Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1317-1318 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rüdesheimer. Se Rüdesheim - Rüdiger, Fedor Vasiljevitj - Rydin, Herman Ludvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rüdesheimer [-hajmer]. Se Rüdesheim.

Rüdiger,
Fedor Vasiljevitj, grefve, rysk fältherre,
f. 1784 i Mitau, d. 1856, avancerade under de
napoleonska krigen till generalmajor, blef 1826
generallöjtnant och vann flera segrar mot turkarna
under kriget 1828-29. I polska fälttåget 1831 slog han
Dwernicki vid Boromel och kastade honom in i Galizien
(april), segrade vid Lisobyki, gick öfver Weichsel i
segertåg, uppref därefter i en serie af träffningar
Rosyckis och Kaminskis kårer och ryckte i sept. in
i Krakau. Generalsgrad och grefvetitel (1847) blefvo
hans lön. Under fälttåget i Ungern 1849 deltog R. i
slaget vid Waitzen och Debreczen; det var han, som
framtvang Görgeis kapitulation i Világos 13 aug. De
följande åren lefde R. - sedan 1850 medlem af ryska
riksrådet - mest på stora gods i Polen, en skänk af
tsaren. 1854 var han en tid tillförordnad ståthållare
i Polen, där han åtnjöt stor popularitet. 1855 blef
han högste chef för gardena och östersjöhären. KJ-*


Rydin, Herman Ludvig, universitetslärare,
statsrättslig skriftställare, politiker, f. 13
aug. 1822 i Jönköping, d. 22 nov. 1904 i Uppsala,
vardt 1840 student i Uppsala, aflade 1847 gamla
filos. kandidatexamen och promoverades 1848 till
filos. doktor med andra hedersrummet (ultimus) samt
blef 1898 filos. jubeldoktor. Sedan han 1851 aflagt
juris utriusque kandidatexamen och 1851-54 utöfvat
praktisk domarverksamhet, dokumenterade han sig genom
afhandlingen Bidrag till svenska skogslagstiftningens
historia för adjunkturen i administrativrätt och
nationalekonomi vid Lunds universitet, till hvars
innehafvare han utnämndes 1853. Under vårterminen
1854 skötte han professuren i nämnda ämnen, utgaf 1855
afhandlingen Om svenska folkets beskattningsrätt och
utnämndes s. å. till professor i svensk statsrätt,
kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt vid Uppsala
universitet, från hvilket ämbete han i jan. 1890
fick afsked. Vid Lunds universitets jubelfest (1868)
blef han juris hedersdoktor. Han var äfven ledamot af
norska Videnskabsselskabet (1865), Videnskabsselskabet
i Köpenhamn (1876) och Vet. societeten i Uppsala
(1882). - R. var en intresserad och framstående
vetenskapsman på samma gång som politiker, en i det
yttre ofta kärf, men saklig och rättsinnig natur,
som icke vek från det han ansåg riktigt, en man
bakom ordet. I det offentliga lifvet deltog han både
som ledamot af Uppsala läns landsting 1863-66 och
1868-88, hvarunder han äfven tjänstgjorde som tingets
v. ordf. 1884-85 och ordf. 1886-88, och som led. af
Första kammaren för Västerbottens län 1867-75 samt
af Andra kammaren för Uppsala stad 1876-78, 1882-90,
hvarunder hans kraft togs i anspråk framför allt inom
konstitutionsutskottet. 1879-81 var R. statsrevisor,
hvarjämte han 1875
-76 var medlem af förberedande
skattejämkningskommittén och 1879-83 af
skatteregleringskommittén, i hvars arbeten han tagit
en betydande del. Som lekmannaombud deltog R. i 1888
års kyrkomöte. I sin tids större politiska frågor
var R. ofta verksam som skriftställare. Den norska
frågan sysselsatte honom, liksom flertalet andra
statsvetenskapliga forskare, i hög grad. Redan 1860
utgaf han Flygblad i den norska frågan (i förening med
K. G. Malmström), hvari han uttalade sig för Norges
ensamrätt öfver sin grundlov i den mån denna ej ingick
i riksakten. R:s ståndpunkt i detta fall motiverades
af hans vetenskapliga uppfattning rörande unionen,
hvilken han framlade i det länge grundläggande arbetet
Föreningen mellan Sverige och Norge (1863), hvars
resultat emellertid kullkastades genom de på nytt
källmaterial grundade undersökningar, som framför
allt af O. Alin påbörjades och genomfördes och
hvilkas riktighet af R. icke bestreds. Bland hans
vetenskapliga skrifter i öfrigt rörande aktuella
unionsfrågor förtjäna nämnas Unionen och konungens
sanktionsrätt (1883), Förslaget till ny riksakt
(i "Nord. tidskr.", 1868), Riksrättsåtalet i Norge
(i "Ny sv. tidskr.", 1884), Om norska flagglagens
rättsliga betydelse (1899) samt Anteckningar om den
norska vensterns unionspolitik (1902). - Af inre
svenska frågor intresserade R. i synnerhet frågan om
skattereformer, om tryckfriheten, om parlamentarismen
och representationen. Bland hans skrifter och arbeten
härom intar monografien Svenska riksdagen (1873,
1878-79) otvifvelaktigt i vetenskapligt afseende
främsta platsen och bildar ett ännu delvis användbart
"standard work", särskildt de delar, som afhandla
statsreglering och lagstiftning. Alldeles särskildt
är detta arbete betydelsefullt för den juridiska
litteraturen, emedan det på statsrätten tillämpar ej
blott, som förr var vanligt, en historisk-politisk,
utan en rent juridisk undersökningsmetod och därigenom
sökt ställa statsrätten i full jämbredd med öfriga
juridiska discipliner. Synnerligen viktiga äro äfven
R:s båda rektorsprogram om 1809-10 års riksdags
statsrättsliga betydelse för statsregleringen
(1875-76), ehuru i dessa den historisk-politiska
metoden är förhärskande. Rörande beskattningen märkas
R:s innehållsrika P. M. om svenska skatteväsendets
utveckling, hvilken utgör bilaga till hans reservation
vid 1882 års skattekommittébetänkande, och hans
båda uppsatser Kamrarne och beskattningsfrågan
(i "Sv. tidskr.", 1873) samt Till allmänheten i
grundskattefrågan (1877). Af R:s öfriga arbeten
ega afhandlingen Om yttrandefrihet och tryckfrihet
(1859) samt uppsatserna Om reform af den svenska
tryckfrihetslagstiftningen (i "Ny sv. tidskr.",
1887) och Om föreningsrätt och församlingsfrihet
(i "Tidsskr. for retsvidenskab", 1892) liksom
arbetet Om konungens rätt att göra nåd (1861)
fortfarande stort intresse, under det att hans
Betraktelser i representationsfrågan (1865), Svenska
statsrättsförhållanden (i "Sv. litt. tidskr.",
1868) och Om det parlamentariska styrelsesättet
(i "Sv. tidskr.", 1876) mera hänföra sig till en
förgången tids uppfattning; detsamma gäller om
några smärre skrifter angående bevisningsrätten
i ärekränkningsmål (1863) , värnplikten (i
"Sv. litt. tidskr.", 1869) m. fl. R, författade äfven
ett stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>