Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödsot - Rödspofven, Rödspofsläktet, zool. Se Långnäbbsläktet - Rödspottan, Rödspättan, zool. Se Flundreläktet - Rödsten - Rödstjärten - Rödstjärtsläktet - Rödsvingel, bot. Se Festuca - Rödtangens batteri - Rödt regn, meteor. Se Blodregn - Rödträ - Rödvattensträdet, bot. Se ErythrophlÏum guineense - Rödved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kliniska symtomen äro lika, äro äfven principerna
för behandlingen lika. Första uppgifterna för
denna är omsorg om grundlig rensning af tarmen
(ricinolja, kalomel), hvarjämte en desinficerande
och adstringerande inverkan på tarmen
eftersträfvas (tannin 0,6 hvarannan–hvar tredje timme
per os och per rectum tanninlavemang 0,5–1
proc. i mängder af 1–2,5 l.). Särskildt alla
födoämnen, som ge mycket exkrementer, måste
undvikas. Simarubabark och ipecacuanha ha
rekommenderats särskildt bland den legion af medel,
som utpuffats mot den tropiska dysenterien.
Under det akuta stadiet är viktigt, att magen hålles
varm genom varma omslag. Vid stolgången
insvepas patienterna i värmda yllefiltar. Ett
högvärdigt dysenteriserum anses vid
Shiga-Kruse-dysenteri i stånd att förkorta sjukdomsförloppet och
minska dödligheten. Aktiv immunisering mot
dysenteri genom insprutning af dödade bakterier är
oanvändbar på grund af svårartade symtom.
Dysenteri hör till de sjukdomar, hvilkas genomgående
efterlämnar en ganska god immunitet. Liksom vid
tyfus och kolera kvarlefver rödsotssmittämnet längre
eller kortare tid i afföringen. Så länge denna är
slemblandad, anses den alltid vara misstänkt
härutinnan, 1–2 veckor efter tillfrisknandet måste
man räkna med sådan smittafsöndring. Under en
rödsotsepidemi på truppöfningsplatsen Hagenau
anträffades vid sidan af 171 sjukdomsfall 139 friska
bacillbärare. Äfven förekomma permanenta
bacillbärare af rödsotshemsökta trakter och torde
afsevärdt bidraga till sjukdomens spridning. I urinen
förekomma dysenteribakterierna icke, emedan de i
motsats mot tyfusbakterierna icke öfvergå i blodet.
Sjukdomen bekämpas efter de vid smittsamma
sjukdomar vanliga reglerna: den sjuke oskadliggöres
genom isolering, hans uttömning desinfekteras;
genom bakteriologiska undersökningar söker man
forska efter friska bacillbärare i den sjukes
omgifning och dessas isolering. Om renhållning och
dricksvattenstillförsel äro ordnade, räcker det med
nämnda åtgärder. Ytterligare allmänhygieniska
åtgärder inriktas på renhållningen: den yttre,
bostadens och den personliga. Rödsoten angriper med
förkärlek de fattigare folkklasserna och människor,
som måste bo trångt under ogynnsamma
hygieniska förhållanden.
G. Wrgn.
Rödspofven, Rödspofsläktet, zool. Se
Långnäbbsläktet.
Rödspottan, Rödspättan, zool. Se
Flundresläktet.
Rödsten, geol., i Danmark använd benämning
för af järnoxidföreningar till en stenhård massa
lokalt sammankittadt kvartärt grus och sand.
Förekommer på ön Fur i Limfjorden m. fl. ställen.
Jfr Al, sp. 452.
E. E.
Rödstjärten, Vanliga rödstjärten,
Phoenicurus phoenicurus, zool., den hos oss
allmännaste representanten för rödstjärtsläktet (se d. o.).
Hannen är ofvan askgrå, pannan hvit; ett band
öfver näbbroten, hufvudets sidor och halsen
framtill svarta; bröstet, öfvergumpen och stjärtens
sidor roströda; de två mellersta stjärtpennorna och
vingarna äro bruna, buken gråhvit. Honan är
ofvan gråbrun, under gulgrå med buken gulhvit,
för öfrigt lik hannen. Andra handpennan är hos
denna art lika med eller längre än den sjätte.
Fågelns hela längd är omkr. 150 mm. Rödstjärten
häckar i hela vårt land till långt upp i
Lappland och går i fjällen upp i björkregionen. Sin
boplats väljer den i ihåliga träd, hål i murar e. d.
Boet bygges vanligen af mossa och fodras inuti
med fjädrar och hår. Äggen, 6–8 till antalet,
äro grönblå, enfärgade. Som flyttfågel anländer
rödstjärten i slutet af april och flyttar bort i
september. Rödstjärtens föda utgöres mest af
insekter, men den förtär äfven bär. På grund af
sin vana att vicka med stjärten benämnes den af
allmogen i vissa trakter kvickstjärt eller
vippstjärt, hvilket senare namn dock
vanligen tillägges sädesärlan. – Förutom vanliga
rödstjärten är i vårt land äfven en annan art
anträffad, nämligen svarta rödstjärten, Ph.
gibraltariensis. Hannen har hufvudet, halsens
öfversida, ryggen och de mindre vingtäckfjädrarna
mörkgrå samt pannan, hufvudets sidor, strupen
och bröstet svarta. Honan är ofvan brungrå, under
askgrå och liknar i öfrigt hannen. Andra
handpennan är kortare än den sjätte. Fågelns hela
längd är omkr. 155–160 mm. Denna art, som
egentligen tillhör södra och mellersta Europa samt
norra Afrika, har hos oss endast anträffats ett
fåtal gånger, hufvudsakligen i Skåne, där den
också funnits häckande, men enstaka exemplar
äfven i mellersta och norra Sverige, nordligast vid
Kvikkjokk. Äggen äro rent hvita. Arten uppfattas
af en del författare som en underart af Ph.
ochrurus, som förekommer i Persien och Kaukasus och
kännetecknas af roströd buk; enligt denna
uppfattning skulle den benämnas Ph. ochrurus
gibraltariensis.
G. G.
Rödstjärtsläktet, zool., tillhör fam. trastfåglar,
Turdidæ, inom ordn. Passeriformes. I den
faunistiska litteraturen tages detta släkte i olika
omfattning: i vidsträckt mening släktet Luscinia,
omfattar det förutom de egentliga rödstjärtarna
äfven näktergalar, blåhakar och rödhakar, i
inskränktare mening släktet Phoenicurus, endast de
förstnämnda. Släktet Luscinia i vidsträckt mening
omfattar omkr. 30 arter, samtliga tillhörande
Gamla världen; släktet Phoenicurus, med 15 arter,
är inskränkt till Europas och Asiens tempererade
länder samt Himalayas högland. De egentliga
rödstjärtarna igenkännas på, att stjärtens
sidopennor äro i hela sin längd roströda, benen
svarta och munvinkeln försedd med väl
utbildade borst. I vårt land finnas två arter:
vanliga rödstjärten och svarta rödstjärten. Se vidare
Rödstjärten.
G. G.
Rödsvingel, bot. Se Festuca.
Rödtangens batteri, i Norge på en i Idefjorden
n. om Brattöen utskjutande udde l,5 km. v. om
Fredrikshald. R., som var bestyckadt med 6
kanoner, underhölls 1807 af nämnda stad, men fick
sedan förfalla.
L. W:son M.
Rödt regn, meteor. Se Blodregn.
Rödträ, Rödholts, ett färgträ af västindiska
Cæsalpinia-arter, stående nära färnbock och
bresilja. Jfr Bahiaträ och Sappan.
Rödvattensträdet, bot. Se
Erythrophloeum guineense.
Rödved. 1. Bot. Se Eureka (stad) och
Sequoia. – 2. Skogsh., rötskada i löfträds ved,
uppkommer från yttre skador, såsom kvistning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
