Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosa, bot. Törnrosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 2. Terosen Gloire de Dijon.
Fig. 3. Tehybridrosen Madame Caroline Testout.
Fig. 4. Remontantrosen General Jacqueminot.
Fig. 5. Vid rothalsen förädlad buskros.
Sådana exemplar äro dock benägna för att skjuta upp
vildskott från roten, något som kan medföra, att den
inympade sorten dör bort. Stamrosor äro rosor, som
förädlats på långa raka stammar af vildrosor eller
(i senare tid) R. rugosa. Rosorna
planteras vanligen på våren. De trifvas bäst i god,
djupt bearbetad, något lerblandad jord och kräfva
för att nå den bästa möjliga utveckling en riklig
tillgång till lättlösliga gödselmedel samt kalk. De
blomma bäst, om de ha riklig tillgång till solljus,
men för blommornas utveckling är fördelaktigt, att
temperaturen ej stiger alltför högt samt
att luften är jämförelsevis fuktig. Å andra sidan
skadas blommorna af alltför hög luftfuktighet och
ännu mera af regn. Många olika skadeinsekter angripa
rosorna, som därför i trädgårdarna måste skyddas genom
besprutningar, t. ex. med kvassiavätska mot bladlöss
och med arsenikgifter mot larver af frostfjäril,
olika stekelarter o. s. v. Bland deras svampsjukdomar
märkas mjöldagg, som i synnerhet uppträder förhärjande
på klätterrosor vid sydvägg, och rosenrost. Båda
dessa svampar kunna visserligen bekämpas med
svafvelkalkvätska, men då härigenom uppstår en hvit
beläggning på bladen och det dessutom är svårt nog att
afpassa rätta ögonblicket för besprutningen, söker man
alltmera göra sig oberoende af besprutningen genom att
välja för svampsjukdomar mindre mottagliga sorter. Ett
viktigt arbete i rosskötseln är beskärningen. Den
senare utföres med afsikt att dels ge rosenbuskarna
en mera regelbunden form, dels framkalla större
och mera välutbildade blommor. Obeskurna rosbuskar
kunna visserligen blomma mycket rikt, men buskarna
bli lätt gängliga och därigenom utsatta för skador
af blåst samt nedtill kala. Blommorna bli små,
svaga och mindre välformade. Redan vid planterandet
af rosor aflägsnar man därför alla svagare skott
och beskär 3-4 af de starkaste, som kvarlämnas,
ofvanför andra, tredje eller fjärde "ögat", alltefter
sortens beskaffenhet. Följande vår borttagas först
och främst alla svaga skott och sådana, som ej äro
fullt förvedade, samt därefter de, som synas sitta
för trångt. De kvarvarande beskäras längre eller
kortare, i allmänhet ofvanför 5-6 "ögon". Vissa
starkväxande sorters årsskott (särskildt en del
terosors) intoppas blott helt litet, månads- och
polyantharosors däremot så hårdt, att blott 2-3
knoppar kvarlämnas på hvarje skott. På klätterrosor
och rugosa-former bortskäres endast så mycket af
topparna, som synes vara ofullständigt förvedadt
eller skadadt af frost. På klätterrosor kan man i
vissa fall bortskära äldre grenar omedelbart efter
blomningen, för att de uppskjutande unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
