnår sina mest
karakteristiska effekter. Han är den egentlige
skaparen af "lokalfärgen", som sedan så flitigt
imiterades och vidare utvecklades öfverallt
i Europa. Med anknytning till Shakspere och
utvecklingsförloppet inom den historiska vetenskapen
under 1700-talet (Montes-quieus pragmatism, Voltaires
sedeskildringar) genomför S. fullt medvetet sitt
maner; dessutom egde han en verkligt omfattande
historisk bildning - i denna punkt öfverträffar han
säkerligen alla sina efterföljare. Hvad man kan
förebrå honom särskildt i våra dagar, då konsten
att beskrifva nått så mycket längre, är en viss
tyngd i framställningen, som numera beröfvar honom
många läsare. Äfven som karaktärsskildrare intar
S. synnerligen^ hög rang. Visserligen kan han
ej framställa själslifvets djupare rörelser och
lidelsernas vilda spel, men hans karaktärer äro
lifligt uppfattade och klart tecknade - ofta med
mycken humor. Ett helt galleri af gestalter från
samhällets olika kretsar vittnar om hans omfattande
människokännedom. Det ej minst tilltalande i hans
romaner är, att dessa personer äro ädla, älskvärda,
hjärtegoda människor - gentlemän som författaren
själf. God ton och ren sedlig anda behärska öfverallt
framställningen. - Kedan Macpherson och Burns hade
riktat uppmärksamheten på Skottland. Miss Edge-worths
"Castle Rackrent" (1800) och andra skild-

ringar ur det irländska lifvet bidrogo äfven
att öppna S:s ögon för hemlandets egendomliga
seder. Detta lands pittoreska naturscenerier, dess
gammaldags seder och sagor utgöra också en af de
förnämsta dragningskrafterna i S:s romaner. Det är
väl knappast en tillfällighet, att dessa skrefvos
strax efter Napoleonskrigen, hvilka i Skottland såväl
som öfverallt i Europa framkallade en patriotisk
och nationell pånyttfödelse. Ingenstädes har denna
kanske erhållit ett mera vackert uttryck än i S:s
romaner. I några, såsom "Kenilworth", "Woodstock"
och "Nigel", är skådeplatsen England, i andra är den
förlagd till främmande länder. Många af romanerna ha
dramatiserats. De mest bekanta dramatiseringarna
äro Donizettis opera "Lucia di Lam-mermoor"
samt A. Sullivans och J. R. Sturgis’ "Ivanhoe". -
S:s romaner ha utöfvat ofantligt inflytande öfver
hela den bildade världen. Det var först efter hans
uppträdande, som romanen nådde fram till en med
dramat fullt jämbördig och snart t. o. m. högre
ställning; med S:s "Waverley novels" börjar romanens
världsherravälde. Historiska romaner skrefvos snart
i alla länder. Bland hans efterföljare kunna nämnas i
England: A. Cun-ningham, Banim, W. Harrison Ainsworth,
J. Galt, G. P. R. James, T. C. Grattan, H. Smith;
i Amerika Cooper och N. Hawthorne; i Frankrike
J. P. Lacroix, V. Hugo, A. de Vigny, A. Dumas d. ä.,
Th. Gautier, Mérimée samt Balzac, den naturalistiska
romanens banbrytare, m. fl.; i Italien Manzoni; i
Spanien Fernån Caballero; i Tyskland Wilibald Alexis,
W. Hauff m. fl.; i Ryssland Pusj-kin o. a.; i Danmark
-Ingemann; i svensk litteratur märkas G. V. Gumselius,
G. H. Mellin, Crusenstolpe, P. Sparre, K. von Zeipel,
Vilhelmina Stålberg, Topelius, Starbäck m. fl. S:s
författarskap omfattades med särskild sympati af
Geijer, och direkt litterär påverkan från S. röjer
sig hos Runeberg (bl. a. "Älgskyttarna"), V. Rydberg
och Fröding. S. har äfven utöfvat stort inflytande
på historieskrifningen. Den beskrifvande skolan,
såsom Thierry m. fl. i Frankrike och Macau-

Fig. 2. Walter Scotts hem, slottet Abbotsford.

lay i England, utgår från honom. - Hans framgång var
oerhörd. Han öfverhopades med hedersbetygelser. Han
adlades (1820), utnämndes till hedersborgare i
Edinburgh och Cork, blef medlem af många vetenskapliga
samfund, firad som en furste vid sina senare besök
i London, och hans resa genom Irland 1825 var ett
formligt triumftåg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free