Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renhållningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eskilstuna, Örebro och Uppsala m. fl. städer. I en stor
del andra städer uppsamlas latrinen i plåtkärl, men
dess sammanblandning med torfströ sker för hand. I
Sundsvall användes ej torfströ, utan osläckt,
söndermalen kalk till blandning med fekalierna
enligt en härför särskildt uppfunnen metod, den
s. k. nitrammonmetoden. Det vid kalkens släckning
under blandningen utvecklade värmet tjänar till
att afdunsta en del af vattnet i latrinen,
hvilken afdunstning ytterligare påskyndas genom
yttre uppvärmning af den liggande cylinder, i
hvilken blandningen på mekanisk väg verkställes. —
Hussopornas uppdelning enligt vissa grunder
(för svinuppfödning samt för att erhålla ett
mera skräpfritt gödseldugligt affall) jämte
nitrammonmetodens införande utgör i öfrigt de
grunder, på hvilka förutnämnda förslag om nydaningen
af Göteborgs renhållningsväsen hvilar. Liknande
är förhållandet i en hel del andra städer,
där utredning angående anläggning af kommunala
renhållningsverk pågår, hvarvid dock i främsta rummet
den redan pröfvade torfpudrettberedningen synes
komma i iråga. Hufvudstaden gör en del större och
mindre, delvis af dess betydande storlek betingade
afvikelser från förutnämnda system. Sålunda fördelas
hussoporna i Stockholm endast i två grupper,
nämligen gödselsopor, hvari äfven matresterna ingå,
samt skräpsopor. Dessas uppsamling för sig för
att möjliggöra de öfriga sopornas försäljning till
gödsel har med åren framträdt som en alltmer tvingande
nödvändighet, hvarför också, sedan man under flera år
genom särskilda anordningar i nyssnämnda syfte sökt
verkställa en nödtorftig frånskillning af skräpet,
föreskrifter härom utfärdades 1907. Skräpsoporna
uppbrännas i en vid emottagningsstationen vid
Löfsta uppförd förbränningsanstalt, och det därvid
alstrade värmet tillgodogöres för olika behof af
kraft, ånga och ljus, hvarjämte för industriella
ändamål användbara föremål i skräpet, såsom papper
och lump m. m., till betydande mängder utplockas och
försäljas. Därjämte råder i Stockholm den väsentliga
olikheten mot förhållandena i allmänhet i förutnämnda
städer, att bortforslingen af hussoporna åligger
vederbörande fastighetsegare, hvilka dock i regel
öfverlåta bestyret härmed till särskilda entreprenörer
eller till stadens renhållningsverk, men att däremot
gaturenhållningen jämlikt k. br. 22 jan. 1898
fr. o. m. 1 okt. 1902 är ett kommunens åliggande,
från hvilket fastighetsegarna blifvit befriade,
enligt i ofvannämnda bref gifna bestämmelser. I
fråga om Stockholm må i öfrigt framhållas, att dess
emottagningsstation för affallet är belägen vid
Löfsta, omedelbart intill Mälaren, 20 km. från
hufvudstaden. Här äro byggnader uppförda och
maskinella anordningar utförda för latrinkärlens
tömning och rengöring, pudrettberedning, skräpsopornas
sortering och förbränning samt det härvid utvecklade
värmets tillgodogörande för alstrande af elektrisk
kraft m. m. De från en hög järnviadukt lossade
gödselsoporna transporteras med rutschbana till de
pråmar, i hvilka soporna utbogseras (fig. 15) till
resp. köpare i Saltsjön och Mälaren. För pråmarnas
reparation är en slip anlagd. Vidare består
anläggningen vid Löfsta af utlastningsbryggor,
arbetarbostäder, kontor m. m. Den hufvudsakligaste
försändningen af gödsel från Löfsta sker
sjöledes med renhållningsverkets 50 pråmar och 2
bogserbåtar, men pudrett försändes dessutom till ej
obetydlig mängd med järnväg. Äfven inom Stockholm äro
betydande anläggningar utförda för renhållningsverkets
räkning, hvartill främst höra tre bangårdar
eller inlastningsstationer för sopor och latrin,
"sopstationer" (se fig. 9 o. 10). Från dessa fraktas
affallet dagligen till Löfsta, men därjämte sändes en
betydande mängd gödselsopor särskildt vintertid direkt
till respektive köpare. Invid dessa stationer ligga
de egentliga organen för renhållningens utöfning,
nämligen de tre "renhållningsstationerna", från hvilka
den omedelbara arbetsledningen utgår. Till dessa
stationer äro renhållningsverkets stallar förlagda
samt för renhållningsarbetet behöfliga fordon och
redskap af skilda slag, därjämte verkstäder och
förråd, bostäder för arbetsbefäl, kontor m. m. Vid
sidan af de vanliga afträdena (torrklosetterna)
ha under de senare 10-15 åren vattenklosetterna
kommit i bruk i en del städer, där förhållandena så
kunnat medge. De första vattenklosetterna inrättades
redan i början på 1880-talet i Stockholm enligt det
Palmgrenska systemet med brunnar för att upptaga
latrinmassan, hvilket system dock vann ringa
efterföljd. Vattenklosettsystemet har emellertid
ingenstädes i Sverige fått allmännare användning, men
antalet afträden, inrättade enligt nämnda system,
är dock i ständigt tilltagande. Särskildt har deras
utbredning i hufvudstaden varit i stark tillväxt under
de senare åren, eller allt sedan stadsfullmäktige
29 mars 1909 medgåfvo, att för stora delar af
staden dylika afträden finge anordnas med omedelbar
förbindelse med afloppsledningarna, således utan att
fekalierna först underginge förvandling i septiska
tankar, som förut utgjort ett oeftergifligt villkor
för inrättande af vattenklosetter i Stockolm. De
nu omnämnda framstegen och förbättringarna afse
företrädesvis affallets i husen uppsamling och
undanröjande. Gifvetvis har dock äfven städernas
yttre renhållning l. gatsopning gått framåt ej blott
med hänsyn till arbetets noggranna utförande, utan
äfven med afseende på härför använda redskap. Sådana
af mera maskinell art kunna dock gifvetvis ej finna
ekonomisk användning annat än för renhållning af
större gatuytor i ett sammanhang, d. v. s. där dylik
renhållning är samlad på en hand. I landsortsstäderna,
där gaturenhållningen är ett fastighetsegarnas
åliggande, som äfven af dem själfva fullgöres,
förefinnes emellertid ingenstädes detta förhållande på
annat sätt, än att stadens torg och öppna platser,
hamnplatser m. m. dylikt kunna, såsom händelsen
är i Göteborg och Malmö, vara af den omfattning
och betydelse, att sådana mekaniska hjälpmedel som
sopmaskiner där kunnat finna användning i mindre
utsträckning. I Stockholm däremot ha maskinella
anordningar fått stor utbredning. Bland sådana må
i främsta rummet nämnas den vanliga sopmaskinen
(fig. 12). Af större betydelse äro äfven sådana
redskap och apparater som slamskrapan (fig. 13),
vattenstrilningsmaskinen (fig. 14), den mekaniska
snöplogen (fig. 16) och ishyfveln (fig. 18) m. fl.,
hvilka alla äro kraftiga bundsförvanter i striden mot
smuts, damm och genom snö (fig. 17, 19, 20) och is
uppkomna trafikolägenheter. Ett viktigt led i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
