Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rosartad influensa
- Rosas, Juan Manuel de
- Rosbeck, Frans Gustaf Bernhard
- Rosbecque l. Roosebeke
- Rosberg, Johan Evert
- Rosblommiga. Se Rosaceæ
- Roscellinus (Roscelin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 42°), stor mattighet, ansvällning af
extremiteterna, stelhet i rörelserna och vacklande
eller slingrande gång, särskildt i bakdelen,
dessutom vissa lokala symtom, såsom ansvällning
af ögonlocken, gulfärgning af ögats bindehinna med
flytningar från ögonen, katarr i tarmkanalen med
svaga koliksymtom och förstoppning eller stundom
diarré och ofta äfven katarr i respirationsorganen
med näsflöde och lindrig hosta. Smittämnet
är okändt, men sjukdomen ytterst smittsam, och
inkubationstiden är 4-10 dagar. Oftast uppträder
influensan enzootiskt, men har stundom äfven antagit
farsotsartad karaktär, såsom 1881-83, då sjukdomen
spred sig öfver nästan hela Europa. Sjukdomen
sprides lätt genom beröring med sjuka djur eller
om friska hästar inställas i infekterade stallar,
och på sista tiden har äfven påvisats (först af
Hartenstein 1885 och senare af Jensen, Reeks,
Grimme Poels och Bergman), att smittan kunnat
öfverföras till ston vid betäckning med hingstar,
som genomgått sjukdomen, och att hingstarna kunna
bibehålla denna förmåga flera månader, t. o. m. l-2
år, sedan de själfva fullt tillfrisknat. Sjukdomens
förlopp är i allmänhet godartadt, och de flesta
djur tillfriskna inom en vecka; dödligheten
uppgår blott till 4-5 proc. Viktigast i fråga
om behandlingen är isolering af de sjuka djuren,
frisk luft i stallarna och desinfektion. Hingstar,
som varit angripna af influensa och sedan visat
sig öfverföra sjukdomen vid betäckningen, böra
antingen uteslutas från afveln eller för undvikande
af sjukdomens spridning hållas stationerade på
samma ställe, och stoegarna uppmanas att efter
betäckningen hålla stona isolerade i minst 12 dagar.
E. T. N.
 |
| |
Rosas [rå’-], Juan Manuel de, diktator i Argentinska
republiken (La Plata-staterna), f. 30 mars 1793 i
Buenos Aires, d. 14 mars 1877 i Swaythling nära
Southampton, växte upp i otyglad frihet bland
gauchos, hvilkas karaktärsdrag - slughet, energi
och grymhet - han behöll hela lifvet igenom. Sedan
han 1820 med en trupp ("colorados") dragit till
guvernören Rodriguez’ försvar, uppträdde han 1828
såsom federalisternas målsman gentemot unitariernas
ledare, general Lavalle, störtade honom och blef själf
8 dec. s. å. vald till guvernör i Buenos Aires. Genom
våld och förhandlingar hade han lyckats organisera
La Plata-staterna till en Argentinsk konfederation,
då hans mandat i jan. 1832 utgick. Folket, som
beundrade hans vapenlycka, ville omvälja honom,
och 7 mars 1835 bekläddes han med oinskränkt makt
öfver konfederationen. Fullmakten gällde blott 5
år, men förnyades flera gånger trots hans hycklade
motstånd. Omgifven af sin skräckinjagande lifvakt,
förde R. - en modern Nero eller Caligula - i 16 år
ett grymt och själfrådigt regemente, utan att någonsin
sammankalla kongressen.
Men tyrannen hade kraft och duglighet: förträffligt
sörjde han för La Plata-staternas materiella
förkofran, och i det yttre upprätthöll han värdigt
en själfständig politik. Segrande utgick han ur
krig med alla grannstater; konflikter med Frankrike
och England förstod han att lösa. Till sist svek
honom dock lyckan. Vid Monte Cacéros blef han 3
febr. 1852 i grund slagen af guvernören i Entre-Rios,
general Urquiza, som därvid fick understöd från
Brasilien och Uruguay. R. tog sin tillflykt på ett
engelskt krigsskepp och tillbragte sin återstående
lefnad i England utom räckhåll för sina landsmän,
hvilka 1861 dömt honom till döden. Jfr O. Martens,
"Ein Caligula unseres jahrhunderts" (1896).
Kj*
Rosbeck, Frans Gustaf Bernhard, musiker, f. 17
aug. 1827 i Stockholm, d. där 24 nov. 1887, var
från 1861 oboist i hofkapellet, från 1868 lärare i
blåsinstrument af mässing vid konservatoriet samt
musikdirektör vid Svea lifgarde. Han var äfven utmärkt
klarinettist. R. blef 1879 led. af Mus. akad.
Rosbecque [råsbä’k] 1. Roosebeke, ort i
Väst-Flandern, 14 km. n. n. ö. om Courtrai. Slag
27 nov. 1382 (se Artevelde 2).
(J. F. N.)
Rosberg, Johan Evert, finsk geograf, f. 18 juni
1864 i Kyrkslätt, Nyland, student 1883, filos.
magister 1886 och doktor 1900. Efter att i tolf
år ha verkat som skollärare i landsorten mottog
han 1898 uppdraget att handha undervisningen i
geografi vid universitetet i Helsingfors, erhöll
1902 den nyinrättade e. o. professuren i geografi
samt 1912 den ombildade ordinarie professuren i
ämnet. R:s forskningar ha rört sig förnämligast inom
den fysiska geografien. Bland resultaten däraf må
nämnas hans licentiatspecimen Bottenvikens finska
deltan (1895), Ytbildningar i Karelen med särskild
hänsyn till ändmoränerna (i "Fennia" 1892 och 1899),
Studien über talbildungen im finnischen Lappland
I. (i "Fennia" 1908); vetenskapliga uppsatser af honom
ingå, utom i "Fennia", i Petermanns "Mitteilungen",
i "Geographische zeitschrift" samt i "Meddelanden"
af Geografiska föreningen i Finland, hvilken
publikation han till största delen redigerat. Vidare
har R. utgett en stor populär jordbeskrifning, Land
och folk (2 bd, 1902-06), en större skildring på
finska af Lappland, Lappi (1911), Finlands geografi
i landskapsskildringar (s. å.). Geografiska
föreningens tidskrift ("Terra") innehåller en
mängd af hans populära uppsatser. R. är en flitig
skriftställare äfven på det pedagogiska området
och har utgett åtskilliga läroböcker på svenska och
finska. Intresserad af hembygdsforskningen, har han
affattat utkast till sockenbeskrifningar och på finska
publicerat en vidlyftig hembygdslära och geografi för
folkskolan (Kansakoulun kotiseutuoppi ja maantieto;
1909). R. var medlem i kommittén för skyddsområden
i Lappland, hvars betänkande han affattat, samt från
1914 expert och afdelningschef i den internationella
renbeteskommissionen. T. C.
Rosblommiga, bot. Se Rosaceæ.
Roscellinus (Roscelin), medeltida teolog,
f. omkr. 1050 i Compiègne, blef kanik därstädes,
måste 1092 återkalla triteistiska satser i Soissons,
lefde kort tid i England, men fortsatte sedan sin
lärarverksamhet i Frankrike, bl. a. i Besançon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0471.html
