Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 757-758 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santi, Raffaello

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som blef färdig 1517 och utfördes af hans förnämsta
lärjungar, Giulio Romano, Francesco Penni och Giovanni
da Udine, har sedermera genom öfvermålning förlorat
en stor del af sin ursprungliga tjusning. - Bland S:s
stafflimålningar från Romtiden äro flera madonnor,
bland dem Madonna della sedia och Madonna dell’
impannata (fig. 4; bägge i Pittigalleriet, andra
i Petersburg, Louvre, London, München, Neapel),
den stora altarmålningen Madonna di Foligno (1512,
Vatikanen), Frans I:s heliga familj (1518, Louvre,
som äfven eger en stor S. Mikael, s. å. samt
Johannes som gosse, en variant - ateljéarbete
- af samma ämne i Uffizierna). Korsbärandet
finns i Pradogalleriet i Madrid, som äfven- eger
Madonnan med fisken m. fl. målningar, utförda af S:s
medhjälpare, några af dem kanske efter utkast af hans
hand. Bland porträtt från denna tid äro Julius II
(det bästa exemplaret i Uffizigalleriet; afbildadt
i art. Julius, sp. 270), kardinal Alidosi (namnet
osäkert, 1512, Pradogalleriet; kanske S:s yppersta
verk på detta område), den lärda Fedra Inghirami
(1514, Boston, en gammal kopia i Pittigalleriet),
hofmannen Baldassare Castiglione (1516, Louvre),
Leo X jämte två kardinaler (1517, Pittigalleriet;
Leos bild är återgifven i art. Leo, sp. 179). Där
finnes äfven ett damporträtt, la donna velata, samma
kvinnotyp, som återkommer i Sixtinska madonnan och i
den nakna s. k. Fornarina i Palazzo Barberini - den
torde sannolikt vara målad af någon af S:s lärjungar
eller imitatörer. Inom Romskedet falla äfven några
visionsbilder. En sådan är den lilla i kompositionen
monumentala Ezekiels syn (Pittigalleriet), en annan är
S. Cecilia lyssnande till himmelsk musik (antagligen
1515, Bologna). En tredje är Sixtinska madonnan
(pl. I), som framställer madonnan, uppenbarande
sig för den helige Sixtus och den heliga Barbara;
täflan målades kanske 1515, möjligen ännu tidigare,
för kyrkan S. Sisto i Piacenza, såldes 1754 till
Dresdengalleriet). Slutligen Transfigurationen
(Kristi förklaring ; i Vatikanen; afbildad i
art. Förklaring), S:s sista arbete, en djärf
sammanställning af två handlingar: förklaringen
uppe på berget, den sjuke gossen och de hjälplöse
lärjungarna nedtill vid bergets fot. Döden
öfverraskade konstnären, då han fulländat den öfre
delen ; taflans nedre del fullbordades af lärjungar,
särskildt Giulio Romano. Mästaren dukade under, vid
endast 37 års ålder, för den rastlösa verksamhet, som
han utvecklade och som äfven af honom kräfdes. Hans
stoft hvilar i Roms Pantheon. Vid graföppning 1833
befanns hans skelett tämligen väl bevaradt. En staty
öfver S. (af Hähnel i Dresdens museum)

Fig. 6. Rafael i de mognare mannaåren, gravyr af
Bonasone (som verkade i Rom 1521-74).

finnes afbildad å pl. VII till art. Bildhuggarkonsten;
1897 restes en (af Belli utförd) minnesvård öfver
S. i hans födelsestad.

Flera af de målningar, som gått eller fortfarande gå
under S:s namn, ha af nyare forskare blifvit honom
frånkända - till dessa höra den s. k. Fornarina
(se d. o.) i Uffizierna, Fiolspelaren, Dorotea
(i Kaiser-Friedrich-museum) m. fl. - om andras
autenticitet äro meningarna högeligen delade. Detta
gäller äfven flera af de målningar, som blifvit
ansedda representativa för mästarens konst och som
här äro upptagna bland hans verk. Den s. k. "Rafaels
skissbok" i Venezias konstakademi anses omfatta
teckningar af olika umbriska konstnärer. Betydande
teckningar af Rafael finnas i Uffizigalleriet, i
Oxford och Louvre; några finnas äfven i Stockholms
nationalmuseum. En del kompositioner af S.,
bl. a. Barnamordet i Betlehem, är bevarad endast
i stick af Marcantonio. Flera af S:s målningar
äro starkt öfvermålade. Af freskerna i Vatikanen är
"Mässan i Bolsena" den bäst bevarade. De restaurerades
första gången efter Roms plundring 1527.

I sin verksamhet som arkitekt slöt sig S. till
Bramante. Hans första kända byggnadsverk är en liten
kyrka S. Eligio degli orefici (1509 ff.). Meningarna
äro delade, om Chigis landtpalats, Villa Farnesina
(1509-11; se Farnesina), bör tillskrifvas S. eller
Peruzzi. Det för samme mecenat byggda Cappella Chigi
i S. Maria del Popolo är med säkerhet Rafaels verk
(1512). Det är en sällsynt harmonisk interiör
af ädlaste form. Ritningar -. åtminstone utkast
- lämnade han till Palazzo Pandolfini i Florens
(1516-20, utfördt af Sangallo), till sitt eget palats
i Borgo (nedrifvet) och till Villa Madama utanför Rom,
anlagd för kardinal Giuglielmo af Medici (sedermera
påfven Klemens VII) 1516 ff., fullbordad endast till
en del. Där skapades den typiska renässansvillan med
omgifvande trädgård, den blef stilbildande såväl i
sin anläggning som i sin rika dekorativa utsmyckning.

Rafael vann en beundran, sådan ingen annan konstnär
ernått. Han var framför allt den sköna formens man,
men på samma gång den höga harmoniens. I hans verk
sammanfattas, hvad hans föregångare sökt och velat,
han tog generationers erfarenhet och gjorde den
till sin, han upptog föregångarnas idéer, motiv och
uttryckssätt och öfverträffade dem formellt. Han egde
gåfvan att allt det han vidrörde blef vackert. Hans
konst betecknar det högsta uttryck för renässansens
sträfvan att skapa en förädlad mänsklighet. För att
rätt lära känna honom måste man se honom i samband med
sin samtid och framför allt studera hans monumentala
verk.

Litt.: J. D. Passavant, "Raphael d’Urbin"
(fransk uppl. af P. Lacroix, 1860), Gruyer,
"Raphael et 1’antiquité" (1864), "Les fresques de
Raphael", "Raphael peintre de portraits" (1881),
II. Grierson, "Das leben Raphaels von Urbino"
(Vasaris lefnadsteckning jämte kommentarer) 1872
ff., A. Springer, "Raphael und Michelangelo" (1878;
ny uppl. 1883 ff.), E. Muntz, "Raphael" (1881;
ny uppl. 1900), 0. Fischel, "Raphaels zeichnungen"
(1898, med katalog), Klaczko, "Rome

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>