Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruhe, Algot Henrik Leonhard - Ruhla - Ruhmkorff. Se Rühmkorff - Ruhmkorffs rulle. Se Induktorium - Ruhnken, David - Ruho. Se Mytologi, sp. 169 - Ruhr. 1. Biflod fr. h. till Rhen - Ruhr. 2. Biflod till Maas. Se Roer 1 - Ruhrort - Ruijsch. Se Ruysch. - Ruijsdael. Se Ruysdael. - Ruijter. Se Ruyter - Ruin, förstöring förstörelse - Ruin, Valdemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
novellistik; De två nationerna (1914) syftar till
en omfattande samhällsskildring. Under senare år
har R. med stor framgång egnat sig åt att i Sverige
göra den franske filosofen H. Bergson känd genom
öfversättningar, föredrag och en essay (1914).
Ruhla [rola], stad i Thüringerwald, 15 km. s. ö. om
Eisenach, ligger i en trång dal och består af två
genom en bäck skilda delar, af hvilka den ena (3,917
inv. 1910) hör till Sachsen-Weimar, den andra (3,966
inv. 1910) till Sachsen-Gotha. Platsen, som mycket
besökes af turister, har en kallvattenkuranstalt
och en liflig industri, som hufvudsakligen omfattar
tillverkning af tobakspipor (af trä och sjöskum),
piphufvud, cigarrmunstycken o. d., faner, etuier,
portmonnäer, järn- och stålarbeten. Exporten af
tobakspipor har ett årligt värde af omkr. 6 mill. mark.
(J. F. N.)
Ruhmkorff [rom-]. Se Rühmkorff.
Ruhmkorffs rulle [rom-], fys. Se Induktorium.
Ruhnken [ron-], David, holländsk filolog af tysk
härkomst, f. 1723 i Pommern, d. 1798 i Leiden, idkade
universitetsstudier i Wittenberg och (sedan 1743)
i Leiden, hvarest han vann sin lärares, den store
Hemsterhuis’, innerliga vänskap och förblef bosatt för
lifstiden. Där vardt han 1757 biträdande professor i
grekiska, 1761 i historia och latinsk vältalighet samt
1774 därjämte universitetsbibliotekarie. – R. var en
af 1700-talets mest framstående humanister, genom både
lyckliga naturgåfvor och omfångsrika studier inom
den klassiska litteraturen. Han skref ett ovanligt
rent och liffullt latin. Till sin personlighet var
han fri från allt pedanteri, gladlynt och öppen,
stor vän af kroppsöfningar och sällskapslif. Bland
hans arbeten märkas Epistolæ criticæ (2 bd,
1749–51) och Elogium Tiberii Hemsterhusii (1768; 3:e
uppl. 1824) samt editioner af Timaios’ lexikon till
Platon (1755; ny uppl. 1789), Vellejus Paterculus
(1779; ny uppl. 1830), Muretus’ arbeten (1789) och
"Scholia in Platonem" (1800). R. var den förste,
som i nyare tid närmare uppmärksammade Platon ur
språklig synpunkt. Därjämte sysslade han med de
grekiske talarna, de homeriska hymnerna samt antikens
grammatiker och retoriker. R:s lärjunge Wyttenbach
skref "Vita Dav. Ruhnkenii" (1799; flera uppl.).
Ruho. Se Mytologi, sp. 169.
Ruhr [ror]. 1. Biflod fr. h. till Rhen, uppstår
i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), n. om
staden Winterberg, 664 m. ö. h., samt flyter i nordlig
och västlig hufvudriktning, med många krökningar under
sitt nedre lopp, till Rhen, med hvilken den förenar
sig vid Ruhrort. Floden har en längd af 235 km. och
är på en sträcka af 75 km. (till Witten) medelst
slussar gjord farbar för mindre fartyg. Största
bifloden är Lenne (fr. v.). R:s nedre lopp, från
Herdecke till Mülheim, skär ett af de största och
rikaste stenkolslagren på den europeiska kontinenten
(omkr. 1,000 kvkm.), hvilket är af stort inflytande på
industriens utveckling icke endast i den omgifvande
trakten, utan äfven i större delen af Westfalen
och Rhenprovinsen, hvilkas fabriksstäder därifrån
hämta sina kolbehof. – 2. Biflod till Maas. Se Roer.
1. (J. F. N.)
Ruhrort [rorårt], förr kretsstad i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid Ruhrs
förening med Rhen på norra stranden af Ruhr, men 1905
jämte Meiderich och flera landskommuner förenadt
med det s. om Ruhr belägna Duisburg, hvilket
stadssamhälle 1910 hade 229,483 inv. Det är knutpunkt
för flera järnvägar och har två broar öfver Rhen
till Homberg och en öfver Ruhr till Duisburg. R. är
säte för en stor järn- och stålindustri. Dess hamn
(statens, 164 har, vattenyta 51,3 har) är med
Duisburgs Europas största flodhamn, som fullbordad
skall ha öfver 300 har vattenyta. Exporten utgöres
hufvudsakligen af stenkol och förarbetadt järn,
införseln af järnmalm från Spanien, Sverige, Italien
och Canada. R. har realgymnasium, eldar-, maskinist-
och skepparskola, tekniska och handelsskolor. Jfr
Duisburg och Preussen, sp. 208–209.
J. F. N.
Ruisch. Se Ruysch.
Ruijsdael. Se Ruysdael.
Ruijter. Se Ruyter.
Ruin (lat. ruina, af ruere, störta, rasa ned),
förstöring, förstörelse; fördärf, undergång;
nedramlad byggnadsmassa, lämningar af en öfvergifven
och förfallen byggnad eller stad; sorglig återstod;
mistning af heder, maktställning, kredit o. s. v.;
konkurs. – Ruinera, ödelägga, förstöra, i grund
fördärfva; förorsaka någons undergång; bringa till
bankrutt; sänka i armod.
Ruin, Valdemar, finsk universitetsman, f. 25 juli
1857 i Susdal, Ryssland, blef student i Helsingfors
1876 och filos. kandidat 1881. Han idkade därefter
1882–84 filosofiska och experimentalpsykologiska
studier i Leipzig för Strümpell och Wundt, blef
1886 filos. doktor och 1887 docent i filosofi vid
Helsingfors’ universitet. 1886–87 uppehöll R. sig
i Schweiz för pedagogiska studier och disputerade
sedan för professuren i pedagogik och didaktik,
som han 1888 erhöll. 1889–1915 fungerade R. som
ordf. i studentexamensutskottet, var 1911–15
universitetets prorektor och ordf. i direktionen
för gymnastikinrättningen samt valdes 1915 till
universitetets rektor. 1899–1904 förestod han med
smärre afbrott professuren i filosofi. Han har sedan
1902 varit ordförande i Pedagogiska föreningens
i Finland centralafdelning och var ordförande i
den s. k. stora skolkommittén af 1906, hvilken
uppgjorde förslag till fullständig omorganisation
af landets elementarskoleväsen (1908). R. har i
form af uppsatser, artiklar och föredrag utöfvat en
ganska rik skriftställarverksamhet af filosofisk
och pedagogisk natur. Hans större arbeten utgöras
af licentiatspecimen
Kunskap och ideal, ett bidrag till frågan om vetandets begränsning (1886)
samt professorsspecimen
Om karaktärsbildningens didaktiska hjelpmedel (1887).
Bland hans många djuptänkta och af en idealistisk
åskådning präglade artiklar må nämnas:
En blick på XIX seklets pedagogik och
Pedagogiska spörsmål inför XX seklet (i "Pedagog. för:s tidskrift", 1900),
Personlighetsspörsmålet i pedagogiken (ibid., 1913),
Lyckan i barnets århundrade (i "Finsk tidskr.", 1904),
Politik och personlighet (Sv. litt. sällsk:s förhandlingar 20, 1906),
Målet för estetisk kultur i skolorna (9:e nord. skolmötets "Förhandlingar", 1906),
Genialitet och skola (festskr. till U. Cygnæus’ minne, 1910),
Der moralpädagogische wert der phantasiebildung ("Mémoire sur l’éducation morale", 1912),
Pedagogisk politik (festskr. för F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
