Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reistrup-Hansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för masugnar till tre öre silfvermynt för
hvarje stafrum ved; och som villkor för begagnande
af dessa skogar gällde i allmänhet på verksegarnas
sida, att bergverksrörelsen uppehölls och skogarna
icke anlitades utöfver hvad för verkens behof
erfordrades, hvaremot staten icke ansågs ega rätt
att, där verksegarens nyssnämnda skyldigheter
blefvo fullgjorda, återkalla det en gång gifna
understödet. Då det likväl ofta inträffade, att
ifrågavarande skogar voro större, än som för verkens
behof erfordrades, föreskrefs genom k. kung. 4
febr. 1811 att, sedan hvarje rekognitionsskog
blifvit å karta affattad och behörig undersökning
verkställd till utrönande af å ena sidan brukets
behof af skogsprodukter och å den andra huru mycket,
som till täckande däraf kunde påräknas från dem af
brukets egna skogar, på hvilka smidet var grundadt,
och i hvad mån rekognitionsskogen vore med afseende
på jordmånens beskaffenhet och skogsåterväxten för
uppfyllande af det återstående behofvet erforderlig,
vederbörande myndighet skulle genom utslag bestämma,
huruvida rekognitionsskogen i sin helhet eller endast
en viss del däraf finge under bruket bibehållas,
att därest bruksegaren önskade få skatteköpa den
bruket sålunda tillerkända skogstrakten, densamma
skulle till hemman indelas och skattläggas;
samt att bruksegaren skulle genom erläggande af
sex års räntor efter kronovärde till skatte köpa
de sålunda tillkomna hemmanen med skyldighet att
årligen utgöra räntorna, emot det att den dittills
erlagda rekognitionsafgiften upphörde, samt att allt
framgent bibehålla hemmanen till bruket, hvilket
sistnämnda villkor dock är genom k. förordn. 22
dec. 1898 upphäfdt. I öfverensstämmelse med nu anförda
stadganden ha ifrågavarande rekognitionsskogar till de
delar, som under bruken bibehållits, numera blifvit
skattlagda och till skatte köpta. Hvad åter angår
de till järngrufvor upplåtna kronoskogar, hvilka med
undantag af några få, för hvilka rekognitionsafgift
erlades, varit under längre tid begagnade utan
afgift till staten, är genom k. br. 29 jan. 1824,
offentliggjordt genom Bergskollegii cirkulär 29
mars samma år, stadgadt, att dessa skogar finge
bibehållas för de grufvors behof och nytta, åt
hvilka de varit upplåtna, och på sätt dittills skett
begagnas, så länge samma grufvor bearbetades, samt
vid deras upphörande åt andra grufvor, som däraf
vore i behof, upplåtas och användas, dock att,
på det staten icke måtte sakna inkomst af dessa
skogar, vanlig rekognitionsafgift, i likhet med hvad
jämväl för en del af dem redan egde rum, skulle
desamma åsättas att därefter till staten årligen
utgöras. Rekognitionsafgifterna för dessa skogar uppgå
f. n. till ett obetydligt belopp och redovisas bland
skogsmedlen. Utöfver nämnda afgifter erlägges enligt
k. förordn. 23 okt. 1908 angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter för rättighet
till skogsfång på rekognitionsskogarna årligen
25 öre för hvarje stafrum ved eller däremot
svarande 18 tunnor kol. Angående förvaltningen
af dessa skogar gäller k. förordn. 27 maj 1898.
A. A.
Rekognoscera, utforska, undersöka, spana. Se vidare
Rekognoscering.
Rekognoscering (af lat. recogno’scere, undersöka),
krigsv., kallas undersökningen af ett
föremål för att utröna dess egenskaper eller
beskaffenhet. Rekognosceringen kan afse
antingen ett terrängföremål, en trakt, hvars
beskaffenhet i militäriskt afseende icke
tillräckligt framgår af tillgängliga kartor eller
beskrifningar, eller också fiendens styrka eller
ställning. Terrängrekognosceringen går vanligen ut
på att fullständiga de uppgifter, som tillgängliga
kartor lämna, och kan alltefter sin omfattning vara
allmän eller speciell, då man med det förra slaget
afser en beskrifning öfver en hel trakt med alla dess
utmärkande egenskaper i topografiskt, statistiskt
och militärt hänseende och med det senare en sådan,
hvarigenom man får lära känna ett mindre områdes
eller ett föremåls (t. ex. en vägs, ett vattendrags,
en skogs, en bys, en ställnings) egenskaper för ett
visst gifvet ändamål. Resultatet af rekognosceringen
uttryckes i en rekognosceringsberättelse, som
icke sällan åtföljes af ett kartutkast öfver den
rekognoscerade trakten. Till ifrågavarande stora
slag af rekognosceringar måste äfven hänföras
<sp>statistiska rekognosceringar</sp<, som ha till ändamål
att utröna en trakts förmåga att härbärgera och
underhålla trupper samt i öfrigt underlätta eller
försvåra krigföringen. Rekognosceringen af
fienden afser att hemligt eller med vapenmakt skaffa de
upplysningar om honom, som äro nödvändiga att ega
för att kunna planlägga egna företag. Krigsledningen
söker väl alltid att såväl före krigets utbrott
som under dess fortgång på hemlig väg skaffa
sig upplysningar om fienden, men under krigets
växlande lägen måste dessa alltid fullständigas
på ort och ställe. För rekognosceringens, äfven
kallad spaningens, verkställande, utsändas enskilda
officerare eller personer af lägre grad med några
följeslagare, en rekognoscerings- l. spaningspatrull
eller en mindre truppafdelning, ett
rekognoscerings-(spanings-)detachemang. Dessa söka,
om möjligt, på hemlig väg lösa sina uppgifter. Låter
detta sig icke göra, utan hindrar fienden alla
rekognosceringsföretag, måste man skrida till en
våldsam rekognoscering, hvarvid man med en för
ändamålet afpassad truppstyrka anfaller fienden
på någon punkt och söker kasta honom tillbaka där
för att erfara, hvad han har bakom. Ett sådant
företag är dock farligt, enär det lätt leder
till en strid, hvars omfattning man på förhand
svårligen kan beräkna. Begagnar man icke genast
rekognosceringens utslag, blir åtgärden lätt utan
ändamål, enär förhållandena snart ändras.
C. O. N.
Rekognosceringsbrigaden (Rekognosceringskår en)
organiserades i Finland i början af 1770-talet på
förslag af general Stackelberg, som fått i uppdrag
att uppgöra en försvarsplan för nämnda land och på
en resa genom gränstrakterna kommit till insikt
om nödvändigheten af en militär rekognoscering
af dessa. Arbetet härmed uppdrogs nu åt öfverste
Nordencreutz, major af Klercker och chefen för
Savolaxbrigaden G. M. Sprengtporten: de båda förra
med biträde af 3 andra officerare i södra och
den senare (sedermera major Wadman) biträdd af 2
fortifikationsofficerare och 4 af Savolaxbrigaden
jämte 4 volontärer i de norra gränstrakterna. 1781
sammanslogos de båda rekognosceringsfördelningarna
till en under af Klercker. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
