Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1159-1160 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - School board - Schoolcraft [sko'lkräft], Henry Rowe - Schopenhauer [Jå'-]. 1. Henriette Johanna S 2. Arthur S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

relse. Se Storbritannien (Undervisningsväsen).

Schoolcraft [sko’lkräft], Henry Rowe, nordamerikansk
etnograf och forskningsresande, f. 28 mars 1793 i
Watervliet (nu Guilderland) i staten New York; d. 10
dec. 1864 i Washington, utbildades till kemist och

mineralog samt utgaf 1817 Vitreology. 1818 gjorde han
geologiska och mineralogiska samlingar i Missouri och
Arkansas, och 1819 framlade han View of the Lead mines
of Missouri. 1820 medföljde han general Lewis Cass
som geolog på dennes resa till öfre Mississippi. Han
skickades 1823 som indianagent till Michigan, gifte
sig där med sondottern till en indianhöfding och vann
indianernas tillit i rikt mått, hvilket satte honom i
tillfälle att anställa de mest noggranna iakttagelser
rörande deras seder och bruk. På unionsregeringens
bekostnad utgafs hans förnämsta verk: Historical
and statistical information respecting the history,
condition and prospects of the indian tribes of the
United States of America (6 bd, 1851–57). 1832
upptäckte S. Mississippis källsjö Itasca.

(^{G. B–n.})

Schopenhauer [ʃå’-]. 1. Henriette Johanna S., tysk
romanförfattarinna, f. 9 juli 1766 i Danzig, d. 17
april 1838 i Jena, var dotter till senatorn Trosiener
och vardt 1784 gift med bankiren S. Efter sin makes
död, 1806, lefde hon mest i Weimar, slutligen i Bonn
och Jena. Fru S. författade åtskilliga reseskildringar,
romanerna
Gabriele (1819–21; sv. öfv. 1824),
Die tante (1823) och
Sidonia (1828),
en mängd berättelser, en karakteristik af
Johan van Eyck und seine nachfolger (1822) m. m.
Hennes talang visade sig bäst i reseskildringarna; dock
voro äfven hennes romaner ganska omtyckta, kanske icke
minst därför, att de lärde försakelse: lidelsen skulle
offras för plikt och uppgift. Till sv. öfversattes
"Anteckningar under en resa till Rhenfloden" (1833),
"Balkongen" (s. å.) m. fl.
Till hennes Sämmtliche schriften (24 bd, 1830–31)
sluta sig två band Nachlass (1839).
Se biogr. af Laura Frost (2:a uppl. 1913). –
Hennes dotter Luise Adelheid (Adèle) S., f. 1797,
d. 1849, var likaledes en omtyckt författarinna.
Hennes Tagebücher utkommo i 2 bd 1909.

2. Arthur S., den föregåendes son, tysk filosof,
f. 22 febr. 1788 i Danzig, d. 21 sept. 1860 i
Frankfurt a. M., sattes af fadern, som var en förmögen
grosshandlare, i handelsskola och förmåddes, mycket
mot sin vilja, att i början af 1895 antaga plats
på ett handelskontor i Hamburg. Men redan i april
s. å. dog (genom själfmord) fadern, hvars melankoliska
lynne torde ha gått i arf på sonen, som redan i
unga år var en bitter pessimist. S. skyndade att
utverka sig befrielse från den hatade kontorsplatsen
och egnade sig åt studier 1809–11 i Göttingen, där
särskildt skeptikern

G. E. Schulze, förf. till "Aenesidemus", utöfvade
inflytande på honom genom rådet att i första hand
studera Kant och Platon, och 1811–13 i Berlin,
där emellertid Fichtes filosofi ej motsvarade hans
förväntningar. Sedan han på afh. Über die vierfache
wurzel des satzes vom zureichenden grunde (1813;
3:e uppl. 1864) promoverats till doktor i Jena,
vistades han en tid hos modern i Weimar, hvarest
han uppmärksammades af Goethe, som S. å sin
sida beundrade och af hvars färgteori han blef
anhängare. Enär förhållandet mellan S. och hans moder,
som aldrig hyst några ömmare känslor för sonen,

Schopenhauer i yngre mannaåren.

blef alltmera spändt,
flyttade han 1814 till Dresden och egnade sig
åt studier och författarskap. Den första frukten
däraf, Über das sehen und die farben (1816; 3:e
uppl. 1869), hade han sändt Goethe i manuskript,
men först efter lång väntan kom något svar därpå, och
detta röjde, att Goethe kände sig obehagligt berörd
af de afvikelser, som S. gjort från hans åsikter,
trots att de voro ense i grunduppfattningen. Tre år
senare hade han sitt hufvudarbete färdigt, Die welt
als wille und vorstellung (1819; 8:e uppl. 1891,
sv. öfv. 1916), i hvilket han framställde ett
helt nytt filosofiskt system. 1818–19 företog han
en resa till Italien. Vid denna tid deltog han i
en affärstransaktion på ett sätt, som satte hans
moder och syster i fara att förlora hvad de egde,
men hvarigenom han tryggade sitt. Med sina närmaste
hade han därigenom brutit för alltid. Efter en
profföreläsning och en disputation med Hegel blef
S. 1820 privatdocent vid universitetet i Berlin. Under
24 terminer stod hans namn i föreläsningskatalogen,
men han föreläste blott en enda termin och då
inför endast nio åhörare, emedan han utsatt sin
undervisning till samma timmar, som Hegel höll en af
sina mest besökta föreläsningskurser. Efter en ny
resa till Italien (1822) och vistelse än i Berlin,
än i Frankfurt a. M., än i Mannheim slog han sig
1833 för lifstiden ned i Frankfurt, af omgifningen
betraktad som en underlig ensling och länge inom
sig bittert lidande af, att samtiden ej skänkte
hans filosofi någon uppmärksamhet. (Större delen
af hans hufvudarbetes 1:a uppl. hade sålts som
makulatur.) S., som ansåg sig för tidens störste
tänkare, kunde ej förklara denna likgiltighet
annat än som följden af nedrig förföljelse från
universitetsfilosofernas sida, "som ej lefva för
filosofien, utan af filosofien". Å sin sida egnade
han dem ett hat och ett förakt utan måtta. För att om
möjligt tilltvinga sig uppmärksamhet framställde han
i mera sammanträngd och ännu påtagligare form sina
grundtankar i den lilla skriften Über den willen
in der natur etc. (1836; 3:e uppl. 1867). Sitt med
pris belönta svar på Norske videnskabernes selskabs
prisfråga om viljans frihet (1837) och sitt icke
(bl. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>