Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Rörelse
204
på marken befintliga föremålen draga förbi. Det är
hvad han ser. Och däraf drar han instinktmässigt och
medelbart den riktiga slutsatsen, att tåget går på
banan. Eealiteten af dessa två samtidiga rörelser
kan för öfrigt i enlighet med fig.
Fig. H.
3 ådagaläggas t. ex. därigenom, att man gör bruk
af två långa liar, A och B3 den förra fäst på tåget
och den senare på en på marken invid banan uppförd
ställning. Vid tågets gång förbi en ungskog afskär
A trädtopparna därstädes och visar därmed tydligt,
att tåget gått fram där. Om på en vagn i tåget
placeras ett antal ungträd i upprätt ställning,
afskär B topparna på dem, då tåget passerar. Dessa af
snitt visa, att B intagit en följd af olika lägen i
förhållande till tåget och att B, ställningen och hela
jorden rört sig i förhållande till tåget. Påpekas må
också att, då ett bantåg går från en järnvägsstation
och betraktas af en resande på ett på stationen
bredvid stående tåg, det är mycket vanligt, att denne
utropar: "nu går vårt tåg". Det är i sådant fall
också vanligt att förklara den iakttagna rörelsen
vara en villa, men den förklaringen är icke riktig,
ty den resande ser, att det från stationen gående
tåget passerar förbi, och däraf sluter han, liksom
i det förut anförda fallet, medelbart, att hans tåg
aflägsnar sig ifrån det andra. Denna slutledning är
riktig; han förväxlar emellertid det från stationen
afgående tåget med stationen, och däri ligger
den felaktiga uppfattningen. När en vandrare går
på gatan, nöter han gatstenarna, emedan skosulan
vid ansättningen glider något mot stenarna. Dessa
måste därför efter stark trafik då och då hackas,
för att icke bli för glatta. Stenarna glida vid
fotens ansättning samtidigt något mot skosulan och
af nöta denna, så att den, som hvar man vet, måste
ersättas med en annan. Sådana exempel äro visserligen
triviala, men de ge dock i all sin anspråkslöshet en
väl behöflig bekräftelse på en förbisedd sanning af
den största betydelse. Enär en otalig mängd föremål
alltid framgår på jorden och jorden i förhållande
till hvart och ett af dem har en rörelse i motsatt
riktning, har den faktiskt en otalig mängd samtidiga
fortskridande rörelser. Då härtill kommer, att
jorden rör sig i förhållande till hvar och en af
hela den ändlösa skaran af himlakroppar, ligger det
ingen öfverdrift i påståendet, att jorden i hvarje
ögonblick har ett oändligt antal samtidiga, olika
rörelser. Påpekas må också, att den uppfattningen
är vanlig, att en s. k. "fixstjärna" icke rör sig i
förhållande till jorden, och det är brukligt att säga:
"stjärnans rörelse är endast skenbar, det är
jorden, som vrider sig omkring sin axel, och i följd
häraf tyckes stjärnan röra sig i förhållande till
jorden". Det bör dock märkas, att båda rörelserna äro
verkliga. Vore det möjligt att på jorden anbringa
en utbyggnad så stor, att dess begränsning nådde
fram till stjärnan, och blef ve den utförd, så
skulle stjärnan på den med eldskrift inrista sin
bana i förhållande till jorden. Köreisen i fråga
är sålunda icke något sken. Det må också iakttagas,
att en kropp är i förhållande till en annan antingen
i hvila eller i rörelse; en tredje möjlighet ges
icke. Då nu stjärnan icke är i hvila i förhållande,
till jorden, rör den sig i förhållande till denna;
så enkel är den historien. De gamles åsikt i saken,
nämligen att stjärnorna gå omkring jorden, var fullt
korrekt, och då man i en senare tid förklarade,
att deras uppfattning var oriktig, begick man ett
groft fel; det är på tiden, att det misstaget blir
rättadt. Fixstjärnan har för öfrigt liksom hvarje
annan kropp ett oändligt antal samtidiga rörelser.
Den, som betviflar möjligheten af, att en kropp kan
samtidigt ha flera rörelser, bör beakta den af fig. 4
antydda situationen. På en Sjöstrand är ett
Fig. 4.
gevär, A} anbragt i en skottstol; en torpedbåt,
B, går förbi i en viss riktning, och en båt, C,
går ät ett annat håll. För bestämning af kulbanor
och kulhastigheter äro skottskärmar och kronografer
uppställda sålunda: l, 2, 3 på stranden, 4, 5, 6 på
B och 7, 8, 9 på C. Då punkten D på B och punkten E
på C passera siktlinjen, FG, aflossas ett skott från
A. De af prof skjutningen bestämda kulbanorna bli:
F G i förhållande till jorden, F H i förhållande
till B och FI i förhållande till C. Tviflaren, som
antagligen icke betviflar, att kulan går i förhållande
till jorden utefter FG, menar måhända, att det under
skjutningen icke är förenadt med risk att ombord på
B stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
