Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schnorr von Carolsfeld [-fånn -felt]. 1. Ludwig Ferdinand S 2. Julius S 3.Ludwig S - Schnyder von Waartensee [fånn va'rtense], Xaver - Schoa - Schoberia, bot. Se Sueda - Schobert [Javert; fr. uttal Jåbär], Johann - Schoddy. Se Shoddy - SchÏlcher [JelJär], Victor - Schoell. Se Schöll, M. S. F. - Soen [Jön] Se Schön - SchÏnus. bot. Se Knapp-agsläktet - Schfar - Schofet, plur. schofetim, hebr., domare (se d. o. sp. 652 - Schofield [skåu'fild], John Mc Allister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schnyder von Wartensee-Schofield
utgåfvos 1878, Briefe aus Italien (från 1817-27)
trycktes 1886. Jfr monografi af W. Singer (1911).
3. Ludwig S., son till S. 2, operasångare, f. 1836 i
München, d. 1865 i Dresden, studerade vid Leipzigs
konservatorium samt för J. Otto och Eduard Devrient,
anställdes 1858 vid teatern i Karlsruhe och 1860
som förste hjältetenor i Dresden samt vann där
så stor berömmelse, särskildt som Wagnersångare
(Tannhäuser), att han af Wagner utsågs att kreera
Tristan i München. Han ådrog sig därvid en häftig
förkylning, som medförde hans död. Han var gift med
sångerskan Malwina Garrigues (f. 1832, d. 1904),
Wagners första Isolde. 1-2. G-g N. 3. A. L.*
Schnyder von Wartensee [fånn va’rtense], Xaver,
schweizisk musiker, f. 1786 i Luzern, d. 1868
som musiklärare i Frankfurt am Main, var en på
sin tid ansedd lärare och kontrapunktist. Han
komponerade feerioperan Fortunat (uppf. 1831),
oratoriet Zeit und ewigkeit, kantater och
andra körverk, schweizervisor för manskör,
symfonier m. m. samt skref musikuppsatser i
facktidningar. En samling dikter af honom utgafs 1869.
A. L.*
Schoa, landskap i sydöstra Abessinien, omkr. 40,000
kvkm. med 1,5-2 mill. inv. S. är alltigenom ett
bergland, som i ö. begränsas af den meridionala
bergskedja, ö. om hvilken Abessinien sänker sig
ned till låglandet vid kusten. Från denna kedja
nedrinna flera tillflöden till Abai (Bahr el-Asrak),
som själf genomflyter den högslätt, som utgör landets
västra del. På denna resa sig flera isolerade toppar,
såsom i n. Uara (3,376 m.) och Kollo (4,300 m.). Om
öfriga naturförhållanden se Abessinien. Invånarna
äro dels kristna amharaer, dels muhammedanska eller
hedniska gallaer. -. S. var förr ett af Abessiniens
småriken, men tvangs 1856 att underordna sig
negus negesti Teodoros och efter dennes fall hans
efterträdare Johannes. Då äfven den senare stupat
(1889), lyckades S:s konung Menilek svinga sig upp
till negus negesti och samla de öfriga rikena under
sitt öfvervälde. S. är sedan den tiden centralstaten i
Abessinien, och dess hufvudstad Addis-Abeba är äfven
hela Abessiniens. En äldre hufvudstad var Ankober.
J. F. N.
Schoberia, bot. Se Sueda.
Schobert [jåbert; fr. uttal Jåbär], Johann,
tysk-fransk tonsättare, f. (året okändt) i Schlesien,
d. 1767 i Paris (jämte sin familj och tre vänner
till följd af förgiftning genom en svampmåltid),
var kammarcembalist hos prinsen af Conti och
firad i Paris som pianist samt vida omkring som
kompositör af pianokonserter och kammarmusik med
obligat klaver. Hans stil har befunnits högligen
öfverensstämma med Mannheimskolan (se d. o.). Ett
urval af hans arbeten utgafs 1909 af H. Riemann i
"Denkmäler deutscher tonkunst" (bd 39). Wyzewa och
Saint-Foix ha i sin Mozartbiografi (1911) ådagalagt,
att Mozarts 4 första pianokonserter icke äro annat
än studier öfver sonater af S. E. F-t.
Schoddy. Se Shoddy.
Schoelcher [Jeljär], Victor, fransk politiker,
f. 22 juli 1804 i Paris, d. 26 dec. 1893 i Houilles
(dep. Seine-et-Oise), var först journalist och
uppträdde efter en resa i Amerika kraftigt
mot slafveriet. Efter februarirevolutionen 1848
blef han understatssekreterare för marinen och
bidrog som sådan till slafveriets upphäfvande i
de franska kolonierna. S. å. blef han medlem af
nationalförsamlingen för Martinique och slöt sig
till yttersta vänstern. Han bekämpade Napoleon
som president och deltog vid Baudins sida i
barrikadstriderna 2 dec. 1851, hvarefter han
blef landsförvist och var bosatt i England till
kejsardömets fall. Återkommen till Paris 1870,
blef han öfverste i nationalgardet och chef
för dess artillerilegion. 1871 valdes han af
Martinique till medlem af nationalförsamlingen,
sökte under Pariskommunen lugna sinnena, men
kastades af kommunarderna i fängelse. 1875 blef
han lifstidssenator och verkade oförtrutet för
koloniernas och de färgade infödingarnas sak
i tal och skrift. F. ö. var han typen för den
mest doktrinära liberalism. Förutom en mängd
stridsskrifter skref han Abolition de l’esclavage
(1840), Des colonies francaises. Abolition immédiate
de Vesclavage (1842), Colonies étrangéres et Haiti,
resultats de l’emancipation anglaise (2 bd, 1843),
L’Égypte en 1845 (1846), Histoire de l’esclavage
pendant les deux derniéres années (2 bd, 1847),
Histoire des crimes du deux décembre (1852), Le
gouvernement du deux décembre (1853) m. fl. arbeten.
E. A-t.
Schoell. Se Schöll, M. S. F.
Schoen [jön] Se Schön.
Schoenus, bot. Se Knapp-agsläktet.
Schofar, mus., ett judiskt instrument, vädurshorn
af rak eller något böjd form, fordom nyttjadt i krig
och till signaler, t. ex. vid sabbatsårets invigning,
samt (såsom ännu är fallet) i tempeltjänsten.
Schofet, plur. schofetim, hebr., domare (se d. o.,
sp. 652).
Schofield [skåu’fild], John Mc Allister,
nordamerikansk general, f. 29 sept. 1831 i
Chautauqua county, New York, d. 4 mars 1906 i S:t
Augustine, Florida, blef 1853 artilleriofficer
och vid inbördeskrigets utbrott 1861 major vid
de frivillige i Missouri. Nov. 1861-nov. 1862
tjänstgjorde han som general vid Missouris milis,
var därpå till april 1863 befälhafvare i sydvästra
Missouridistriktet, erhöll 1862 generalmajors
grad, var maj 1863-febr. 1864 befälhafvare i
hela Missouriområdet och deltog 1864 som chef
för Ohioarmén i Shermans Atlantafälttåg. Hösten
1864 sändes S. till Tennessee, utkämpade 30 nov. en
oafgjord strid mot sydstatsgeneralen J. B. Hood vid
Franklin och lyckades följande dag förena sin armé
med general G. H. Thomas’ vid Nashville. Han stred
febr. 1865 i Nord-Carolina, tog 22 febr. Wilmington,
förenade 23 mars sin armé med Shermans, var närvarande
vid sydstatsgeneralen J. E. Johnstons kapitulation 26
april vid Durham station och öfvervakade detaljerna
vid kapitulationsaftalets verkställighet. S. sändes
juni 1865 af presidenten Johnson till Frankrike i
en diplomatisk mission (om Mexico), återvände hem
maj 1866 och var juni 1868-mars 1869 krigsminister i
Johnsons kabinett (efter Stanton). Han blef mars 1869
generalmajor i reguljära armén och innehade till 1895
olika distriktsbefälsposter. Sistnämnda år erhöll
han generallöjtnants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
