Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saalburg - Saale - Saal-Elster - Saalesnes - Saalfeld - Saan - Saane - Saangruppen [sane-]. Se Fribourg-alperna - Saanen - Saanengeten [sanen-], zool. Se Getskötsel - Saaner - Saangijoki - Saar - Saar [sar], Ferdinand von - Saaralben - Saarbrück. Se Saarbrücken - Sabon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på kortsidorna garnerad af rum, som kunde
uppvärmas och som bildade intendenturens byrå
(tabularium). Söder om denna gård går en stor sal,
som sannolikt tjänat till militära öfningar och
som församlingsrum för manskapet. F. ö. innehåller
södra delen af lägret intendentbyggnader och
spannmålsmagasin (horrea), medan den norra
(prætentura) upptogs af baracker och tält för
manskapet samt ett bad. Rundt omkring lägret låg på
ett område af 45 har lägerstaden (vicus) med boningar
för trossen, veterani och köpmän och med flera
tempel. Ett af dem har restaurerats. 70 km. ö. om
kastellet ligger en på södra sidan rikt dekorerad
villa. Slutligen finnes en begrafningsplats,
på hvilken man funnit omkr. 300 grafvar. Vatten
erhöll man ur djupa brunnar och cisterner (74
sådana äro framgräfda). Lägret öfvergafs omkr. åren
260–270. Utgräfningarna äro ännu icke på långt när
afslutade. Se bl. a.
H. Jacobi, "Führer durch das römerkastell S." (6:e uppl. 1912).
Äldre hufvudarbete:
L. Jacobi, "Das römerkastell S.", med planscher (1897).
J. F. N.
Saale [ṡale]. 1. (Frankiska S. l. Saal) Flod i
bajerska reg.-omr. Unterfranken, upprinner vid
den meiningenska gränsen samt flyter i västlig
och sydvästlig riktning, tills den faller ut
i Main. Längd 112 km. Bifloder fr. h.: Streu
och Sinn m. fl. – 2. (Sachsiska l. Thüringska
S.) Flod i mellersta Tyskland, upprinner på
Fichtelgebirge, i bajerska reg.-omr. Oberfranken,
flyter sedan (hufvudsakligen i nordlig riktning)
företrädesvis genom de sachsiska landskapen (Reuss,
Schwarzburg-Rudolstadt, Meiningen, Altenburg, Weimar,
preussiska prov. Sachsen och Anhalt) samt faller ut
i Elbe. Längd 364 km. Floden, som är ganska fiskrik,
upptar fr. h.: Rippach, Weisse, Elster och Fuhne samt
fr. v.: Schwarza, Ilm, Unstrut, Wipper och Bode. –
3. (Salzburgska S., Saal l. Sala, vanligen kallad
Saalach) Liten flod i södra Tyskland, upprinner
i hertigdömet Salzburg, på tyrolska gränsen, flyter
in i Bajern och faller ut i Salzach. Längd 100 km.
1–3. (J. F. N.)
Saal-Elster [ṡal-], biflod till Saale. Se Elster 1, sp. 454.
Saalesnes [sål-] l. Solesnes, skifferbrott i
Jondals härad, Hardanger, S. Bergenhus amt, Norge,
omtaladt redan 1421.
K. V. H.
Saalfeld [ṡalfelt]. 1. Fordom själfständigt
furstendöme, sedan 1826 krets af Sachsen-Meiningen. –
2. Stad i nämnda krets (fordom hufvudstad i
furstendömet), vid Saale. 14,347 inv. (1910), mest
protestanter. Präktiga ruiner efter det gamla slottet
Sorbenburg, hvilket sannolikt uppfördes under Karl
den store till skydd mot sorberna. Realgymnasium
och landtbruksskola; betydande industri, särskildt
tillverkning af symaskiner (1,600 arbetare),
bergsbruk (järnmalm). Med staden är genom en
brygga förbunden byn Alt-Saalfeld. 1640 belägrades
S. af J. Banér. Vid S. utkämpades 10 okt. 1806 den
första striden under Napoleon I:s krig med Preussen,
hvarvid en preussisk härafdelning under prins Ludvig
Ferdinand af Preussen besegrades af franska kåren
Lannes; prinsen stupade. – 3. Stad i västligaste
Ostpreussen, preussiska reg.-omr. Königsberg,
intogs af svenskarna jan. 1657 och febr. 1659.
2. (J. F. N. C. O. N.) 3. L. W:son M.
Saan, det inhemska namnet på buschmän (se d. o.).
Saane [ṡane], fr. Sarine, biflod på vänster sida till
floden Aar i Schweiz, upprinner vid Sanetschpasset,
på gränsen mellan kantonerna Bern och Valais,
samt flyter genom kantonerna Bern (det vackra
Saanenland), Vaud och Fribourg. Längd 126 km.
(J. F. N.)
Saanegruppen [ṡane-]. Se Fribourg-alperna.
Saanen [ṡanen], fr. Gessenay, stor by i schweiziska
kantonen Bern samt hufvudort i det fruktbara och
natursköna s. k. Saanenland. Berömd ostberedning
(Gruyèreost).
(J. F. N.)
Saanengeten [ṡanen-], zool. Se Getskötsel, sp. 1088.
Saaner [så-], norsk socken i Vestby härad och
pastorat, Akershus amt, med järnvägsstation af
samma namn vid Smaalensbanans kustlinje. I S. ligga
lastageplatserna Hölen (171 inv.; se d. o.) och
Son (se d. o.). 38,46 kvkm. 1,701 inv. (1910).
K. V. H.
Saangijoki [sa’n-], kronopark i Jukkasjärvi socken,
Norrbottens län, tillhör Jukkasjärvi revir af Luleå
öfverjägmästardistrikt. Kronoparken har enligt
K. M:ts befallningshafvandes i Norrbottens län
afvittringsutslag 30 dec. 1896 bildats af gammal
kronomark. Arealen var vid 1910 års slut 15,350 har.
S–r.
Saar [ṡar], fr. Sarre, lat. Saravus, Mosels
förnämsta biflod, bildas af två källströmmar
(Hvita och Röda S.), som upprinna på Vogeserna,
flyter först i nordlig och därefter i nordvästlig
riktning, genom tyska Lothringen och preussiska
Rhenprovinsen, samt faller ut vid Konz, ofvanom
Trier. Längd 246 km. Floden, som från Saargemünd
är segelbar, står genom den 63,4 km. långa
Saarkanalen i förbindelse med Rhen–Marne-kanalen. På
dess flodområde finnes ett stenkolslager, ett af de
mest betydande i hela Tyskland (se Saarbrücken).
(J. F. N.)
Saar [ṡar], Ferdinand von, tysk-österrikisk skald,
f. 1833 i Wien, d. (genom själfmord) 1906, blef
1854 löjtnant, men tog 1859 afsked från armén och
egnade sig åt författarskap. Han utgaf sorgespelen
Kaiser Heinrich IV (1865–67),
Die beiden de Witt (1879),
Tempesta (1880) och
Thassilo (1886), berättelserna
Innocens (1866; 4:e uppl. 1892),
Novellen aus Österreich (1877, 4:e uppl. 1904),
Drei neue novellen (1883),
Schicksale (1888),
Frauenbilder (1892),
Herbstreigen (1897),
Tragik des lebens (1906) m. fl.,
ett komiskt epos (Die Pincelliade, 1897),
Gedichte (1882, 3:e uppl. 1904) m. m.
S. har kallats en höstens skald: med mild, melankolisk
ton berättade han vemodiga lefnadshistorier om
resignerade och kufvade naturer, skildrade med
fin, romantisk språkkonst vemodiga stämningar och
drömmar om förgångna tider. Dramerna sakna scenisk
verkningsförmåga. S:s Sämtliche werke utkommo 1909
i 12 bd, hans brefväxling med furstinnan Marie
zu Hohenlohe s. å. Se Minor, "F. v. S." (1898).
R–n B.
Saaralben [ṡar-], stad i tyska Lothringen, vid
Albes inflöde i Saar och vid Saarkanalen. 3,952
inv. (1910). Järnvägsknut; saliner;
tillverkning af soda, salmiak och salt.
J. F. N.
Saarbrück. Se Saarbrücken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
