Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabéer - Sabeism - Sabel - Sabon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
257
Sabeism-Sabel
258
abessinierna och insatte egna ståthållare i Jemen
omkr. 575. Men efter den persiske konungen Chosrev
II:s död, 628, öfvergick hans ståthållare Bädhän till
islam, och redan 631 hade muhamme-danismen allmänt
vunnit insteg i landet. Om den forntida sydarabiska
kulturen vittna ännu i dag urgamla fornlämningar,
bestående af slott, dammar och andra byggnadsverk,
äfvensom en mängd inskrifter, hvilka omfatta en tid
af flera århundraden f. Kr. och sträcka sig till
omkr. 500 e. Kr. De sabeiska inskrifterna, de enda
minnesmärken af sabéernas språk, som bevarats till
våra dagar, äro skrifna med ett särskildt alfabet,
som utvecklats ur den gamla kanaaneiska skriften
och kallas musnad. Den första underrättelsen härom
fördes till Europa af den tyske forskningsresanden
Nie-buhr, som på sin expedition till Syd-Arabien
på 1760-talet fick se en kopia af en sydarabisk
inskription, men icke hade tillfälle att undersöka
originalet. Den egentlige upptäckaren af Syd-Arabiens
rika inskriftslitteratur var emellertid den tyske
resanden Seetzen, som 1810 besökte dessa trakter. På
1830-talet företogos resor till Syd-Arabien af flera
européer, hvilka hemförde åtskilliga inskriftskopior;
men först 1843, då fransmannen Arnaud lyckades kopiera
56 olika inskrifter, blef något större material
tillgängligt för den europeiska vetenskapen. 1860
förvärfvade engelske öfversten Coghlan omkr. 40 väl
bibehållna bronstaflor med sydarabiska inskriptioner,
och genom en för sin tid utmärkt edition af alla
dittills bekanta texter lade snart en ung präst
från Württemberg, Osiander, en säker grund för den
sabeiska filologien och arkeologien. De förnämste
upptäcktsresandena på detta område under de senaste
femtio åren äro fransmannen Halévy, som företog en
forskningsresa 1869-70, från hvilken han hemförde
ett mycket rikhaltigt material, österrikaren Langer,
mördad 1882, och framför allt hans landsman Glaser,
som besökte Syd-Arabien fyra gånger 1882-94 och
där förvärfvade synnerligen rika samlingar, som
emellertid ännu äro till stor del outgifna. Det
sabeiska språket tillhör den. sydvästra grenen
af den semitiska språkstammen, men är ännu ganska
ofullständigt kändt. Från sin närmaste släkting,
arabiskan, skiljer sig sabeiskan i flera viktiga
punkter, t. ex. beteckningen af bestämd artikel genom
suffixet -n i st. f. det arabiska prefixet al- och
användningen af ändeisen -m (mtmation) som obestämd
artikel i stället för arabiskans -n (nunation). Äfven
i lexikaliskt afseende förekomma åtskilliga
olikheter. Man kan skilja mellan två olika dialekter,
mineiskan och den egentliga sabeiskan. Småningom
började emellertid Central-Arabiens språk breda ut
sig åt söder, och redan omkr. 600 talades allmänt
arabiska i Jemen. I och med Syd-Arabiens öfvergång
till muhammedanismen blef äfven arabiska språkets
välde befäst där. I de aflägsna kustländerna ö. om
Jemen ha emellertid sydarabiska dialekter, hakili
1. ehkill och mehri, bibehållit sig till våra dagar,
så ock på ön Sokotra. Dessa moderna dialekter ha
dock i hög grad aflägsnat sig från den ursprungliga
semitiska typen. Litt.: Glaser, "Skizze der geschichte
und geographie Arabiens" II (1890), Weber, "Arabien
vor dem Islam" (i "Der alte orient", III, l, 2:a
uppl. 1904),
Tryckt den 29/3 16
"Forschungsreisen in Siid-Arabien bis zum
auf-treten Eduard Glasers" (där, VIII, 4, 1907) och
"Eduard Glasers forschungsreisen in Siidarabien"
(där, X, 2, 1909), Hartmann, "Der islamische
orient. II. Die arabische f råge mit einem versuche
der archäologie Jemens" (s. å.), Mordtmann och
Muller, "Sabäische denkmäler" (i "Denkschriften
der philosophisch-historischen classe der akademie
der wissenschaften in Wien", bd XXXIII, 1883) samt
Hommel, "Sud-arabische chrestomathie. Mi-näosabäische
grammatik. - Bibliographie. - Mi-näische inschriften
nebst glossar" (1893), Jahn, "Die Mehri-sprache in
Siidarabien. Texte und wörterbuch" (i "Siidarabische
expedition der k. akad. der wissensch. in Wien",
III, 1902) och "Grammatik der Mehrisprache in
Siidarabien" (i "Sitzungsberichte der akad. zu
Wien, philo-sophisch-historische classe" 150,
1905). K. V. Z.
Sabei sm, st järndyrkan, så kallad efter sabéerna
(se d. o.), hvilka före Muhammeds tid voro kända som
ifriga tillbedjare af himlakropparna. Ordet har dock
numera på grund däraf, att det delvis uppkommit genom
förväxling mellan sabéerna och sabierna, en gnostisk
sekt, blifvit utdömdt inom religionsvetenskapen. Se
Chvolson, "Die ssabier und der ssabismus" (2 bd,
1856). (K. V. Z.)
Sabel (po. szabla, ung. szablya, ry. o. serb. sablje,
förmodligen lånord i dessa språk), krigsv., eg. ett
slags svärd med krokig klinga och i följd
Fig. 1. Svensk husarsabel
m/1759. (Artillerimuseum.)
Fig. 2. Svensk
offlcerssabel
m/1893.
däraf ökad huggkraft. Detta vapen anses härstamma
från det gamla Persien och blef kändt i Europa genom
korstågen. Redan skyterna voro beväpnade
24 b. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
