Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Residera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1465
Resningslinje-Resonansbotten
1466
Resningslinje, skpsb., kallas den linje,
som på , en långskeppsgenomskärning genom
ett träfartygs medelplan utvisar resningens
öfverkant eller på den del af fartyget,
som saknar resning, spantens öfverkant.
c- K- s-
Res nullius, lat. Se Herrelöst gods.
Reso (fi. Ra’isio), imperiellt pastorat af 3:e kl.,
Åbo domprosten, Åbo ärkestift, Finland, Åbo och
Björneborgs län, Masku härad och domsaga. Areal 65
kvkm. 2,171 pers. (1913), finsktalande. A. G. F.
Resolut 1. Resolverad (af lat. reso’lvere, lösa,
frigöra), fast i sina beslut, rask och tilltagsen.
Resolution [resol jo’j n], ö i arktiska
Nord-Amerika, s. ö. om Baffin land, vid inloppet till
Hudsonsundet, mellan 61° och 62° n. br., 2,530 kvkm.
J- F. N.
Resolution (lat. resolutio, upplösning,
utredning). 1. Gramm., ett i praktiskt syfte
vid språkundervisningen användt tillvägagående,
hvarvid såväl de särskilda satserna i en satsfogning
eller satsbindning ("mening") uppdelas och till
sin syntaktiska art bestämmas som i synnerhet de
särskilda orden i en sats undersökas och förklaras i
anseende till form, funktion och syntaktisk ställning
(som satsdelar). - 2. Jur. Resolution är icke blott
den vanligaste beteckningen för regeringsmyndighetens
och lägre myndigheters beslut i förvaltningsärenden,
utan användes äfven i rättegångsförfarandet i flera
fall jämte uttrycken dom, utslag och beslut. I
synnerhet förekommer benämningen resolution för
domstols eller därtill befogad domstolsledamots
beslut, att en ansökning skall kommuniceras
(kommunikationsresolution, se d. o.) eller att den ej
kan upptagas, äfvensom för beslut, som eljest tecknas
på ingifven handling. Huruvida reso-Intici sRall anses
som den rätta beteckningen för ett visst beslut är för
öfrigt beroende af praxis, och denna är med afseende
härå ingalunda stadgad. - 3. Med., den fysikaliska
förändring af ett exsu-dat, hvarigenom det öfverföres
från ett mer eller mindre fast aggregationstillstånd
till flytande och därigenom lättare resorberbart
sådant; härvid äro fermentartade ämnen verksamma.
2. K II. B. (E. K.) 3. G. H.
ReSOlutiV (af fr. résolutif), fördelande; upplösande.
Resolvent, mat., kallas en funktion af en
alge-braisk ekvations rötter, hvilken lättare än
dessa rötter kan bestämmas och genom hvilken dessa
i sin ordning kunna på ett enkelt sätt erhållas;
den ekvation, genom hvilken resolventen bestämmes,
kallas resolventekvation. Ofta förstår man dock med
resolvent just själfva resolventekvationen. Med
resolvent menas då en ekvation, som lättare än
den gifna kan lösas ("resolveras") och efter hvars
lösning den gifna ekvationens rötter på ett enkelt
sätt erhållas. Den vanliga resolventekvationen till
en allmän kubisk ekvation är af sjätte graden, men kan
omedelbart reduceras till andra graden och således på
elementär väg lösas. Den vanliga resolventekvationen
till en allmän ekvation af fjärde graden är likaledes
af sjätte graden, men kan omedelbart reduceras till
tredje graden och således algebraiskt lösas. Däremot
finnes till den allmänna femtegradsekvationen ingen
resolventekvation. Den ekvation, som skulle erhållas,
om man förf öre på samma sätt som vid tredje och
fjärde gradens ekva-
tioner, blir af tjugufjärde graden och kan visserligen
sänkas till sjätte graden, men icke på något sätt
reduceras till lösbar form. (I- F.)
Resolve’ntia, lat. Se Fördelande medel.
Resolvera (lat. reso’lvere, upplösa), besluta,
afgöra, af kunna utslag; upplösa satser och ange
ordens böjning o. s. v. Se vidare Resolution och
Resolvent. - Resolverad. Se Resolut.
Resön (fr. raison, af lat. ratio], skäl, grund;
sansadt tanke- och handlingssätt, eftertanke;
billighet, skälighet. - Resonäbel, förståndig,
hof sam, som tar skäl, medgörlig. - Resone-marng
(fr. raisonnement), tankeföljd, kedja af slutsatser,
tankegång, anförande af skäl och grunder ; samtal. -
Resonemangsparti, äktenskap, som ingås på grund
af resonemang (d. v. s. uppfattning om, att det
är ekonomiskt förmånligt o. d.), ej af kärlek. -
Resonera, fälla omdömen, göra en följd slutsatser;
utbyta skäl och möt-skäl, samspråka; orda, prata;
göra invändningar.
- Resonör, person, som tycker om att resonera; en
i många komedier förekommande allvarlig personage,
som är språkrör för åsikter, dem författaren vill ge
luft åt.
Resonans [-a^s], fr. résonnance (af lat. sofnus, ljud,
ton), återklang eller efterklingande af en gifven
ton. 1. Fys. Om två musikinstrument, som äro stämda
i samma ton, uppställas i grannskapet af hvarandra
och det ena bringas att ljuda, börjar äfven det andra
ljuda. Detta fenomen kallas resonans och beror därpå,
att de stötar, som det förstnämnda instrumentet, då
det försättes i vibration, meddelar den kringliggande
luften, framkalla en vågrörelse, som i sin ordning
åstadkommer stötar på det andra instrumentet. Hvar
och en af dessa stötar är visserligen i och för sig
mycket svag, men om instrumentet är stämdt så, att
det kan svänga i samma takt som denna vågrörelse,
komma verkningarna af stötarna att summera sig
till hvarandra, hvarigenom svängningarna hos
instrumentet kunna bli så starka, att en hörbar ton
erhålles. Resonansen uppkommer således på alldeles
samma sätt som en gunga genom svaga, men upprepade
och i takt med gungans svängningar af-passade stötar
kan försättas i allt starkare svängningar. Om de
båda instrumenten icke äro lika stämda, uppkommer
visserligen på samma sätt som nyss en vågrörelse,
som meddelar det andra instrumentet stötar, men
då dessa icke längre äro af-passade efter dettas
svängningstal, komma senare stötar snart att motverka
och upphäfva de svaga svängningar, som föregående
stötar framkallat hos instrumentet. Resonansfenomenet
är af mycket stor betydelse vid musikinstrumenten (se
Resonansbotten och Stämgaffel). Om Elektrisk resonans
se d. o. och Elektriskt motstånd. - 2. Mus. På den
sångliga tonbildningens område betecknar resonans den
mer eller mindre starka vibration, som under luftens
pressning mot stämbanden bibringas struphufvudet samt
svalget, munhålan och näshålan äfvensom flera andra
mjuka och hårda delar i öfverkroppen och hvarigenom
tonen får klangfyllighet och färg.
- 3. Skpsb. Se Rullningsperiod.
1. T. E. A. 2. E. F-t. Resonansbotten [-a^s-;
fr. table d’harmonie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
