Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Savitri - Sadist [savitJ], Jocza - Saco [-våg], landskap. Se Svalkas - Svage - Savoie - Savoir fagre - Savoir virvel - Savojard, invånare i Savojen (se d. o.) - Savojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1887), och A. A. Macdonell, "History of
sanskrit literature" (3:e uppl. 1909).
K. F. J.
Savits [savitʃ], Jocza, ungersk skådespelare och
regissör, f. 10 maj 1847 i Török-Becse, Ungern,
var verksam som skådespelare och regissör vid flera
teatrar, tills han 1885 vardt regissör vid Hoftheater
i München, där han förblef som öfverregissör till
sin pensionering, 1906. Till hans hufvudroller
höra Don Carlos, Clavigo, Rikard II, Ferdinand i
"Kabale und liebe" och Egmont, S. deltog lifligt i
de sceniska reformsträfvandena, bl. a. genom arbetet
på den s. k. Shaksperescenen, hvarom han författat
en skrift (1908).
Savo [-va], landskap. Se Savolaks.
Savoe [savu], Savu l. Sava, en till Små Sundaöarna,
nederländska residentskapet Timor, hörande liten
ögrupp, belägen mellan öarna Timor och Soemba
l. Tjendana. Öarna äro tre: S. (eller Stora S.),
538 kvkm., Rade Djoewa, som är mycket mindre,
och den obebodda Hokki, tills. 597 kvkm. 25,900
malajiska inv., som styras af infödda höfdingar. De
odla ris, hirs, sockerrör, tobak, bomull och
indigo och ega vackra hästar samt andra husdjur.
J. F. N.
Savoie [savωa’], två departement i sydöstra Frankrike,
bildade 1860 af de forna sardinska områdena
Chambéry och Annecy. – 1. S. gränsar i ö. och
s. ö. till Italien, i s. till dep. Hautes-Alpes,
i s. v. och v. till dep. Isère och Ain, i n. till
Haute-Savoie. 6,188 kvkm. 247,890 inv. (1911). Landet,
som vattnas af Isère och dess tillflöden, är deladt
i 4 arrondissemang: Chambéry, Albertville, Moûtiers
och S:t Jean de Maurienne. Hufvudstad är Chambéry. –
2. Haute-S. [åt-], n. om det förra, gränsar
i öfrigt till de schweiziska kantonerna Valais
och Genève samt Genèvesjön och dep. Ain. 4,598
kvkm. 255,137 inv. (1911). Norra delen utgöres af
landskapet Chablais (se d. o.), söder därom ligger
landskapet Faucigny (se d. o.). Dep., som genomflytes
af Dranse och Arve, delas i 4 arrondissemang: Annecy,
Bonneville, S:t Julien och Thonon. Hufvudstad är Annecy.
1 o. 2. (J. F. N.)
Savoir faire [sa’vωoar fär], fr., förmåga att skicka
sig, förmåga att handla efter omständigheterna;
"sätt".
Savoir vivre [sa’vωar vi’vr], fr., lefnadsvett,
belefvenhet.
Savojard, invånare i Savojen (se d. o.).
Savojen l. Savoyen (fr. Savoie, it. Savoja,
mlat. Sabaudia). 1. Ett förr till konungariket
Sardinien, sedan 1860 till Frankrike hörande
landskap, som äfven till nationaliteten rätteligen är
franskt. Från det egentliga Italien skiljes det genom
Alperna, som där i Mont Blanc nå sin största höjd och
genom Mont-Cenis-tunneln lämnat rum för den första
järnvägsförbindelsen mellan Italien och det nordligare
Europa. På franska sidan begränsas det af Dauphiné och
Bourgogne (hvarifrån det skiljes genom Rhônefloden),
på den schweiziska stöter det intill kantonen Genève,
sjön af samma namn och kantonen Valais. Till sin
natur är S. ett fullständigt bergland, hvars många
små strömmar samlas till Genève-sjön och Rhône, men
det är ej på långt när så rikt på naturskönheter som
grannlandet Schweiz och därför äfven föga besökt af
främlingar. Till klimat och naturalster är
landet däremot ett fullständigt motstycke till
Schweiz. S. är väl försedt med skogar och betesmarker,
men dess jordbruk och vinodling äro föga gifvande,
och den magra, stenbundna jorden behöfver en
långt bättre skötsel än den, som nu bestås den,
för att ge tillräcklig näring åt befolkningen. På en
ytvidd, som officiellt uppskattas till 10,786 kvkm.,
uppgick folkmängden efter 1911 års folkräkning till
503,027. Till större delen småväxta, mörklagda och
kortskalliga, torde savojarderna böra räknas bland
afkomlingarna af Europas urbefolkning och ha i det
hela hållit sig tämligen oblandade, ehuru efter
hvarandra kelter, romare, folkvandringens germaner
och under medeltiden till och med ett antal kristnade
sarasener slogo sig ned i deras land. Kretinism
är ganska vanlig bland dem. Sträfsamma och vana
vid umbäranden, såsom alla bergfolk, utvandra de,
liksom våra dalkarlar, i talrika skaror för att söka
arbetsförtjänst, alltid likväl i hopp att en dag
med sina små besparingar kunna återvända till den
med all sin fattigdom högt älskade hembygden. Ofta
träffas dessa savojarder i Lyon och Paris, bland
hvars idogaste arbetare de räknas. De bildades
språk är franska; det lägre folket talar ett med
den sydfranska provensalskan närsläktadt mål. De
fleste äro ifriga katoliker; dock finnes äfven ett
mindre antal reformerta, afkomlingar af de gamle
valdenserna. Landet är indeladt i två departement
(se Savoie).
(J. F. N.)
Historia. S., urspr. Sapaudia
l. Sabaudia, förekommer som geografiskt och historiskt
begrepp först hos Ammianus Marcellinus. Under
den keltiska tiden hörde S. jämte Dauphiné
till allobrogernas samhällsbildning. Först 121
f. Kr. införlifvades det med romarnas välde. Under
folkvandringarna besattes S. 443 af burgunderna,
hvilkas välde krossades 534 af frankerna. Vid
upplösningen af det stora frankiska riket tillföll
S. 873 Lothars rike samt förenades redan 879 med
Nedre Burgund, och vid dettas sammansmältning
med Öfre Burgund 933 blef S. del af den större
burgundiska staten. 1032 kom S. med Burgund under
tyska kejsardömet. Vid denna tid lydde grefskapet
S. med granngrefskapet Maurienne, Aosta, under
Umberto Blancamano, grundläggaren af savojiska
furstehuset. Han gjorde kejsar Konrad viktiga tjänster
vid Burgunds förvärfvande. Hans son Oddone
(Otto; d. omkr. 1060) förmälde sig med Adelheid,
arftagerska till markgrefskapet Turin. Det
savojiska huset förvärfvade därigenom besittningar
på bägge sidor om Alperna, ett förhållande, som
haft afgörande betydelse för S:s hela historia
till 1860. Oddones efterträdare, Amadeus II,
svåger till kejsar Henrik IV, understödde denne
på hans tåg till Canossa. Dynastiens besittningar
ökades af den kraftfulle Tomas I (1189–1233) med
Vaud och Piemont, v. cm Alperna, samt Carignano och
Pinerolo ö. därom. Af kejsar Fredrik II, på hvars
sida Tomas kämpade, utrustades han med
riksvikarievärdigheten. Mellan Tomas’ många söner delades
hans besittningar. Piemont och S. regerades af
olika grenar af härskarhuset, tills genom den enes
utslocknande 1418 länderna åter förenades. Arfsföljd
efter primogeniturprincipen infördes af Amadeus VI
(1343–83), hvarigenom den ständiga splittringen
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
