Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 77-78 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhegion - Rhegium. Se Rhegion - Rhégius (Rieger), Urbanus - Rheidt. Se Rheydt - Rheidt, Bylandt-. Se Bylandt-Rheidt - Rheims. Se Reims - Rhein - Rheina-Wolbeck. Se Rheine - Rheinbaben, Georg von - Rheinberger, Joseph Gabriel - Rheindahlen. Se Dahlen 1 - Rheine, R. links der Ems

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kalabrien) och invid det sund (nu Messinasundet), som
skiljer detta land från Sicilien. R. var en af de
äldsta grekiska kolonierna uti Italien, grundlagdt,
sannolikt före 720 f. Kr., af nybyggare från Chalkis
på Eubea och från Messenien på Peloponnesos.
Liflig handel och sjöfart gåfvo åt R. en hastig och
rik uppblomstring. 387 f. Kr. eröfrades det efter
elfva månaders belägring af Dionysios d. ä. och
förstördes, men återställdes åtminstone till en del
af Dionysios d. y. under namnet Foibia, hvilket
dock snart synes ha fått vika för det gamla.
Under krigen med Pyrrhos inlade romarna i R. en
besättning af kampaniska trupper, hvilka på egen
hand gjorde sig till herrar öfver staden (279 f.
Kr.), till dess de (270 f. Kr.) kufvades och
bestraffades af romarna. Äfven under följande
århundraden var R. betydande både som handelsstad
och som vapenplats, dock utan att någonsin mera
uppnå sin forna glans. Svårt hemsökt af de
borgerliga krigens fasor, upprepade jordbäfningar och
sedermera af folkvandringarnas stormar, uppbyggdes
staden dock ständigt ånyo efter hvarje förstöring
och eger ännu i dag bestånd under namn af
Reggio di Calabria (se Reggio 4).
A. M. A.


Tetradrachmon från Rhegion.

Rhegium. Se Rhegion.

Rhegius (Rieger), Urbanus, tysk evangelisk
reformator, f. 1489 i Langenargen vid Bodensjön,
d. 1541, studerade i Freiburg tillsammans
med Luthers bekante motståndare Johann von Eck.
Med denne sin förtrogne vän flyttade han 1512
till Ingolstadt. Där egnade R. sig åt lärarverksamhet,
med poesi och vältalighet såsom
undervisningsämnen, samt kröntes 1517 af kejsar
Maximilian till kejserlig "orator" och "poeta
laureatus". — Under striden mellan Luther och Eck stod
R. i början på den senares sida, men öfvergick
småningom alltmer afgjordt till reformationens
anhängare. I nattvardsläran slöt han sig efter en
tids vacklande mellan Luther och Zwingli slutligen
till Luthers realistiska uppfattning af sakramentet.
1520—30 var R. anställd som domkyrkopredikant
i Augsburg, om också tidvis fördrifven. På
riksdagen i Augsburg lärde han känna hertig Ernst
af Lüneburg och medföljde denne för att
reformera hans land. Här visade sig R. vara en af de
mest betydande reformatorerna i andra ledet och
betydde mycket för den lutherska organisationen
långt utanför Lüneburgs gränser. Sedan 1534
var han superintendent i Celle. Han medverkade
till Wittenberg-konkordian och deltog i de flesta
viktigare religiösa förhandlingar i Tyskland till
sin död. Hans skrifter utgåfvos af hans son Ernst
R. 1561—77. Biografier af Heimbürger (1851)
och G. Uhlhorn (1861). Se vidare O. Seitz,
"Die theologische entwicklung des U. R."
(1898). Hj. H—t.

Rheidt. Se Rheydt.

Rheidt , Bylandt-. Se Bylandt-Rheidt.

Rheims. Se Reims.

Rhein, det tyska namnet på floden Rhen.

Rheina-Wolbeck. Se Rheine.

Rheinbaben, Georg von, friherre,
tysk ämbetsman och politiker, f. 21 aug. 1855 i
Frankfurt a. d. Oder, studerade juridik, egnade sig
först åt domstolstjänstgöring och sedan åt
förvaltningstjänst, anställdes 1885 i preussiska
finansministeriet och blef där 1889 föredragande råd.
1896 blef R. regeringspresident i Düsseldorf, var
sept. 1895—maj 1901 preussisk inrikesminister
och maj 1901—juli 1910 finansminister (på hvilken
post han efterträdde Miguel). Vid sin afgång
från finansministerposten blef han öfverpresident
i Rhenprovinsen. R. anses som en af Preussens
dugligaste ämbetsmän och visade sig under sin
ministertid som skicklig och kraftfull förfäktare
af regeringens förslag inför riksdag och landtdag.
Han är sedan 1913 president i Goethegesellschaft.


Rheinberger [ra’jn-], Joseph Gabriel,
tysk tonsättare, f. 17 mars 1839 i Vaduz i Liechtenstein,
d. 25 nov. 1901 i München, spelade orgel
redan vid 7 års ålder, studerade 1851-54 vid konservatoriet i
München, där han senare (1859) blef lärare, var 1865—67 repetitör vid
hofoperan och från 1867 inspektor för konservatoriet (med professors
titel) samt blef 1877 dirigent för den kungliga kapellkören, som
i likhet med Berlins domkör i synnerhet odlar äldre vokalmusik. Han
kallades 1899 till hedersdoktor vid Münchens
universitet. R. räknas bland Tysklands förnämsta
tonsättare på sin tid. Hans verk omfattar mer än
200 opustal. Han röjer väl icke egentlig genialitet,
men hans musik eger välljud och stämning samt
är på en gång populärt och skickligt arbetad.
Mest värderade äro hans många klassiskt fulländade
orgelverk, däribland 20 sonater och 2
konserter, hans kantater Toggenburg, Klärchen auf
Eberstein, Wittekind samt oratoriet Christophorus.
Dessutom skref han uvertyrer till "Demetrius"
och "Så tuktas en argbigga", symfonimålningen
Wallenstein, operorna Die sieben raben (1869) och
Des thürmers töchterlein (1873), musik till
Calderóns "El mágico prodigioso", en mängd
kyrkomusik (12 mässor, rekviem, hymner, motetter
o. s. v.) och kammarmusik, pianokompositioner,
körsånger, visor m. m. Som lärare i komposition
åtnjöt R. världsrykte.
A. L.*

Rheindahlen. Se Dahlen 1.

Rheine, R. links der Ems, stad i
preussiska reg.-omr. Münster (Westfalen), vid Ems
och järnvägen Soest-Emden. 14,415 inv. (1910).
Gymnasium. Maskintillverkning, textilindustri. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>