Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resymé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1483
Resymé-Retbarhet
1484
vetenskaplig ämbetsexamen och blef 1915
universitetsstipendiat i växtgeografi i
Kristiania. Hon gjorde resor till Spetsbergen 1907
och 1908, första gången som botanist vid furst
Alberts af Monaco expedition, och har författat
Observations botani-ques i "Campagnes scientifiques
par Albert I, prince souverain de Monaco" (1913) samt
dessutom Om vegetationen ved Tessevand i Lom (1912),
Statistiske vegetationsundersögelser (1914) m. m.
C. Lmn.
Resymé. Se Resumé.
Reszke [re’Jke], de Reszké, polskfödda
operasångare. 1. Jan Meczislaw (Jean) R., f. 1852 i
Warschau, blef student och utbildade sig i Italien
till sångare samt debuterade 1874 i Venezia som
Alfonso i "Leonora", hvarefter han flera år uppträdde
i Paris och London. Emellertid förvandlade han
under fortsatta sångstudier sin barytonröst till en
glansfull tenor, var 1885-89 anställd vid Stora operan
i Paris, uppträdde en längre följd af år som gäst där
och i London, äfven i Petersburg och årligen 1893-99 i
New York (på Metropolitan opera house) samt hyllades
rätt allmänt som sin tids främste operatenor, en
verklig sångkonstnär. 1904 tog han afsked från scenen
och har sedan verkat som sånglärare i Paris. Bland
hans roller märkas Raoul i "Hugenotterna",Pr0/e£ew,
Vasco da Garna i "Afrikanskan", Romeo, Faust, Cid,
Radamés i "Aida", Otello, Pajazzo samt Wagnerrollerna
Tannhäuser, Lohengrin, Walther von Stolzing, Siegfried
och Tristan, hvilka han plägat sjunga på tyska. -
2. Edward R., den föregåendes broder, f. 1855 i
Warschau, utrustad med en präktig basröst, debuterade
i Italien, uppträdde 1876-78 i Paris och med brodern
till 1884 i London och var jämte honom fäst vid
Stora operan i Paris 1885-89. Han har sedermera gett
gästspel bl. a. i New York och slog sig 1907 ned i
London som sånglärare. Af hans roller kunna nämnas
Leporello i "Don Juan", Mefistofeles i "Faust" samt
Wagners Hans Sachs, Hunding och Hagen. - 3. JözefaR.,
de föregåendes syster, f. 1855 i Warschau, d. 1891,
utmärkte sig 1875-84 som koloratursångerska på
operascener i Paris, Italien, Madrid, Lissabon och
London. Hon blef 1884 gift med Leopold von Kronenburg
i Warschau, l-3. E. F-t.
Resa (fr. réseau). Se Astronomiska instrument, sp. 295
Resårer (fr. ressorts, af re, ånyo, och sortir,
springa upp) spiralfjädrar i möbelsitsar och madrasser
m. m.; kautschukband (i stöfletter m. m.).
Resön, bebodd ö i Bohus län, Lurs socken, s. ö. om
Kosterfjärden.
Retäbel (fr. retable, af lat. retafbulum),
altar-uppsats, den med bildverk eller målningar
prydda uppställning, som reser sig bakom ett altare
och liksom bildar en bakgrund åt detta. Under
medeltiden hade denna ofta formen af ett skåp
med dörrar eller flyglar. Under renässansen och
barockstilen antog den ofta formen af en sluten eller
genombruten skärm eller vägg. Framför allt utmärka
sig den spanska renässanskonstens retabler för en
våldsamt uppdrifven formprakt. Jfr Altare, sp. 724.
. (G-g N.)
Retablera (fr. rétablir), återställa, återupprätta,
på nytt insätta (i rättigheter o. s. v.).
Retail societies [ri’téil sosåYtis], eng. Se Ko-opera
t i o n, sp. 954.
Retaliéra (lat. retaliäre), vedergälla. -
Reta-liatiön. Se Fair trade och Repressalier.
Retande medel, med. Se Irritantia.
Retard [retar], fr. (af lat. retardäre, göra långsam),
dröjsmål. Med detta ords begynnelsebokstaf (R)
anges på franska fickurs ruckverk det håll, åt
hvilket visaren därå må flyttas, om uret skall gå
långsammare. Möts. Avance (A). - Retardera, fördröja,
uppehålla, försinka; sätta i långsammare gång.
Retardatiön (af lat. retardätio,
dröjsmål). 1. Artill., den hastighetsminskning
en kastad kropp, t. ex. en afskjuten projektil,
röner under sin färd genom luften på grund
af luftmotståndet, d. v. s. m. a. o. rörelsens
negativa acceleration i banans riktning. - 2. Ret.,
episod, utvikning, som fördröjer hufvudhandlingen
eller hvarigenom ett af-brott i berättelsens gång
åvägabringas. 1. G.af Wdt.
Retardéring, trädg., konstlad försening af
växters utveckling, särskildt deras blomning. Två
väsentligt olika medel användas i trädgårdarna
för att tillbakahålla växters utveckling, så att
desamma kunna förmås att blomma på annan tid än den
för växten i fråga normala. Växter med utpräglad
hviloperiod under viss del af året, i synnerhet lök-
och knölväxter, kunna genom att utsättas för torka
försenas en eller annan månad i sin utveckling. Mera
effektiv är kylbehand-1 i n g, som i synnerhet är
lämpad för vedartade växter (syrener, rosor o. s. v.),
men äfven för åtskilliga örter, såsom liljekonvalje
och vissa liljor. Förvarade i kylhus vid en temperatur
under fryspunkten, förbli dessa växter i hvila ända
till den tid, då de uttagas och åter erhålla högre
värme-grad. Man kan genom denna metod åstadkomma
blomning af åtminstone syrener och liljekonvalje vid
hvilken årstid som helst. C-
G. D.
Retbarhet, fysiol, o. med. Kännedomen om, att
lefvande varelser genom yttre inflytanden kunna
försättas i verksamhet, är mycket gammal. Uttrycket
retbarhet (irritabilitet) som beteckning för denna
egenskap ej allenast hos individen utan jämväl
hos de särskilda organen infördes af engelsmannen
Fr. Glisson (1597-1677) och kom sedan att spela en
mycket viktig roll inom den biologiska och medicinska
spekulationen. Glissons landsman John Brown (se d. o.,
sp. 302-303) grundade ett medicinskt system (se M e
d i c i n, sp. 1431), på läran om retbarheten. Trots
försök att genom skarpsinniga definitioner skilja
mellan retbarhet, känslighet (s ensibilitet),
rörelseförmåga (motilitet) och sammandragningsförmåga
(kontraktilitet) härskade emellertid mycken förvirring
i uppfattningen af retbarhetens väsen - naturligt nog
på en tid, då man antog lifsprocesserna vara yttringar
af mystiska väsen, lifsandarna (spiritus anima-les),
som tagit sin bostad i de olika organen, eller
som yttringar af en till sitt väsen dunkel kraft,
lifskraft (se Lif 1), som uppbars af den lefvande
substansen. Det aristoteliska åskådningssättet, att
egenskaperna kunna afskiljas från materien, försvann
ur fysiken och kemien under inflytandet af de stora
upptäckterna på 1700-talet. Inom fysio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
