Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarto [-tå], Andrea del - Sarto[-tå], hertigar af. Se Medici, sp. 1416 - Sarto [-tå], Giuseppe - Sartor - Sartorius, Johann Christoff - Sartorius [-tår-], Ernst Wilhelm Christan - Sartorius von Waltershausen [-tår- -få'nn-]. 1. Georg S 2. Wolfgang S 3. August S 4. Hermann Wolfgang S - Sartor resartus - Sarum [säe'rem], Old och New. Se Salisbury 1 - Sarvanukramani. Se Rigveda - Sárvár - Sarvingen, Friska på, sjöv. Se Friska - Saarviz - Sarvlaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
825
Sarto-Sarvlaks
826
bilder låg däremot ej för hans temperament. Huruvida
det berömda "själfporträttet" i Uffizigal-leriet
visar hans eget yttre, är ovisst. Jfr monografier af
Gurness (1899), Schäffer (1904) och F. Knapp (1907).
C. B. N. (G-g N.)
Sa’rto [-tå], hertigar af. Se M e d i c i, sp. 1416.
SaYto [-tåJ, Giuseppe, påfven Pius X:s (se denne)
egentliga namn.
Sartor 1. So t ra, norska öar: Store S., 1735i3
kvkm. med 4,341 inv. (1910), och Lille S., 16,5i
kvkm. med 475 inv. (s. å.), i S. Bergenhus amt,
strax s. v. om Bergen, öarna äro ofruktbara och fulla
af myrar. K. V. H.
Sartörius, Johann Ghristoff, koppar-stickare, en
tämligen medelmåttig, men flitig arbetare i sitt
fack, var först bosatt i Niirnberg, men ankom 1681
till Stockholm och anställdes därpå af H. Keyser att
kopiera kopparsticken i Merians bibel för en tillämnad
svensk bibelupplaga, som dock aldrig utfördes. Utom
några dylika gravyrer, samlade och utgifna på
1700-talet (Bibliska historier utur skapelseboken),
graverade S. åtskilliga fron-tespicer o. d. till
1685. 1688 var han åter i Niirnberg, men bosatte
sig efter några år i Prag, där han lär ha arbetat
ännu 1739. -rn.*
Sartörius [-tår-], Ernst Wilhelm Christian, tysk
teolog, f. 1797, d. 1859, blef 1821 e. o. och 1823
ord. professor i Marburg, 1824 ord. professor
i Dorpat samt 1835 öfverhofpredikant och
generalsuperintendent i Königsberg. S. var såväl
i teoretiskt som praktiskt hänseende en af de mera
betydande representanterna för den konfessionella,
s. k. "nylutherska" riktningen. Hans mest berömda
arbete är Die lehre von der heiligen liebe (1840-
56; ny uppl. 1861; "Läran om den heliga kärleken
och dess motsats", 1844-58), ett af de relativt
sällsynta moderna försöken till framställning
i ett totalsammanhang af såväl dogmatiken som
etiken. Dessutom må nämnas Die lehre von Christi
person und werk (1831; "Christi person och verk",
1835; 2:a uppl. 1842) och det mot katolicismen riktade
polemiska arbetet Soli Deo gloria (postumt, 1860).
E. Bg.
Sartörius von Waltershaursen [-tår- -fårnn-]. 1. Georg
S., friherre, tysk historieskrifvare, f. 1765 i
Kassel, d. 1828 i Göttingen, blef professor 1797
i filosofi och 1814 i politik vid universitetet i
Göttingen och upphöjdes 1827 i friherrligt stånd
med namnet von Waltershausen (han hette förut
Sarto-rius). S:s förnämsta historiska arbeten ligga
på den hanseatiska historiens område: Geschichte des
Han-seatischen bundes und handels (3 bd, 1802-08)
och den postumt utgifna Vrkundliche geschichte des
ursprung es der deutschen hanse (2 bd, 1830). Vidare
märkas Versuch einer geschichte des deutschen
bauernkrieges (1795), Versuch uber die regierung
der ostgothen während ihrer herrschaft in Italien
(1811) samt ett antal nationalekonomiska skrifter,
genom hvilka S. bidrog att i Tyskland sprida Adam
Smiths läror.
2. WolfgangS., friherre, den förres son,
geolog, f. 1809 i Göttingen, d. där 1876,
verkade som professor och direktör för den
mineralogisk-paleontologiska samlingen i
Göttingen. Han sysselsatte sig företrädesvis med
undersökning af de vulkaniska företeelserna, särskildt
af Etnas, och anställde f. ö. noggranna forskningar
rörande istiden.
Hans viktigaste arbete är Atlas des Ätna (1848-
61), med detaljerade geognostiska och topografiska
kartor. Vidare må nämnas Die submarinen vulka-nischen
ausbruche in der tertiär f or mation des Val di Noto
(1846), Physisch-geographische skizze von Island
(1847), Geologischer atlas von Island (1853), Die
vulkanischen gesteine in Sizilien und Island und ihre
submarine umbildung (s. å.) och Unter-suchungen uber
die klimate der gegenwart und vorwelt (1865).
3. August S., friherre, den föregåendes son,
nationalekonom, f. 1852 i Göttingen,
professor i Zürich 1885-88 och sedan 1888
i Strassburg, har speciellt sysslat med
amerikanska arbetarförhållanden, emigration
och världsekonomiska ämnen samt framlagt
sina forskningsresultat och åsikter i bl.
a. Die nordamerikanischen gewerkschaften
(1886), Der möderne sozialismus in den
Verei-nigten staaten (1890), Die italienischen
wanderar-beiter (1903), Das volkswirtschaftliche
system der kapitalanlage im ausland (1907) och
Das auslands-kapiial während des weltkrieges
(1915).
4. HermannWolfgangS., friherre, son till S. 3,
tonsättare, f. 1882 i Göttingen, elev af L. Thuille
och bosatt i München, har gjort sig bemärkt
genom kompositionerna Die abschiedssin-fonie (1908),
den komiska operan Elsa Klapper-zehen (1909),
"musiktragedien" Oberst Chabert (1911), operan
Richardis (1915) samt några häften sånger (1913).
1. N. H-tz. 3. E. H. T. 4. E. F-t
Sarrtor resaYtus, berömdt arbete af Th. Car-lyle
(se d. o.3 sp. 1186)
Sarum [sål^rem], O l d och N e w. Se S a l i s-b u
r y 1.
Sarvänukramani. Se R i g v e d a.
Sårvår [jä^rvär], ungersk storkommun, fordom fästning,
i komitatet Eisenburg, på vänstra sidan af Raab. 3,165
inv (1900).
Särvingen, Friska p å, sjöv. Se F risk a.
Sarviz [järvis], flod i Ungern, bildas inom komitatet
Stuhlweissenburg af flera från Bakony-skogen kommande
strömmar. Delvis kanaliserad, flyter den i östlig och
sydöstlig riktning samt mynnar ut i Donau nedanför
Tolna. (J. F. N j
Sarvlaks (S a r f l a x), en af Finlands största
landtegendomar, ligger på en slätt i Perno socken
4 km. från hafvet och lika långt v. om Lovisa
stad samt består af ett allodialsäteri och 22 rå-
och rörshemman, 12 frälse- och 2 skattehemman. Hela
arealen är något öfver»6,900 har, hvaraf åker och äng
1,150, kärr och mossar 170 och insjöar 200. Under
gårdens eget bruk häfdas omkr. 700 har åker och
äng. Egendomen har eget spannmåls-lånemagasin
sedan 1758, folkskola sedan 1870, folkbibliotek
sedan 1883. S. omtalas första gången omkr. 1450,
då det innehades af Lars Markusson, hvilken
räknas som Creutzska ättens stamfader. En lysande
period började, då öfversten Ernst Larsson Creutz
(d. 1635) 1620 öfvertog egendomen. Han förstorade
betydligt stamgodset, och förstoringen fortgick
under hans son Lorens Creutz, friherre (d. 1676 som
amiral). Genom gifte öfvergick S. 1763 till lagmannen
J. Kr. von Morian och dennes ättlingar samt 1811 till
landshöfdingen S. Fr. von Bom. F. n. innehafves det
af den sistnämndes sonson, friherre V. M. von Bom,
som, efter det gården i mars 1880 härjats af vådeld,
1880-83 restau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
