Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sala [sa'le], George Augustus Henry - Salaam-kramp - Sala-Ampyrdyk - Sala bergslag - Salachor - Salacia - Sala Consilina - Salad - Salade [-a'd], fr., sallat (se d. o.) - Saladen - Saladeros - Saladillo [-di'ljå]. Se Rio duclce - Saladin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
443
Salaam-kramp-Saladin
444
(1884), Journey due South (1885) och Things I have
seen and people I have known (2 bd, 1894). Dessutom
skref han romaner och biografier: William Hogarth
(1866), Essay ön Charles Lamb (1868), Charles Dickens
(1870) samt en själf biografi, Life and adventures
(2 bd, postumt 1895). J. M.
Salaam-kramp (arab. saläm, hebr. shalom,
fredshälsning), nickkramp, orsakad af en dubbelsidig
sammandragning af musculi sternocleidomastoi-dei.
I. H.
SaMa-A^pyrdyk, myt. Se M y t o l o g i, sp. 171.
Sala bergslag bildades egentligen genom anläggningen
af Sala stad och genom de privilegier staden 15 april
1624 erhöll af konung Gustaf II Adolf samt genom den
grufordning, som samme konung utgaf 1 maj nämnda
år. Bergslaget utgjordes af bergsmän och borgare
i Sala stad, hvilka egde jord och tomt. Jorden var
enligt nämnda privilegier donerad för grufvans och
silfververkets drift. Bergsmännen och borgarna,
som innehade jorden och tomterna i staden, innehade
äfven grufdelarna, som voro med jorden och tomterna
oåtskiljaktligen förenade. Tomterna och sålunda
äfven grufdelarna voro 160, men bergsmännen
flera, enär tomterna kunde delas i halfvor och
fjärdedelar o. s. v. 1682 transporterades Sala
grufva på evärdelig tid på Sala bergslag, som
därigenom fick karaktären af ett slags bolag,
och 1741 förnyades denna transport. Öfverlåtelsen
var ett arrende. Bergslaget skulle betala tionde af
silfret till kronan, men hade stora skogsallmänningar
sig upplåtna, äfvensom rätt att hålla vissa stora
markområden uppdämda för vinnande af drifkraft. 1851
fingo emellertid bergsmännen rätt att till andra
än bergsmän sälja själfva gårdarna inom stadens
staket. Därigenom blef staden skild från bergslaget,
som därefter utgjordes af dem, hvilka innehade stads
jorden, med hvilken grufdelarna fortfarande förblefvo
förenade. 1868 väcktes emellertid inom riksdagen
motion om upphäfvande af förhållandet emellan
staten och bergslaget, egentligen med hänsyn till
uppdämningarna. Detta bifölls efter många utredningar
och undersökningar, och skulle beslutet träda i kraft
med ingången af
1888. Grufvan och silfververket blefvo bergslagets
egendom; man trodde, att äfven stadsjorden och
utmarken skulle tillfalla de gamle egarna
efter innehaf. Å andra sidan fingo de stora östra
uppdämningarna torrläggas, och kronan återfick
allmänningarna. Men Sala stad gjorde anspråk
på den 1624 donerade jorden. Rättegång
börjades 1889, och staden vann densamma slutligen
1897. Utmarken eller stadsjorden, som blef stadens
gemensamma egendom, utgjorde 10,117 tunnland 5,4
kappland. Sala bergslag upphörde, efter diverse
utredningar, formligen på slutet af 1890-talet.
Jfr Sala silfvergrufva.
Th. N-m.
Salachor [-chår] 1. S a la h or, turk., stallmästare.
Saläcia. romersk semon för det friska och vackra
saltskummet på Medelhafvet, blef, sedan den grekiska
antropomorfismen vunnit insteg i den romerska
religionen, gemål till Neptunus, urspr, dimmans och
fuktighetens semon. J- C.
Sala Consillna, kretshufvudstad i italienska
prov. Sälerno (Campania) på en höjd i Tanagros dal
(Val di Diano). 5,349 inv. (1901). J. F. N.
Saiäd, ett slags hufvudbeklädnad. Se Dräkt, sp. 933.
Salade [-a’d], fr., sallat (se d. o.).
Saladen (lit. Salaty), en köping i Litauen,
s. ö. om staden Bauske, har gett namn åt det slag,
som egentligen stod vid den närbelägna byn S j
a-garin (Schagarin) 19 mars 1703 mellan ett svenskt
detachement på omkr. 1,300 man under öfversten
grefve A. L. Lewenhaupt, som från S. ryckte fram till
Sjagarin, och en rysk-litauisk styrka på omkr. 6,000
man under Carp d. ä. och d. y. och Gordon, Oginskis
anhängare, och ryske öfver-starna Chr. Njetsjin
(?) och Prototop. De förbundne förlorade omkr. 1,200
man, 11 kanoner, 500 vagnar samt 1,058 (!) stora
och små fanor och standar. Svenskarna hade 25 döda
och 150 sårade. I anledning af den "gloriösa" segern
utnämndes Lewenhaupt till generalmajor.
Saladéros [-ås], sp. (af salar, insalta),
eg. nedsaltningsställen (för kött och fisk); dels
slakterier för den half vilda boskapen i Syd-Amerika,
dels därifrån exporterade råa hudar.
Saladillo [-di’ljå]. Se Rio dulce.
Saladin l. Saladdin, eg.
Salah-ed-din Jussuf Ibn Ejjub, sultan i Egypten och
Syrien, f. 1137 i Tekrit vid Tigris, d. 3 mars 1193 i
Damaskus, var son af en kurdisk höfding. 1168 följde
han sin farbroder Schirkuh till Egypten (se d. o.,
sp. 1487) samt var honom behjälplig i att
 |
| Guldmynt (dinar), slaget för Saladin. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
