Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 903-904 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenholm - Roseninfusion. Se Rosenblad, farm. - Rosenius, Erik - Rosenius. 1. Karl Olof R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rosenholm, herrgård i Jylland, Randers amt,
har sedan 1559 tillhört släkten Rosenkrands
och byggdes 1559-67 af Jörgen Rosenkrands. Det
är en af Danmarks vackraste och mest betydande
herrgårdar, med fyra flyglar och tre torn samt
omgifven af grafvar. 1743 blef R. förvandladt till
fideikommiss om 207 "tönder hartkorn" och 632,000
kr. kapital. Åkerjorden är 460 har, skogsparken 430
har. Slottet eger ännu en värderik porträttsamling,
hvaremot släktarkivet flyttades till Norge
1824, där det förstördes vid Fredrikshalds
brand 1826. Jfr Rosenkrands 3, 4 och 13.
E.Ebg.

Roseninfusion. Se Rosenblad, farm.

Rosenius,
Erik, kyrkoherde, f. 1667 på gården Habo i Roasjö,
södra Västergötland, d. 7 april 1738 i Sexdrega,
inskrefs 25-årig i Göteborgs gymnasium 1692, student
i Uppsala 1698, i Lund 1699, prästvigd 1702 och
snart bataljonspräst vid Älfsborgs regemente,
kyrkoherde i Sexdrega 1709. R. var typen för
den karolinska och äldre frihetstidens bästa
församlingsherdar. Hans allvarsamma regemente i
hem och församlingar bevarade ända in i senare tid
hans minne inom dessa och omgaf hans namn med en
rik samling af dock ej alltid trovärdiga anekdoter
och äfventyr. Om R:s ättlingar se Rosén, svensk
släkt. Em. L-m.

Rosenius. 1. Karl Olof
R., Sveriges mest inflytelserike lekmannapredikant,
f. 3 febr. 1816 i Nysätra församling, Västerbotten,
där fadern, Anders R., var e. o. prästman, d. 24
febr. 1868 i Stockholm, växte upp i en af religiositet
starkt präglad omgifning af norrländska "läsare",
där en tidigare lagiskhet hade undanträngts af en
mera evangelisk åskådning, dock ej drifven till de
radikale "nyläsarnas" ytterlighet (jfr Läsare).

Sitt
religiösa genombrott dagtecknade han själf till
15-årsåldern. Redan som skolyngling ledde han under
ferierna konventikelandakter. En predikan, som han
höll under sin gymnasisttid i Härnösand (från 1833),
skall ha förvånat biskop Franzén på grund af det
starka betonandet af den lutherska centralläran om
rättfärdiggörelsen genom tron. Han kom till Uppsala
som student 1838 för att läsa teologi, men afbröt på
grund af vacklande hälsa och ekonomiska svårigheter
redan 1839 sina studier och antog en informatorsplats
på en egendom i närheten af Stockholm. Här råkade han
i allvarliga religiösa tvifvel, ur hvilka han blef
hjälpt af metodistpredikanten G. Scott i Stockholm,
öfvergaf då tanken på prästbanan och flyttade
1840 till Stockholm som Scotts biträde i dennes
evangelisatoriska verksamhet, som s. å. fick sin
lokal i den s. k. Engelska kyrkan. Sedan Scott måst
lämna Sverige och Engelska kyrkan stängts (1842),
öfvertog R. helt verksamheten och blef en af de
främsta krafterna i den växande religiösa väckelse af
"nyevangelisk" art, som under de
följande årtiondena gick fram öfver stora delar af
Sverige. I dess tjänst verkade han enskildt och
offentligt som "stadsmissionär" i Stockholm, där
hans predikolokal från 1857 var Betlehemskyrkan
nära Hötorget (f. d. Engelska kyrkan); vidare genom
tidskriften "Pietisten", uppsatt af honom och Scott
1842 och sedan utgifven af honom ända till hans död
(omsider i en upplaga af 5,000 ex.), äfvensom genom
den likaledes af honom redigerade "Missionstidningen"
och åtskilliga andra skrifter, slutligen också genom
omfattande predikoresor. I upprättandet af Evangeliska
fosterlandsstiftelsen 1856 tog R. verksam del och
utöfvade sedan ända till sin död ett bestämmande
inflytande på denna stiftelses verksamhet, i all
synnerhet dess kolportörsverksamhet. Under sina
sista år arbetade han på en utförlig Utläggning af
Romarbrefvet, som offentliggjordes i "Pietisten". 1865
hade han träffats af ett lindrigare slaganfall,
ett svårare kom pingstdagen 1867 på predikstolen i
Johanneskyrkan i Göteborg, och året därpå afled
han. - R. var en samvetsöm och allvarlig, varm
och innerlig, men också något vek och känslosam
kristlig personlighet. Hans religiösa ståndpunkt
(jfr Pietism, sp. 849 ff.) behöll i de afgörande
dragen alltid prägeln af det norrländska läseriets
lutherdom med den objektiva försoningen och
rättfärdiggörelsen af nåd allena som behärskande
kärna. I det schartauanska betonandet af nådens
ordning misstänkte han lagiskhet; "kom som du
är!" var hans predikan. Med herrnhutismen var han
mera befryndad och stod F. G. Hedberg (se d. o.) rätt
nära, ehuru han ansåg, att denne gick för långt åt
det antinomistiska hållet. Metodismens inflytande
på honom genom Scott torde mindre gällt läran än de
yttre verksamhetsformerna. Erik-jansismen ogillade han
strängt. Svagheterna i hans förkunnelse lågo särskildt
på det etiska området; den framåtskridande fortgången
i helgelsen till en kristlig karaktärsutveckling kom
ej mycket fram, och en viss ängslighet för världen
kom honom att stänga blicken för samhällslifvets
uppgifter. Den svenska kyrkan älskade han ej; hans
lifselement var konventikeln, kretsen af fromma
"trossyskon". Psalmboken använde han icke gärna; i
stället trädde sångsamlingar af mer intim karaktär,
särskildt "Ahnfelts sånger". R. har också själf
skrifvit åtskilliga mycket spridda sånger af denna
art, t. ex. "Med Gud och hans vänskap, hans Ande
och ord", "Ängsliga hjärta, upp ur din dvala". Hela
sitt lif kvarstod han emellertid i kyrkan, lät där
döpa sina barn, tog där nattvarden och ogillade all
separation och fri nattvardsutdelning. - R. har gjort
en mycket betydelsefull insats i Sveriges religiösa
utveckling. Schartau och han stå som de märkligaste
religiöse ledarna i vårt land under 1800-talet. R:s
insats för andlig lifaktighet och uppskattning af
centrala lutherska tankar ha gjort sig starkt märkbara
icke endast i den fria religiösa verksamheten,
som han i främsta ledet varit med om att skapa,
utan också i den kyrkliga förkunnelsen, speciellt i
norra och mellersta Sverige. Svagheterna hos honom
ha visserligen också satt märken under utvecklingens
gång. Kort efter hans död bröt en stor del af hans
anhängare under ledning af hans efterträdare som
utgifvare af "Pietisten", P. P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>