Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanning - Sanningens kanon, teol. Se Regula fidei - Sanningskärlek. Se Kärlek - Sanningssökare. Se Naturlig religion - Sanningsteori - Sanningsökaren - Sannolika lifslängden, statist. Se Dödlighet, sp. 1225 - Sannolikhet - Sannolikhetsbevis - Sannolikhesfaktor - Sannolikhetskalkyl. Se Lifförsäkring, sp. 430 - Sannolikhetsräkning, mat. Se Probabilitetskalkyl - Sannolikt fel - Sann tid. Se Navigation, sp. 635 - Sannures
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den förkärlek för det samstämmiga och motvilja
mot det motsägande, som utmärka vårt förstånd. Att
detta utgör tänkandets villkor och att just saknaden
häraf utmärker hvad vi kalla galenskap, därom äro alla
ense, hvaremot grunden för denna numera åtminstone
instinktmässiga, öfvertygelse är omtvistad, antingen
den är en människans ursprungliga tillhörighet eller
den tillkommit genom erfarenhetens lärdomar. Äfven de,
som antaga vår föreställningsvärld som en produkt af
två faktorer, en inre och en yttre, eller empirikerna,
skilja sig i afseende på den makt, som de tillmäta
den yttre erfarenheten. Enligt de rene empirikerna,
exempelvis Stuart Mill, skulle all kunskap och
därmed all sanning kunna vara växlande och villkorlig
under förutsättning af en radikalt förändrad yttre
erfarenhet, medan det motsatta ytterlighetspartiet,
idealisterna, fattar växlingen med allt hvad därtill
hör blott som ett sinnesbedrägeri och all uppfattning
som ett verk af vår subjektiva maktfullkomlighet. Som
en förmedlande åsikt uppträder evolutionsteorien,
enligt hvars förnämste målsman, Spencer, åtminstone
vissa axiom ega ett absolut sanningsvärde genom den
en gång för alla gifna form, exempelvis uppfattning
af likhet och olikhet, hvari vårt tänkande numera rör
sig. Äfven angående utsträckningen af det vetbaras
och ovetbaras område råder stor meningsskiljaktighet,
i det att den nyare filosofien visat en tilltagande
obenägenhet att till filosofisk eller bevisbar kunskap
hänföra vissa enhetliga idéer, som tyckas förutsätta
företeelserna, såsom idén om en substans, ett jag,
en materia, det absoluta o. s. v., hvilkas både
antagande och förkastande synas vara förbundna
med olösliga motsägelser. Som sanningssträfvandets
uppgift framhålles allt allmännare att reducera
den verklighet, som verkligen är åtkomlig
för observation, till enkla och lagbundna
formler. Angående de subjektiva villkoren för
sanningssträfvandet har uppmärksamheten på senare
tider riktats hufvudsakligen på att bestämma
den individuella fortgången och stadierna inom
kunskapsutvecklingen, så t. ex. barnsjälens
och de primitiva folkens föreställningar, och
som en allmän sats, hvilken ur dessa forskningar
framgått, kan påpekas uppvisandet af den induktiva
metodens vikt och fundamentala betydelse. Äfven
ha i sammanhang därmed intressanta undersökningar
anställts om arten af det själstillstånd, som kallas
tro och som utmärkes af visshet äfven angående det
obevisade och det grundlösa. Svårigheten att finna
ett kriterium på sanningen har också med stor talang
förfäktats, då vissheten i så många fall visat sig
som otillräcklig borgen för det som mest obestridligt
ansedda. Häremot har dock anmärkts omöjligheten af
att finna någon säkrare grundval än just den inre
känsla af tillfredsställelse, med hvilken den tänkande
varelsen förenar subjekt och predikat i vissa omdömen,
i andra håller dem åtskilda. Som högsta auktoritet
skulle enligt denna uppfattning, med segrande
klarhet framställd af Spencer, som häri fortsätter
Kant, gälla människans natur, ett oafvisligt behof,
ett inre måste, som i sista hand är värdemätaren
på det yttre och sanningens ojäfvige domare.
H-n L.*
Sanningens kanon, teol. Se Regula fidei.
Sanningskärlek. Se Kärlek.
Sanningssökare. Se Naturlig religion.
Sanningsteori, filos., teori om hvad sanning innebär
och om sann kunskaps möjlighet. Enligt realismen är
sanningen kunskapens öfverensstämmelse med den yttre
verkligheten. Enligt idealismen har sanningen sin
grund i medvetandet själft. Rörande sann kunskaps
möjlighet kan man urskilja följande ståndpunkter:
1. skepticismen, som förnekar skillnaden mellan
sant och falskt, menande, "att allt är, såsom det
för hvar och en synes" ; 2. pragmatismen, hvilken
ej tillmäter sanningen någon annan betydelse, än
att den är den uppfattning, som gagnar handlandet;
3. positivismen, som förnekar möjligheten af
kunskap om en osinnlig verklighet och rörande den
sinnliga kunskapen endast erkänner möjligheten
af konstaterade fakta, ej af egentligt vetande;
4. kriticismen, som ock förnekar möjligheten
af vetande om det osinnliga, men utgående från
medvetandets aprioriska former antar en apodiktisk
kunskap om den sinnliga verkligheten; 5. filosofisk
dogmatism i god bemärkelse, som antar möjligheten
af egentligt vetande om den osinnliga verkligheten.
S-e.
Sanningsökaren, Nordisk månadsskrift för förnuftstro
och praktisk kristendom, redigerades 1877-81 af
K. P. Arnoldson och A. F. Åkerberg samt åren
1882-86 af frih. V. Pfeiff och utgafs med ett
2-arkshäfte i månaden. 1887 utbyttes i undertiteln
ordet "kristendom’’’ mot "religion", hvarjämte
järnvägstjänstemannen B. Landén inträdde som
medredaktör, och tidskriften öfverflyttades till
Göteborg. Landén redigerade årgångarna 1887-93,
hvilka fr. o. m. 1889 utkommo med något förstoradt
format samt med l ark två gånger i månaden.
B. L-én.
Sannolika lifslängden, statist. Se Dödlighet,
sp. 1225.
Sannolikhet, log., en lägre grad af visshet, som ej
utesluter möjligheten af påståendets falskhet. Ett
påstående är sannolikt, när man ej känner några
fullt afgörande grunder hvarken för dess sanning
eller falskhet, men mera talar för sanningen däraf än
för falskheten. Sannolikheten kan mer eller mindre
närma sig den fulla vissheten och sålunda vara för
handen i olika grader. Sannolikheten blir större i
samma mån, som skälen för antagandet i fråga ökas
och skälen för det motsatta påståendet minskas.
S-e.
Sannolikhetsbevis, log., bevis, som ej ådagalägga
slutsatsens sanning, utan blott dess sannolikhet. Hit
räknas hypotes-, analogi- och induktionsbevisen.
S-e.
Sannolikhetsfaktor, krigsv., förhållandet mellan
målets utsträckning i höjd, bredd eller längd samt
50 proc. spridningen i motsvarande riktning. Jfr
Spridning.
G. af Wdt.
Sannolikhetskalkyl. Se Lifförsäkring,sp.430.
Sannolikhetsräkning, mat. Se Probabilitetskalkyl.
Sannolikt fel. 1. Mat. Se Probabilitetskalkyl,
sp. 309. – 2. Krigsv., halfva 50
proc.-spridningen (f1h , f1b eller f1l). Se
fig. i art. Spridning.
2. G. af Wdt.
Sann tid. Se Navigation, sp. 635.
Sannures, stad i egyptiska prov. (mudirije)
Fajum. 17,106 inv. (1907). Viktigt jordbrukscentrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
