Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schnitzer, Eduard - Schnitzler. 1. Johann S 2. Arthur S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledning af Stanley. Denne, som valt vägen uppför Kongo
och dess biflod Aruwimi, nådde efter oerhörda
svårigheter 13 dec. 1887 sydvästra hörnet af
Albertsjön. Dit kom äfven den om hans ankomst
underrättade S. jämte Casati 29 april 1888 med
en ångare från Wadelai. Stanley yrkade nu på, att
S. skulle åtfölja honom till kusten, men denne visade
sig föga benägen att öfverge sin provins och sitt
folk. För att söka förmå sina trupper att aftåga
från landet begaf han sig emellertid jämte en af
Stanleys följeslagare, Jephson, till de nordligaste
stationerna vid Nilen, under det att Stanley vände
åter för att afhämta sin vid Aruwimi kvarlämnade
eftertrupp. Uppmaningen till aftåg vann dock ej gehör
hos S:s folk, dennes och Stanleys afsikter misskändes,
och den förre blef jämte Jephson 18 aug. 1888
gjord till fånge under ett upplopp, som anstiftats
af några egyptiska officerare. Ur fångenskapen
befriades de dock snart till följd af ett angrepp,
som mahdisterna, måhända oroade genom ryktet om
Stanleys antågande, gjorde på Ekvatorialprovinsen. S:s
upproriska officerare ledo ett svårt nederlag,
och soldaterna vägrade att stridas om icke paschan
sattes i frihet. När Stanley 16 jan. 1889 återkom
till Albertsjön, fann han dock S. alltjämt tvekande,
huruvida han borde följa sin räddare. Men då denne
ej kunde återvinna sin fulla auktoritet hos sina
officerare, beslöt han att med ett större antal
egyptiska tjänstemän samt deras hustrur och barn följa
Stanley till östkusten. Tåget gick öfver Semliki till
östra stranden af Edvardsjön, därifrån till södra
stranden af Victoriasjön och därifrån öfver Mpwapwa
till Bagamojo, dit tåget kom 5 dec. Han gick nu i
tysk tjänst och bröt 25 april 1890 upp från Sansibar,
i spetsen för en stor karavan, för att trygga tyska
väldet i landet mellan Afrikas östra kust och de
stora ekvatorialsjöarna. Han anlade stationen Bukoba
på Victoriasjöns västra strand och drog därifrån med
löjtnant Stuhlmann till Edvardsjön och längs dess
västra sida norrut till Albertsjön. Efter fruktlösa
förhandlingar med de där kvarstannade egyptiske
officerarna och fåfänga försök att genom skogarna
vid Ituri framtränga mot n. eller v. kvarhölls
han af en koppepidemi och brist på födoämnen från
nov. 1891 till mars 1892 i Undussuma nära sydändan af
Albertsjön. Själf sjuk och nästan blind, sände han
Stuhlmann med de friske tillbaka till Victoriasjön
och drog själf slutligen mot s. v., men mördades på
befallning af araben Hamadi ben Ali, efter sin station
vid Kongo kallad Kibonge, i Kinema, 150 km. v. om
Kongo. Hans kvarlåtenskap och dagböcker togos af
belgiske kaptenen Dhanis vid eröfringen af Njangve i
febr. 1893. Som vetenskaplig resande inlade han genom
sorgfälliga samlingar och iakttagelser, särskildt
i Ekvatorial-Afrikas ornitologi, etnografi och
meteorologi, stora förtjänster och riktade Berlins,
Wiens och Londons museer med stora samlingar. Hans
till åtskilliga geografiska tidskrifter insända,
särdeles intressanta bref utgåfvos 1888 af
G. Schweinfurth och Fr. Ratzel, Emin-Pascha. Eine
sammlung von reisebriefen und berichten aus
den ehemals ägyptischen Aequatorialprovinzen und
deren grenzländern. Jfr A. J. Wauters, "Stanleys
expedition till Emin paschas undsättning", 1890, och
"Emin Paschas räddning enligt bref från H. M. Stanley" (s. å.),
samt Fr. Stuhlmann, "Mit Emin Pascha ins herz von
Afrika" (1894), och G. Schweizer, "Emin Pascha. Eine
darstellung seines lebens und wirkens" (1898).
E. V. D.*
Schnitzler. 1. Johan n S., österrikisk läkare,
f. 1835 i Nagy-Kanizsa i Ungern, d. 1893 i
Wien, blef 1860 med. doktor, 1866 docent och 1878
professor i Wien. Bland hans många skrifter märkas Lie
pneumatiscke behandlung der lungen-und herzkrankheiten
(1875), Vber laryngoskopie und rhinoskopie (1878)
m. fl. Tills, med Mark-breiter uppsatte han 1860
"Wiener medicinische presse", hvilken tidskrift han
redigerade t. o. m. 1886.
2. Arthur S., den föregåendes son, österrikisk
författare, f. 15 maj 1862 i Wien, studerade
medicin och promoverades 1885 till med. doktor, men
egnade sig snart uteslutande åt litteraturen. Han
debuterade 1893 med en serie enaktare, Anatol (18:e
uppl. 1914; fyra af dem uppf. i Stockholm s. å.),
som genom sin stämning af frivolitet och vemod,
sin gratie och smak i allt väsentligt kännetecknar
sin författares egenskaper och afsikter. För teatern
har han sedan författat skådespelen Märchen (1894;
3:euppl. 1910), Liebelei (1895; 12:e uppl. 1914;
"Älskog", uppf. i Stockholm 1896), hvarmed han
slog igenom och vardt känd långt utom sitt lands
gränser, Freiwild (1896; 3:e uppl. 1908), Das
ver-mächtnis (1898; 3:e uppl. 1912), Der grune
kakadu, Die gejährtin, Parazelsus (3 enaktare,
1898; 5:e uppl. 1908; "Paracelsus", uppf. i
Stockholm 1908, "På gröna papegojan" 1910), Der
schleier der Beatrice (1900), Lebendige stunden (4
enaktare, 1902; 8:e uppl. 1912; "Damen med dolken"
och "Den sista maskeraden", uppf. i Stockholm 1910,
"Litteratur", uppf. där 1912), Der einsame weg (1903;
6:e uppl. 1914), komedien Zwischenspiel (1905; 4:e
uppl. 1909; "Intermezzo", uppf. i Stockholm 1914),
skådespelet Der ruf des lebens (1905; 4:e uppl. 1913),
Der puppenspieler (1906), Marionetten (3 enaktare,
s. å.; 3:e uppl. 1911), komedien Komtesse Vizzi (2:a
uppl. 1909; "Släktingar", uppf. i Stockholm 1910), Der
junge Medardus (1910; 6:e uppl. 1911), tragikomedien
Das weite land (5:e uppl. 1911; "Det vida landet",
uppf. 1915 i Stockholm), komedien Professor
Bernhardi (1912; 13 :e uppl. 1913; sv. öfv. 1914,
uppf. i Stockholm s. å.) och Komödie der worte (3
enaktare, 6:e uppl. 1915). Därjämte har S. skrifvit
ett stort antal längre och kortare noveller: Sterben
(1895; 6:e uppl. 1908), Die frau des weisen (1898;
3:e uppl. 1901), Reigen (10 dialoger, 1900; 11 :e
uppl. 1903), Leutnant Gusti (1901; 18:e uppl. 1914;
"Löjtnant Gusti", 1912), Frau Bertha Garlan (1901;
7:e uppl. 1908), Die griechische
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
