Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 101-102 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhipiphoridæ - Rhipiptera. Se Vridvingar - Rhipsalis - Rhizobium leguminosarum - Rhizoboleæ. Se Caryocaraceæ - Rhizocarpeæ, detsamma som Hydropteridineæ - Rhizocarpon geographicum - Rhizocephala. Se Säckkräftor - Rhizocrinus lofotensis. Se Hårstjärnor - Rhizoctonia - Rhizoider - Rhizom - Rhizomopteris - Rhizomorpha fragilis - Rhizophora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flygvingarna obetäckta. Medan antennerna hos honan äro
sågade, ha de hos hannen långa kamtänder. Färgen är
svart, med bakhörnen af halsskölden samt buksidan
rödgula. Icke mindre underligt är lefnadssättet.


Metæcus paradoxus, hanne. (3 ggr nät. storl.)

Arten träffas, stundom i rätt stort
antal, i underjordiska getingbon. Äggen läggas dock
ej där, utan i gammalt trä, och utvecklingsförloppet
liknar det hos Meloidæ (se d. o.), i det den
långbenta och lifligt rörliga l:a larvformen hakar
sig fast vid de getingar, som komma för att skaffa sig
trämassa till sin bobyggnad. Medförd till getingboet,
banar sig Metæcus-larven in i en getinglarv,
ömsar därefter skinn och antar en mer masklik
kroppsform med korta ben, hvarefter den lefver
som ytterparasit på getinglarverna och genomgår
sitt puppstadium i en af getingarnas celler. - Den
andra arten, som uppgetts vara funnen i Sverige, är
Rhipidius pectinicornis (Symbius blattarum). Dess
larv lefver inuti bakkroppen af kackerlackor och
förvandlas inuti sitt offers kropp antingen till en
3-4 mm. lång, svartbrun, bevingad hanne, som beger
sig ut i yttervärlden, eller till en alldeles vinglös
hona, som till utseendet föga skiljer sig från larven
och aldrig lämnar den urätna kackerlackans kropp.
G. A-z.

Rhipiptera, zool. Se Vridvingar.

Rhipsalis Gärtn., bot., ett släkte af
epifytiska kakteer, bildande en särskild grupp
inom underfam. Cereoideæ, utmärkt af små
blommor med kort axel. De öfver 50 arterna,
som ha ett mycket växlande utseende, förekomma
i synnerhet i Syd-Brasilien. Rhipsalis är det
enda kaktésläkte, som är representeradt i andra
världsdelar än Amerika, nämligen i Afrika och på
Madagaskar. Jfr fig. 7 å plansch till art. Cactaceæ.
G. L-m.

Rhizobium leguminosarum, bot., detsamma som
Bacillus radicicola (Bacterium radicicola, se
Assimilation, sp. 242), som framkallar rotknölarna
hos leguminoserna. Enligt nyare undersökningar ger
samma bakterie upphof till knölarna på Alnus-rötterna
(se Al, sp. 453). G. L-m.

Rhizoboleæ, bot. Se Caryocaraceæ.

Rhizocarpeæ, bot., detsamma som Hydropteridineæ.

Rhizocapon geographicum, bot., detsamma som Lecidea
geographica (se Kartlaf och fig. 11 till art.
Lafvar).

Rhizocephala, zool. Se Säckkräftor.

Rhizocrinus lofotensis, zool. Se Hårstjärnor.

Rhizoctonia, bot., ett violett eller brunt filtlikt
mycelium, som parasiterar på rötterna af många
kulturväxter, t. ex. potatis (R. Solani), morot,
betor, rofvor, kålrötter (R. violacea) m. fl. Dessa
båda former äro utvecklingsstadier af Hypochnus-arter
(hörande till Basidiomycetes). Ett liknande mycel
förekommer på rötterna af lucern och klöfver och anses
vara ett utvecklingsstadium af en pyrenomycet. Den
på potatis växande formen gör i regel föga skada,
de andra formerna däremot äro farligare, döda ej
sällan värdplantan och förorsaka därigenom förlust.
G. L-m.

Rhizoider (af grek. rhiza, rot, och eidos,
utseende), bot., hos ormbunkar och mossor
förekommande hårbildningar och särskilda
hyfer hos lafvarna, som tjänstgöra som rötter.
G. L-m.

Rhizom, bot. Se Rotstock. - Rhizoma Calami,
bot. farm. Se Kalmusrot.

Rhizomopteris Schimper, paleobot., kollektivt,
provisoriskt släktnamn för fossila, krypande
rotstammar (rhizom) af ormbunkar. En af de bäst
bekanta typerna är R. Schenki från Skånes kolförande
bildningar, utmärkt genom dikotomisk förgrening och
genom ärren efter bladskaften, hvilkas kärlknippen
i genomskärning hade form af en hästsko. Den
är utan tvifvel rhizomen af Dictyophyllum
Nilssoni, medan andra arter i de anförda skånska
bildningarna sannolikt representera rhizomen
af släktena Clathropteris och Thaumatopteris.
A. G. N.

Rhizomorpha frargilis, bot. Se Honungssvampen och
fig. till art. Agaricus.

Rhizophora L., bot., växtsläkte af
fam. Rhizophoraceæ, mangroveväxter, af serien
Myrtifloræ, som utgöres af omkr. 60 arter träd
eller buskar, hvilka växa massvis och bilda de
s. k. mangroveskogarna eller manglares i vattnet vid
tropiska kuster och flodmynningar, där bottnen är dyig
samt vattnet stilla och salt eller bräckt. Bladen
äro oftast motsatta, enkla, hela, läderartade, med
affallande stipler.


Rhizophora conjugata i mangroveskog, Siam.

Blommorna sitta ensamma
eller i knippen. De äro vanligen tvåkönade,
aktinomorfa. Fodret har 3-16 flikar. Kronbladen,
af lika antal som foderflikarna, äro likasom dessa
och de många ståndarna epigyniska eller perigyniska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>