Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 995-996 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rothe. 2. Vilhelm R. - Rothe, Richard - Rothemühle - Rothenburg, R. an (ob) der Tauber

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

licentiat- och 1839 doktorsgrad, var 1834-43 lektor
vid Sorö akademi och 1843-76 kyrkoherde i Vemmelev
vid Slagelse. Utom betydande dogmatiska afhandlingar
under märket Erasmus Næpius (1852-54) och
flera småskrifter om kyrkoförfattningen författade
R. Det danske kirkeaar og dets perikoper (1836;
4:e uppl. 1878), Den danske kirkebygning (1850)
och To böger om vore apostoliske trosartiklers
oprindelse og udvikling (1878). - 3. Viggo R.,
den föregåendes broder, dansk järnvägsman, f. 1814,
d. 1891, teknologie kandidat 1836, utgaf redan 1839
en handbok i landtbrukskemi, blef 1841 fullmäktig i
kommerskollegiet och var 1845-48 kontorschef där,
författade 1843-45 Danmarks industrielle forhold
och förordade 1848 "en skandinavisk handels- och
tullförening". Dessutom spelade han sedan 1838 en stor
roll i den nystiftade Industriforeningen i Köpenhamn,
var 1840-54 medlem af dess "representantskab"
och utgaf 1849 en skrift om införande af större
näringsfrihet. Sin största betydelse vann dock R.,
då han 1848 blef teknisk direktör för järnvägen
Köpenhamn-Roskilde och 1855 administrerande direktör
för banan till Korsör samt sedan för de efter hand
följande själländska järnvägarna ända till 1885
(fyra år förut hade de öfvertagits af staten). Med
stor skicklighet och varsamhet upparbetade han
dessa banor från rätt osäkra förhållanden till ett
mycket inkomstbringande företag. 1850-54 var han
äfven nationalliberal ledamot af folketinget
för Köpenhamn. R. var den förste, som under
sommaren 1848 - dock anonymt - tog till orda i
"Fædrelandet" för en delning af Slesvig efter
språkgränsen, l-3. E. Ebg.


Rothe [råte], Richard,
tysk protestantisk teolog, f. 1799, d. 1867, blef
1823 preussisk legationspredikant i Rom, 1828
professor i Wittenberg, 1837 i Heidelberg, 1849
i Bonn och 1854 ånyo professor i Heidelberg. Som
föreläsare behandlade R. nästan alla teologiens
discipliner. Som vetenskaplig författare gjorde han
sig först bemärkt på kyrkohistoriens område, genom
det betydande arbetet Die anfänge der christlichen
kirche und ihrer verfassung (1837). Redan här är
emellertid framställningen, ej alltid till förmån
för den rent historiska undersökningen, infogad i en
spekulativ betraktelses ram, och på det systematiska
området ligger också R:s egentliga lifsverk. Hans
hufvudarbete, ett af den nyare teologiens mest
monumentala verk, Theologische ethik (3 bd, 1845-48;
2:a uppl., i 5 bd, 1869-71), omsluter vida mera än
en framställning af etiken i vanlig mening. Medan
dogmatiken, såsom egande till föremål de kyrkliga
dogmerna, af R. föres till den historiska teologien,
uppfattar han etiken som den spekulativa teologiens
afslutande disciplin, i hvilken hela det kristna
trosinnehållet vinner sin slutliga begrundning. Den
har därför att följa en af all yttre auktoritet
liksom också af all empirisk erfarenhet oberoende,
rent spekulativ metod. I utförandet af denna ansluter
R. sig nära till Hegel, blott att spekulationen
här har att utgå ej som i filosofien från det
rena själfmedvetandet, utan från det däri för den
fromme omedelbart inneslutna gudsmedvetandet och
såtillvida också kan betecknas som "teosofi". Ett
värdefullt komplement till sin etik gaf R. i
skriften Zur dogmatik (1863; 2:a uppl. 1869). Efter
R:s död utgafs af hans lärjungar en serie af hans
föreläsningar öfver olika ämnen, Vorlesungen über
kirchengeschichte (1875-76), Theologische encyclopädie
(1880) o. s. v. Till sin teologiska ståndpunkt brukar
R. räknas till den s. k. förmedlingsteologien. I viss
mening "förmedlingsteolog" framför alla andra, intar
han dock i grunden en ställning helt för sig. I hans
tänkande mötas, sammanhållna af hans sällsynt rika
och djupa personlighet, element, som eljest synas stå
i oförsonlig motsats till hvarandra. Hans abstrakt
spekulativa läggning motväges af en stark förkärlek
för, af honom på ett nästan krasst realistiskt sätt
utförda, teosofiska idéer. Yid sidan af den under
Hegels inflytande starkt framträdande tendensen
i panteistisk-monistisk riktning står, t. ex. i
uppfattningen af uppenbarelse och under, en till
det yttersta skärpt teistisk-supranaturalistisk
åskådning. I kyrkligt hänseende röjde R. på flera
punkter katoliserande sympatier, men anslöt sig
å andra sidan, under slutet af sitt lif, till den
ultraliberala Protestantenverein. Detta steg, som på
sin tid väckte stort uppseende, får sin förklaring af
R:s egendomliga, redan i hans kyrkohistoriska arbete
utvecklade och sedan alltjämt vidhållna teori om
förhållandet mellan stat och kyrka. Staten fattas af
R. i anslutning till Hegel som det samfund, i hvilket
sedligheten får sitt universella förverkligande. Då
nu sedligheten, rätt fattad, i sig innesluter
religionen som ett moment och denna åter först som
den i sedligheten immanenta drifkraften vinner
sitt sanna förverkligande, måste idealet vara, att
kyrkan, som det enbart religiösa samfundet, under
uppgifvanle af sin separata existens, uppgår i staten
för att just så kunna liksom allsidigt genomsyra dess
lif. Begynnelsen till en sådan kulturlifvets inre,
"omedvetna" kristianisering såg R., med sällsam
sangvinism, i sin tids kyrkoupplösande tendenser. -
I den starka spänningen mellan de olika af R. upptagna
tankeelementen, liksom i hans tänkandes något abstrusa
art, ligger förklaringen till, att han aldrig
bildat någon egentlig "skola" och öfver hufvud ej
på den teologiska utvecklingen öfvat ett mot hans
inre betydenhet svarande inflytande. - Jfr Nippold,
"R. R." (2 bd, 1873-74), och Hausrath, "R. R. und
seine freunde" (2 bd, 1902-06). E. Bg.

Rothemühle [råthe-], by i södra Pommern,
n. v. om Pasewalk, försvarades 18 aug. 1761 med
mycken tapperhet af svenskarna under kapten De
la Valle mot preussarna under öfverste Belling.
L. W:son M.

Rothenburg [råten-], R. an (ob) der Tauber, stad i
bajerska reg.-omr. Mittelfranken, 30 km. v. n. v. om
Ansbach, vid Mains biflod Tauber. 8,612
inv. (1910). R. är en af de äldsta städerna i Franken
och omgifvet med murar (fig. 1). Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>