Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Simon [säsimå], 1. Louis de Rouvroy hertig de S 2. Claude Henri de Rouvroy grefve de S - Saint-Sulpicekongregationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man numera hans framställning af
samhällsförhållandenas historia såsom till sitt
innehåll särskildt bestämd af det ekonomiskt tekniska
lifvets utveckling med åtföljande sociala konflikter
och klasskamp. Härvidlag blef han en föregångare till
Marx och dennes materialistiska historieuppfattning.
Det mäktiga inflytande, som S. utöfvat på
socialistiskt och socialreformistiskt tänkande sedan
snart hundra år tillbaka, är mindre ett omedelbart
resultat af hans relativt föga lästa skrifter än ett
medelbart sådant genom hans lärjungar. Af dessa äro
redan nämnda Comte och Thierry ("S:s adoptivson"),
men båda två gingo snart sina egna vägar. Till den
egentliga kretsen af lärjungar, som efter mästarens
död slöto sig samman och utgåfvo tidskriften
"Producteur" (1825–26), hörde, jämte den omförmälde
Rodrigues, först och främst A. Bazard (se d. o.) och
Prosper Enfantin (se d. o.) samt vidare åtskilliga
unga män, hvilka sedermera gjorde sig med berömdhet
gällande på olika områden af kulturlifvet, såsom de
båda finansmännen bröderna Péreire (se d. o.), den
längre fram som utprägladt liberal nationalekonom
kände M. Chevalier, socialfilosoferna Buchez och
P. Leroux, politikern L. H. Carnot, kanalbyggaren
Ferd. de Lesseps, kompositören Félicien David,
författaren Léon Halévy (se dessa ord) m. fl. Framför
allt inlade Bazard och Enfantin stora förtjänster
om sammanfattningen och utvecklingen af de idéer,
som voro nedlagda i S:s styckevis geniala, men
fragmentariska framställning. Sedan Bazard i
offentliga föreläsningar med glödande vältalighet
utvecklat den nya läran, utgaf gruppen två
band under titeln Exposition de la doctrine de
S.-S. (1829–30). Andra bandet har ett filosofiskt
och moraliskt innehåll, medan det första utgör en
framställning af skolans ekonomiska och sociala
grundsatser ("ett af den moderna socialismens
märkligaste dokument", enligt A. Menger). Härmed
framträdde saint-simonismen med sitt socialekonomiska
och mystiskt religiösa innehåll. Genom Enfantins
starka inflytande fick detta religiöst mystiska
och sensualistiska element alltför vidsträckt
utrymme. Redan från början hade sammanslutningen
haft en ordensmässig karaktär med grader, fäder,
bröder o. s. v., och den inrättade sig alltmer
efter en hierarkisk ordning, öfverensstämmande med
den teokratiska anstrykning, som skolan ville ge
statsmakten. Sedan Bazard dragit sig tillbaka, blef
Enfantin ensam "öfverste präst" för sällskapet, som,
bestående af ett fyrtiotal personer, 1831 flyttade
in i en byggnad i Ménilmontant och från detta
"familjens" hem fortsatte utgifningen af tidningen
"Le globe" (1829–32). Efter den förkunnelse Enfantin
utvecklat om brödra- och gemenskapsprincipernas
utsträckande till förhållandet mellan könen och om
köttets emancipation samt efter hans påfund om en
s. k. uppenbarelsekvinna vid hans, öfversteprästens,
sida, upplöste regeringen 1832 sällskapet såsom
olagligt; Enfantin och fyra andra medlemmar af
sällskapet dömdes till en tids fängelse.
Mellan S. och saint-simonismen råder en väsentlig
skillnad. Lärofadern kom egentligen aldrig öfver
motsättningen mellan de i vidsträckt mening arbetande
och de icke-arbetande klasserna (de
senare inneslutande adels-, präst- och
ämbetsstånden); och såsom de viktigaste
socialpolitiska reformerna uppställde han
rätten till arbete samt invaliders försörjning
af staten. Lärjungarna togo däremot steget ut
och förkunnade en socialistisk lära, betecknad
som "den första, den mest vältaliga och den
mest genomträngande framställningen af de
känslor och idéer, hvilka konstituera 19:e
årh:s socialism" (Rist). Hvad saint-simonismen
vill afskaffa, är den arbetslösa inkomsten,
skördad genom exploatering af andras arbete. Denna
exploateringsteori tar i deras skrifter gestalten
af "en väldig historisk-filosofisk konstruktion"
(Tugan-Baranowsky). Men samma exploateringsdoktrin
ställes icke af dem i organisk förbindelse med
någon värdelära eller med någon intressemotsättning
mellan företagar- och arbetarklasserna, utan
grundas på åtskillnaden mellan inkomst af arbeie
och af förmögenhet. Den förra – inkomst af
allt slags arbete, fysiskt och intellektuellt,
dagakarlens och företagarens – är den legitima;
den senare – i form af ränta, hyra och arrende –
den illegitima, alstrad genom exploatering. Vägen ur
det nuvarande samhällstillståndet till ett sådant,
som närmast kan betecknas som centralistisk socialism
l. kollektivism, skall gå öfver upphäfvandet af den
enskilda arfsrätten ("födselns hasard"). Staten skall
bli den enda arftagaren. Småningom i besittning af
alla arbetsverktyg, skall staten, organiserad som ett
stort bankföretag, men med hierarkisk karaktär, sörja
för dessa verktygs användning till största möjliga
båtnad för samhället i enlighet med principen: af
enhvar skall kräfvas ett arbete i öfverensstämmelse
med hans förmåga, och åt enhvar skall öfverlämnas
en inkomstdel i öfverensstämmelse med resultatet
af hans arbete. Produktionens ledning af chefer
eller öfverlägsna personligheter skisserades ganska
vagt. – I anslutning till lärofaderns historiska
åskådning står lärjungarnas teoretiskt viktiga
häfdande af den privata eganderätten som ett
socialt faktum, liksom alla andra sociala fakta,
underkastadt utvecklingens lag. Litt.: Warschauer,
"S.-S. und der saint-simonismus" (1892), Dumas,
"Psychologie de deux messies positivistes: S.-S. et
A. Comte" (1905), Muckle, "Henri de S.-S." (1908). Jfr
A. Menger, "Das recht auf den vollen arbeitsertrag"
(4:e uppl. 1910), M. Tugan-Baranowsky, "Der moderne
sozialismus" (1908), Gide och Rist, "Histoire
des doctrines économiques" (s. å.), och Steffen,
"Den materialistiska historieuppfattningen före
Marx" (1913). Om saint-simonisternas inflytande på
J. St. Mill se dennes "Autobiography" (1873). Rörande
inflytelserna i Sverige se G. H:son Holmberg,
"Socialismen i Sverige 1770–1886" (1913), och
I. Wennerström, "Svenska utopister" (s. å.).
1. J. M. 2. E. H. T.
Saint-Sulpicekongregationen [säsylpiVj, en
kon-gregation af präster med ändamål att utbilda ett
för själavård dugligt prästerskap, grundlades 1642 i
Paris af kyrkoherden i S:t Sulpice Jean Jacques Olier
(f. 1608, d. 1657) och fick stort inflytande. Dess
Grande-Séminaire i S:t Sulpice blef mönster för
prästseminarierna. Under franska revolutionen
skingrades den, och en del flyttade öfver till
Baltimore, I Frankrike samla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
