Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saggat - Saggat-jaure [sakkat-]. Se Saggat - Sagina - Saginaw - Sagitta. 1. Sjöv. Se Galär, sp. 679 -- 2. Zool. Se Pilmaskar - Sagittalsnitt - Sagittaria - Sagittarius - Sagittarius, Heinrich. Se Schütz, H - Sagnitz - Sago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Saggat-jaure-Sågo
336
h. o. h. af urbergsbildningar. I ö. har sjöns utlopp,
Njauve- (Njavve-)forsarna (till den nedanför liggande
Skalkajaure, 295 m. ö. h.), skurit sig väg genom en
där framgående ändmorän, som synes ha dämt upp sjön
och nu bildar dess östliga barriär. Sjön utgöres i
öfrigt af flera mindre bäcken, skilda genom låga åsar,
som sannolikt representera äldre ändmoräner. I det
tredje af dessa bäcken har man funnit sjöns största
djup, 83 m. Utanför den bekanta s. k. Predikstolen på
södra sidan är djupet endast 34 m. In. begränsas sjön
af de mångbeprisade Kvikkjokksfjällen (se fig. till
Kvikkjokks kapell) i s. af Ailates m. fl. fjäll. Areal
36 kvkm. Sjön trafikeras af ångslup, och färden
på densamma, i synnerhet nattetid, berömmes som
hänförande. Wbg.
Saggat-jaure [sackat-]. Se S a g g a t.
Sagina Presl., bot., ett till fam. Caryophyllacece,
underfam. Alsinoidece, hörande släkte af oansenliga,
lågväxta örter. Bladen äro smala, ofta nästan syllika,
blommorna vanligen små, sittande ensamma i stjälk-
eller grenspetsarna Foderblad och kronblad äro 5 eller
4 (kronblad saknas dock stundom), ståndarna 10 eller
5 eller 4 och stiften 5 eller 4; fröna äro ytterst
små. Af de till svenska floran hörande omkr. 10
arterna äro endast 2 (S. nodosa och S. procumbens,
se N a r v, sp. 471) allmänt förekommande.
O. T. S. (G. L-m.)
Saginaw [särginå], stad i nordamerikanska staten
Michigan, 25 km. från Saginawviken af Huron-sjön,
vid vänstra stranden af Saginawfloden, som där
är segelbar. 50,510 inv. (1910) tills, med det
på andra sidan floden belägna E a s t S. Viktig
järnvägsknut i ett rikt jordbruksdistrikt. Flera högre
undervisningsanstalter, liflig industri (trävaror,
maskiner, socker och salt). S. anlades 1822 och fick
stadsprivilegier 1859. J. F. M.
Sagi’tta. 1. Sjöv. Se Galär, sp. 679. - 2. Zool. Se
Pilmaskar.
Sagittälsnitt, anat., en sektion, gående i kroppens
midtlinje framifrån-bakat. Jfr Hjärnan, sp. 828._
Sagittäria L. (af lat. sagi’tta, pil, med
anledning af de pillika bladen, hvarom äfven
allmogenamnet "skäkteblad" erinrar), bot., en
till fam. Alismatacece hörande vattenväxt, från
hvars i den dyiga bottnen växande rotstock efter
hvartannat utvecklas först blad med mycket långa,
smala, jämbreda skifvor, därefter blad med flytande
skif-vor samt korta flikar vid basen, och slutligen,
vid blomningen, långskaftade blad med fullkomligt
pillika skifvor. Blommorna, hvilkas kronblad äro
hvita med röd bas, sitta kransvis och samlade till en
klase å stängelns öfversta del. S. sagittifolia L.,
pilblad (se fig. å sp. 336), är i Sverige tämligen
allmän i sjöar. Arter af släktet förekomma för
öfrigt i norra och södra Amerika samt odlas i
Kina och Japan för de välsmakande rötternas skull.
O. T. S. (G. L-m.)
Sagittärius, lat. (af sagVtta,
pil). 1. Bågskytt. Sagittarierna utgjorde en del af
de lättbeväpnade trupperna i de romerska legionerna. -
2. Astron. Se Skytten.
Sagittärius, Heinrich. Se Schiitz, H.
Sa7gnitz, gods i Theal socken, Livland, höger om
Embachfloden före dess utflöde i sjön Wirtz-järv. Yid
S. börjades den svensk-ryska strid, som
19 juli 1702 utspann sig och utkämpades på den andra
sidan floden vid Hummelshof (se d. o.). Godset eges
af grefve Berg.
Pilblad, Sagittäria sagittifolia. l ung blomställning
med honblommor, 2 hanblommor, 3 midten af en
hanblomma, 4 slutblommande honblommor, S småfrukterna,
6 deras ställning på blomaxeln, 7 o. 8 luftbladskifvor
af olika form, 9 ung planta.
Sägo (af malaj, sagu, palmmärg), bot. tekn.,
kallas en beredning af ett slags stärkelse, som
erhålles ur den tjocka märgen hos s. k. sagopalmer
(se d. o.). Den s. k. äkta sagopalmen 1. malajiska
sagopalmen, Metroxylon Rumphii, förekommer på
Indiska arkipelagens öar och Ma-lakkahalfön. Före
blomningen ocn fruktsättningen består den omkr. 10
m. höga stammen af en hård, endast 5-6 cm. tjock ved,
som omsluter en relativt tjock, på stärkelse rik
märg, hvaraf sågo beredes. Under fruktsättningen
förbrukas den i märgen afsätta upplagsnäringen
alldeles, så att stammen, då frukterna mognat,
är endast ett tomt rör och bortdör. En sådan palm
lefver icke öfver 15 år. I handeln förekomma olika
slag af sagoberedningar. Sagomjöl beredes mest på
Molukkerna på det sätt, att stammen hugges i stycken,
som klyfvas, hvarefter märgen uttages och söndermales
till ett groft pulver, snarlikt sågspån, hvilket
ut-röres med vatten och silas. Ur den silade vätskan
af sätter sig sagostärkelsen. Denna renas sedan genom
upprepad uppslamning i nytt vatten och ny silning samt
torkas slutligen. Det sålunda renade sagomjölet är
ett fint, hvitt eller något rödlett pulver, bestående
af stärkelsekorn. Sagogryn tillverkas därigenom,
att man blandar sagomjöl med vatten till en deg,
som antingen torkas och sedan groft males till
gryn eller ock, hvilket är vanligare, pressas genom
ett durkslag öfver en panna af järnplåt, hvarunder
lindrig eld underhålles. Därigenom att pannan ständigt
hålles i skakande rörelse, omformas de genompressade
strålarna af sagodegen till rundade gryn, som få ett
half-genomskinande utseende, emedan stärkelsen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
