Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reumont, Alfred von - Réunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänstledighet i Italien, utnämndes hösten s. å. till
legationsråd i Rom, bevistade i febr. 1849 den
romerska republikens utropande och var till
april 1850 preussisk chargé d’affaires hos Pius
IX under dennes vistelse i Gaëta och Neapel samt
därefter i Rom till juli 1851. Nov. s. å. blef
R. chargé d’affaires och 1856 ministerresident i
Florens samt anlitades från 1857 långa tider som
sällskap åt den sjuke Fredrik Vilhelm. R. hoppades
1860 bli utnämnd till preussiskt sändebud vid
Vatikanen, men hans katolska trosbekännelse och
andra omständigheter trädde hindrande emellan; han
ställdes från jan. 1861 i disposition och återvände
därefter ej till diplomattjänsten. I stället
egnade han sig helt åt historiska forskningar,
bosatt 1868-78 i Bonn och därefter till sin
död i Aachen. - R. behandlade i sina skrifter
företrädesvis Italiens historia. Hans förnämsta
verk äro Beiträge zur italienischen geschichte
(6 bd, 1853-57) och Geschichte der stadt Rom (3
bd, 1867-70). Vidare skref han bl. a. en värdefull
samtidsskildring Römische briefe von einem florentiner
(4 bd, 1840-44; om italiensk litteratur och konst,
sociala och politiska förhållanden), Lorenzo de’
Medici il magnifico (2 bd, 1874; 2:a uppl. 1883),
Geschichte Toscanas seit dem ende des florentinischen
freistaats (2 bd, 1876-77), Biographische denkblätter
(1878) och en biografi öfver Gino Capponi (1880). De
varmt hållna minnesbilderna från hans samvaro med
Fredrik Vilhelm IV (Aus könig Friedrich Wilhelms
IV gesunden und kranken tagen) utkommo 1885, och
1886 utgaf R. ännu en samling Charakterbilder aus
der neueren geschichte Italiens. R. hade dessutom
i tidskrifter och smärre arbeten strött omkring
sig massor af uppsatser och afhandlingar, mest om
italienska ämnen; en bibliografi, af H. Hüffer,
finnes i "Annalen des historischen vereins fur den
Niederrhein" (häftet 77, 1904, där Hüffer äfven
publicerat R:s Jugenderinnerungen och andra bidrag
till hans biografi). Af Hüffer karakteriseras R. som
"ett den tyska andans och den tyska vetenskapens
sändebud till italienska nationen, långt innan
ett tyskt rike och ett konungarike Italien kunde
bilda sig." Åt denna andliga förmedlarroll egnade
R. lifvet igenom med outtröttlig flit sina bästa
krafter. Jfr Tabarino, "Alfredo di R." (1883).
V. S-g.
Réunion [reyniå’], fransk ö i Indiska hafvet, mellan
55° 15’ 36" och 55° 54’ 14" ö. lgd samt 20° 51’ 19"
och 21° 22’ 3" s. br., 705 km. ö. om Madagaskar
och 170 km. s. v. om Mauritius samt liksom denna
hörande till ögruppen Mascarenhas. Ön har en längd
från n. v. till s. ö. af 70 km. och en bredd från
s. v. till n. ö. af 47 km. samt en areal af 2,511
kvkm. Den 207 km. långa kusten saknar större vikar,
och hamnarna äro konstgjorda. R. är alltigenom en
vulkanisk ö. Två eruptionscentra tyckas ha bildats, i
n. Piton des Neiges (3,069 m.), en nu slocknad vulkan,
och i s. Piton de la Fournaise (2,625 m.), äfven
kallad Le volcan, emedan den ännu är i verksamhet och
genom sina lavaströmmar förvandlat omgifningen till
en ödemark (Pays brûlé). Mellan dessa båda ligger en
af kammar och branter afbruten högslätt, Plaine des
Caffres, af omkr. 1,600 m. höjd, hvilken delar ön i
två naturliga afdelningar, den regnrika vindsidan
i n. ö. och den torra läsidan i s. v. En alldeles
egendomlig företeelse bilda de ofantliga,
upptill kittelformiga, mot hafssidan öppna dalar
(cirques): Salazie, Rivière des Galets och Cilaos,
som bildats omkring Piton des Neiges och som omges af
höga, nästan lodräta väggar. Från dessa nedströmma
under regntiden otaliga bäckar, som förena sig till
åarna Rivière du Mât, R. des Galets och R. de S:t
Étienne. Dessutom nedströmma från bergen flera andra
åar, men ingen är segelbar. Varma mineralkällor
finnas på flera ställen af ön. Vid Source de la
Salazie, med en värmegrad af 32° C., på 872 m. höjd,
finnes ett militärhospital och flera villor. Det
från kusten amfiteatraliskt uppstigande, rikt
vattnade landet är ytterst bördigt och väl odladt,
och dess afkastning har ökats utomordentligt genom
användning af guanogödning. Klimatet är ganska
sundt i jämförelse med andra trakters på samma
breddgrad. Årstemperaturen vid S:t Denis på norra
kusten är 24,3° C. (26° under den regniga årstiden,
nov.–april, 22,5° under den torra årstiden). På västra
sidan af ön är temperaturen något högre. Nederbörden
växlar mellan 1,060 mm. i S:t Denis, 3,200 och 3,500
mm. i S:t Benoît och S:t André på östkusten och 3,770
mm. i S:t Philippe på sydkusten. Cykloner hemsöka ön,
men mycket oregelbundet (vanligast i febr.), stundom
med flera års mellanrum, men ibland flera gånger
under ett enda år (man beräknar 52 på århundradet),
och anställa fruktansvärd skada på plantagerna
(se Mauritius-orkaner). Växtligheten liknar den
på Mauritius, ehuru ön har omkr. 200 endemiska
arter. En härlig tropisk högskog går upp till 1,165
m. ö. h., bestående af Pandaneæ (22 arter, hvaraf
5 för R. egendomliga), Rubiaceæ och Dracæna,
därefter följa blandskog och så på 1,400-1,500
m. höjd ett sammanhängande bälte af högvuxen bambu
(Nastus borbonica) och sedan på 1,560 m. höjd
en region af buskväxter (maquis) jämte en mängd
trädlika ormbunkar och tropiska epifyter (orkidéer,
loranthacéer och piperacéer). Trädvegetationen i
denna trakt är endemisk och besläktad med Afrikas
och andra oceanöars. De förhärskande familjerna
äro Rubiaceæ, Euphorbiaceæ, Convolvulaceæ,
Büttneriaceæ, Sapindaceæ, Meliaceæ, Orchidaceæ,
Gramineæ och Cyperaceæ samt Filicales. ön räknar
793 arter kryptogamer, 372 monokotyledoner och 794
dikotyledoner. Maskarenernas ursprungliga fauna
har förlorat de arter, som karakteriserade den före
människans uppträdande: de tunga fåglarna dronten,
Aphanapteryx, Pesophops, en jättestor vattenhöna
m. fl. Vilda däggdjur äro nu omkr. 15, nästan alla
införda för mycket länge sedan. De förste besökarna
omnämna blott flädermöss. Fåglarna räkna ett 40-tal
arter, nästan alla införda. Af reptilier känner man 12
arter; sköldpaddor, förr allmänna, äro nu sällsynta,
inga giftiga ormar finnas, endast en snokart (Lycodon
aulicum). Af fiskar känner man 326 arter, hvaraf
några i sött vatten.
Medan ännu i början af 1800-talet endast en
knappt 6 km. bred kustremsa var odlad, har numera
kulturen framträngt till berglandet och upptar nu
omkr. 60,000 har, medan skogen omfattar 55,000 har,
savanner 25,000 har, och resten är icke odlingsbar
mark (lavamassor). Alla södra Europas, de asiatiska
öarnas och Arabiens produkter kunna alstras på ön,
men företrädesvis har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
