Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rost. 1. Bot. - Rost. 2. Kem. - Rost. 3. Tekn. - Rost, Johann Christoph - Rost, Valentin Christian Friedrich - Rostaelv - Rostaf. - Rostand, Edmond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Phragmidium, som är utmärkt af flercelliga
vintersporer. Hit hör törnrosrost, Phragmidium
subcorticium (fig. 3), som bildar först på stam och
bladskaft långa gula sårvallar, sedan på bladens
undersida runda gula stofthopar, som slutligen
aflösas af svarta stofthopar. Liknande former
förekomma på hallon och björnbär. 4) Blåsrost,
Peridermium, som bildar blåsformiga, gulhvita
upphöjningar på stamdelar af tallarter. Blåsorna
brista oregelbundet, och därvid blottas det
innanför befintliga sporstoftet, som sprides med
vinden. En art, Peridermium Strobi (fig. 4 a),
hemsöker Pinus Strobus, P. Cembra m. fl. arter
och kan från dessa öfvergå på svarta vinbär
m. fl. ribsarter, för att på dem utveckla sig
till filtrost, Cronartium ribicolum (fig. 4 b),
bildande en brun filt på bladens undersida. För att
skydda sig mot denna rostart, som till sist dödar
tallplantorna alldeles och som väsentligen sprides
med unga tallplantor, har man flerstädes, t. ex. i
Nord-Amerikas förenta stater, utfärdat lagförbud
mot införsel af Pinus Strobus m. fl. arter.
5) Gelérost, Gymnosporangium, förekommer hos
oss på enbuskar, Juniperus communis och J. Sabina,
samt i andra länder jämväl på andra barrträdslag,
såsom cypress. Gelérosten bildar på enstammarna,
stundom äfven på enbarren, svulstliknande, nakna
utväxter af sporsamlingar. I regnig väderlek
tidigt på våren svälla dessa ut till geléartade,
gula bildningar af växlande form. Samtidigt
med uppsvällningen inträder en afsöndring af
groddknoppar från sporsamlingarna. Medelst dessa
groddknoppar kan rosten sprida sig till i närheten
växande plantor af rönn, hagtorn, äpple, päron
m. fl. till Pomacéernas grupp hörande växter, samt
på dem utveckla skålrost. Inom vårt land förekomma 4
gelérostarter: a) Gymnosporangium clavariæforme, som
förekommer på äldre stamdelar af vanlig en samt vid
fuktning sväller till långa, tappformiga geléslangar
(fig. 5 a). Den har sitt fortsättningsstadium,
Ræstelia lacerata, på hagtorn (fig. 5 c); b)
G. juniperinum, som äfvenledes förekommer på vanlig
en, dels stamdelar, dels barr, såsom chokladbruna
utväxter, hvilka vid fuktning svälla ut till klart
gula, oregelbundet formade gelésvulster. Den har
sitt fortsättningsstadium, Ræstelia cornuta,
på rönn; c) G. tremelloides, med samma förekomst
och samma utseende som närmast föregående art, men
med fortsättningsstadium, Ræstelia penicellata,
på äpple; d) G. Sabinæ, hvilken förekommer på
säfvenbom som oregelbundet gyttrade utväxter på
stammar, hvilka vid fuktning svälla ut till gula,
päronformigt tillspetsade gelékroppar. Denna art
öfvergår på päron, dels blad, dels frukter, där
den bildar Ræstelia cancellata. Den sistnämnda
arten, som är den mest förstörande bland de fyra,
kommer ej hos oss till utveckling annat än i de
sydligaste landskapen. För att skydda sig mot denna
arts förstörelse på päronträden har man att aflägsna
all säfvenbom från dessas grannskap. – 2. Kem.,
järnoxidhydrat, bildadt genom inverkan af fuktig
luft på järn. Sedan en skorpa af rost uppkommit
på ytan af järn, tränger oxidationen allt längre
inåt i järnets massa, hvilket beror därpå, att det
underliggande järnet angripes af rosten, som därmed
bildar järnoxidulhydrat, hvilket begärligt ur luften
uppsuper syre och öfvergår till oxidhydrat. För att hindra
rostning af järn öfverdrager man det med fernissor,
emalj, zink, tenn, nickel, aluminiumpulver
o. s. v. Jfr E. Liebreich, "Rost und rostschutz"
(i "Sammlung Vieweg", h. 20, 1915). – 3. Tekn.,
ett genombrutet underlag i en eldstad, på hvilket de
fasta brännmaterialierna placeras och som genomsläpper
förbränningsluften samt tillåter askan att nedfalla
ur eldrummet. De viktigaste slagen äro planrosten
och trapprosten. Planrosten består af en horisontell
eller något lutande, på regelmässigt sätt genombruten
platta, som vanligen utgöres af ett antal bredvid
hvarandra liggande stänger, fordom kallade "bördjärn",
af gjutjärn eller smidesjärn. Trapprosten består af
flera järnplattor, hvilka ligga på ett visst afstånd,
den ena ofvanför den andra i form af en trappa med
omkr. 45° lutning. Trapprosten slutar i allmänhet med
en mindre planrost, hvars uppgift är att genomsläppa
askan. I förbränningstekniken förstås med uttrycket
total rostyta rostens hela area och med fri rostyta
arean af öppningarna mellan stängerna.
1. J. E–n. 2. P. T. C.* 3. G. H–r.
Rost, Johann Christoph, tysk författare, f. 1717 i
Leipzig, d. 1765 i Dresden, gycklade med Gottsched i
ett komiskt epos, Das vorspiel (1742), skref frivola
dikter och herdedramer. Se Wahl, "J. G. R." (1902).
Rost, Valentin Christian Friedrich, tysk filolog,
f. 1790 i Friedrichroda, d. 1862 i Gotha som
geheimeöfverskolråd, var 1841–59 rektor för
gymnasiet i Gotha och sedan 1842 meddirektör för
Lebensversicherungsbank i Gotha, Tysklands äldsta
och största lifförsäkringsbolag, i hvars stiftande
(1827) han tagit verksamt del. En hög grad af
beläsenhet, klarhet och precision är utmärkande
för hans arbeten på den grekiska språklärans och
lexikografiens fält. Här må nämnas
Griechische grammatik (1816),
Deutsch-griechisches wörterbuch (1818) och
Griechisch-deutsches wörterbuch (1823),
som utgått i många uppl.
Rostaelv, en 50 km. lång biflod till Malangselven,
Tromsö amt, Norge, kommer från det vid svenska
gränsen belägna Store Rostavatn, som i ö. genom
Torne älf har aflopp till Bottniska viken. Från
Rostavatns norska del strömmar R. mot n. v. genom
Rostadalen och Litle Rostavatn (15,7 kvkm.),
hvarefter den genom sammanflöde med Tamokelv och
Divielv bildar Malangs- l. Maalselven, amtets största
vattendrag. R:s nederbördsområde är omkr. 715 kvkm.
K. V. H.
Rostaf., vid växtnamn förkortning för polske
botanisten Josef Thomas von Rostafinski, f. 1850.
Rostand [råstã’], Edmond, fransk dramatiker,
f. 1 maj 1868 i Marseille, härstammade från en rik
köpmanssläkt, kom 1885 till Paris för att i collège
Stanislas afsluta sina skolstudier, studerade sedan
juridik, tjänstgjorde en kortare tid i en bank och
gifte sig tjuguettårig med Rosemonde Gérard (se
nedan). 1888 debuterade han på Clunyteatern med en
vådevill i Labiches stil, frukten af ett samarbete,
Le gant rouge, men den föll. Två år senare utgaf
han diktsamlingen Les musardises, som emellertid
ej väckte någon uppmärksamhet. Les deux pierrots
(1891), ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
