Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubens, Petrus Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressen, utförde dem i praktfull iscensättning, men utan
djupare innebörd – höra i främsta rummet Konungarnas
tillbedjan (i Madrids museum), Korsets uppresande
(i Antwerpens domkyrka) och Jesus på korset (i
dess museum), till de mytologiska ämnena Venus,
Amor, Bakchos och Ceres i Kassels museum samt
Faun och Backantinna i Schönbornska samlingen
i Wien. Det var vid denna tidpunkt (1611), som
han flyttade från svärfaderns hem och höll sitt
intåg i det till ett furstligt palats ombyggda
hus, som han förvärfvat. (Den utsökta målning i
Nationalmuseum med figurer af Cornelis de Vos, som
sedan gammalt gått under namnet "Rubens’ salong",
kan icke numera anses framställa någon del af R:s
palats, trots Rubens-taflorna på väggarna.) Där, i
en stor sal med öfverljus, arbetade han tillsammans
med sina elever, omgifven af förnäma besökande och
af dyrbara konstskatter af alla slag. När han unnade
sig någon hvila från arbetet, kunde han med sin
hustru lustvandra i den omgifvande trädgården med
dess sällsynta blomster och påfåglar, eller också
kunde han låta sadla en af de många rashästar, som
stampade i stallet. Men långa voro hvilostunderna
icke. Öfverhopad med beställningar, som höllo
jämna steg med hans oerhörda skaparkraft, måste han
snart åter fatta penseln för att på duken nedkasta
alla dessa skisser, som alstrades af hans frodiga,
outtömliga fantasi. Och denna sjudande arbetskraft,
detta af arbete fyllda lif och den furstliga prakt,
med hvilken hans lysande inkomster tilläto honom att
omge sig, gjorde honom till en lycklig man. Äfven hans
äktenskap var lyckligt. Två söner skänkte Isabella
Brant honom. Vid den förstes dop stod ärkehertig
Albrekt, vid den andres den genuesiske markisen
Pallavicini fadder. Från tiden 1611-14 härröra hans
berömda Nedtagandet från korset i Antwerpens domkyrka
(en variant i Petersburgs Eremitage), Den helige
Bavos omvändelse i National gallery i London, Heliga
familjen i Antwerpens museum, Simsons fängslande i
Münchens pinakotek och Den förlorade sonen samt
porträtten af borgmästare Nicolas Rockox och dennes
hustru samt Den klentrogne Tomas, i Antwerpens museum,
det mindre, egenhändiga exemplaret af Susanna i badet
(dat. 1614) i Nationalmuseum, Den döde frälsaren
begråtes, i Wiens och Antwerpens museer, och Venus,
som fryser, i sistnämnda museum. Nu, omkr. 1615,
börjar konstnären att icke längre åtnöja sig med
målningar med några få figurer, såsom Jesus på korset
i Louvre, Jesus och de botfärdige syndarna och Th. van
Thuldens porträtt i Münchens pinakotek, Venus och
Adonis i Petersburgs Eremitage, Meleager och Atalante
i Kassels museum. Sanheribs nederlag och Paulus’
omvändelse i Münchens pinakotek äro kompositioner,
fyllda med massor af figurer, hvilket i ännu högre
grad är fallet med de olika exemplaren af Yttersta
domen i Münchens pinakotek och Dresdens museum,
michelangeloskt storslagna i kompositionen och i
de otaliga figurernas rörelser, men öfverlägsna
Michelangelos genom den mer betydande plats, som
Frälsaren i R:s målningar intar, och genom den större
uttrycksfullhet, den paniska skräck och ångest, som
afspegla sig i de fördömdes anleten, och allra mest
som målning. Till dessa figurrika kompositioner från ungefär
samma tid höra äfven Amasonslaget och Lejonjakten,
båda likaledes i Münchens pinakotek. Vid denna
tidpunkt målade R. äfven några förträffliga landskap,
såsom Sommaren och Vintern i Windsor vid London samt
Landskapet med regnbågen i Petersburgs Eremitage,
troligen alla tre utförda af Lucas van Uden, men helt
och hållet öfvergångna af R. och af honom försedda med
figurer. 1616-18 skapade R. några af sina yppersta
porträtt, såsom bilderna af Jan Vermoelen i furst
Liechtensteins samling i Wien, C. de Lantschott i
Allardska samlingen i Bruxelles, J. C. de Cordes
i därvarande museum, Mansporträtt i samlingen på
Nivaa i Danmark och fyra Negerhufvud i Bruxelles’
museum. Från samma skede härstamma Dianas hemkomst
från jakten i Dresdens museum, Heliga familjen i tyske
kejsarens samling, Filopoimen, igenkänd af en gumma
i Louvre, Paulus’ omvändelse i Berlins museum, Jesus
i grafven, med flygelbilderna Maria med Jesusbarnet
och Evangelisten Johannes i Antwerpens museum samt
Den druckne Silenus och Fruktgirlanden (se pl. II,
fig. 7), bägge i Münchens pinakotek. Numera äro de
stora dukarna i regel helt och hållet utförda af de
många eleverna, bland hvilka den unge Ant. van Dyck
redan var den ypperste och den, på hvilken R. vid
skissernas utarbetande i stor skala bäst kunde lita,
och van Dyck fortfor att vara sin lärare behjälplig
äfven ett par år efter det att han själf förklarats
för mästare. Nu börja också de stora, praktfulla,
dekorativt hållna sviterna af historiskt eller
mytologiskt innehåll, såsom den af sex dukar bestående
Konsul Decius Mus’ historia i furst Liechtensteins
samling i Wien. Men fortfarande lär man känna
konstnärens mångsidighet och outtömliga, alla slags
beställningar tillfredsställande skaparkraft:
allegorierna Hjälte, krönt af segergudinnan i
Wiens och Segerns triumftåg i Kassels museer,
Det stora fiskafänget i Mechelns domkyrka, Jonas,
kastad i hafvet och Jesus går på vattnet i Nancys,
Konungarnas tillbedjan i Lyons museer, de ståtliga
porträtten af ärkehertig Albrekt och Infantinnan
Isabella med landskaplig bakgrund i Madrids museum,
Salomos dom i Köpenhamns museum, De tre gracerna
i Stockholms Nationalmuseum och i konstakademien
i Wien (egenhändiga arbeten tillsammans med Jan
Brueghel), Leukippos’ döttrars bortröfvande (fig. 5)
i Münchens pinakotek, den spirituella, af ryttare
och fotfolk öfverfyllda skissen Karl V eröfrar Tunis
och Den helige Ambrosius och kejsar Theodosius i
Wiens museum (fig. 3). En stor beställning var
den, som R. 1620 fick på dekoreringen af den
sedan 1614 under byggnad varande Jesuitkyrkan
i Antwerpen. Här lämnades mästaren fria händer,
och han, barockens borne stormästare, fick här
frossa i praktfulla och pompösa kompositioner,
som helt anslöto till arkitekturens storslaget
svulstiga stil och särskildt i de på duk, af van
Dyck utförda och af R. fulländade takmålningarna i
djärfva förkortningar. Kyrkan nedbrann 1718, och
vi känna dessa i sitt slag mästerliga målningar,
förebilder för senare barockmålares öfverdrifna kupol-
och takmålningar, endast genom konstnärens i olika
museer spridda skisser och af andra artister utförda
kopior. Men af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
