Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnhöjd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Regnhöjd-Régnier
1240
Han var väl förtrogen med antik och modern litteratur,
äfven den tyska, och han hyste önskan att frigöra den
svenska skaldekonsten ur de konventionella franska
banden. Han försvarade dock Gyllenborgs "Tåget öfver
Balt" mot Leopolds kritiska anmärkningar. 1780 utgaf
han en möjligen redan 1777 tillkommen afhandling
Tankar om svenska teatern, där han uttalade sig med
en viss skärpa om den samtida svenska dramatiken
(Adlerbeths "Iphigenie" och Paijkulls "Domald") och
förordade alexandrinens utbyte mot en i viss mån
an-tikfärgad blankvers; han yttrade här, att den
tyska vitterheten nu vore i färd att segra öfver
den franska. 1784-86 utgaf han Svenska Parnassen,
en tidskrift, där han meddelade en hel del af de
gustavianske skaldernas alstring och äfven artigt
refererade dem i enlighet med "beskedligheten" i
hans föresats att mera uppehålla sig vid det vackra
än vid felen; han sade sig ej ha haft för uppsåt att
reformera, äfven om han då och då yttrat en princip,
som han fruktade varit mindre välkommen. Han var nog
innerst en motståndare till klassicismen, en anhängare
af den sentimentalt naturälskande riktningen, ehuru
ingen energisk oppositionsman. Med Thorilds strid
för orim-med vers sympatiserade han, och han fäste
uppmärksamheten vid den äldre svenska poesien,
Stiernhielm. 1801 utgaf han Försök till metriska
öfversättningar från forntidens skalder, som omfatta
stycken af Homeros, Sappho, "Anakreon", Theokritos
och romerska skalder i originalets versmått. De
ledsagades af en rätt märklig inledande Afhandling
om metriska öfversättningar samt grunderna till
en svensk metrik, i hvilken R. redogör för skilda
grundsatser vid öfversättningar och gör gällande,
att urskriftens nationella karaktär däruti bör röjas,
samt yrkar alltså bibehållande af den ursprungliga
metern; men att accenterna i svenskan böra ersätta
kvantiteten. Dessa öfversättningar blefvo visserligen
fördunklade af Adlerbeths, men R:s uppslag var af
stor betydelse, och han mottog för dem af Svenska
akad. 1802 Lundbladska priset. Han fortsatte med nya
tolkningar från Horatius och Vergilius, som infördes
i Vitterhetsakademiens handlingar. Han meddelade
sina öfversättningar i delvis omarbetadt skick i
sina Vitterhetsnöjen (2 dlr, 1814, 1817). R. var
äfven verksam som läroboksförfattare genom sina
allmänt och länge begagnade Första begrepp af de
nödigaste vetenskaperna (1780; 10:e uppl. bearb,
af P. O. Bäckström 1839), de s. k. "Regnérs begrepp".
3. Adolf R., den föregåendes son, tidnings-utgifvare,
öfversättare, f. 3 dec. 1786 i Stockholm, d. där 7
febr. 1852, blef student i Uppsala 1800 och ingick
på ämbetsmannabanan, där han 1815 utnämndes till
protokollssekreterare i konungens kansli. Redan som
yngling fick R. författa uppsatser för de då af fadern
redigerade "Stockholms post tidningar" och "Inrikes
tidningar". Snart uppträdde han med själfständiga
tidningsföretag, såsom "Allmänna opinionens organ"
(1810) och "Allmän politisk journal" (1811). En
artikel i den senare, om möjligheten af Finlands
återförening med Sverige, ådrog honom 11 månaders
fästning. Ett nytt tryckfrihetsåtal drabbade honom
till följd af en notis i "Sofrosyne" (1815-16),
en i öfrigt
oskyldig modejournal. Han utgaf samtidigt "Tiden"
(1815) och "Tidens ande" (1816) samt sedermera
"Lycurgus" (1822) och den, som det påstods,
af höga vederbörande understödda "Argus-IV"
(1823-30), riktad mot Johanssons "Argus". Därefter
uppträdde han flitigt i tidningspressen, såväl den
inhemska som den utländska. Till "Morning post",
"Journal des débats" och "Augs-burger allgemeine
zeitung" skref han nämligen korrespondenser
på tidningarnas eget språk. Hans sista egna
tidningsföretag var "Folkbladet" (1841), egnadt
att bekämpa "Aftonbladet". - R. var under en
lång följd af år en bland Sveriges flitigaste
öfversättare. Man eger af honom tolkningar af
historiska arbeten efter Thiessé, Held och Corvin
m. fl., romaner och noveller af Fouqué, Cooper,
Dumas o. s. v. 1. (B-d.) 2. K. W-g. 3. -rn.*
Regnhöjd. Se Nederbörd.
Régnier frenje], M a t h u r i n, fransk satiriker,
f. 1573 i Chartres, d. 1613 i Rouen, uppfostrades
till präst, men kände ingen kallelse, utan följde i
stället (1593) de franske ambassadörerna, kardinal
de Joyeuse och hertigen af Béthune, till Rom, där
han stannade till 1605. Trots utmärkta relationer
nådde han aldrig till någon högre post; hans karaktär
var för själfständig och sättet för groft, och han
förde ett utsväfvande lefnadssätt, så att han dog
redan vid 40 års ålder. R. har icke skrifvit mycket,
men hvad han skrifvit är af värde och betydelse. Han
är nämligen grundläggaren af satiren i Frankrike
såsom en särskild diktart efter klassiskt mönster
(Horatius, Juvenalis). Delvis hade han uppmuntrats
därtill genom studiet af italienska författare såsom
Aretino och Berni, hvilka han studerat under sin långa
vistelse i Italien. Hans lifliga temperament och stora
världserfarenhet förläna emellertid hans diktning
originalitet. Boileau ger honom det vitsordet,
att före Moliére ingen tecknat människornas seder
och karaktärer som han. Hans satir är godmodig,
fast våldsam och ofta grofkornig; den uppbäres
aldrig af någon indignation, icke heller af någon
fast världsåskådning, och den är aldrig riktad mot
enskilda personer, utan tecknar allmänna typer såsom
pedanten, parasiten o. s. v. Som hans mästerverk
betraktas trettonde satiren (utg. af F. Brunot 1900),
i hvilken skildras den gamla kopplerskan Macette: det
bästa porträttet af hyckleriet i fransk litteratur
före Moliéres "Tartuffe". Berömd är också nionde
satiren, som är ställd till Nicolas Rapin, i hvilken
han häftigt angriper Malherbe och dennes skola. R:s
stil och uppfattningssätt stämpla honom också som
en af renässansens sista författare. För Malherbes
och den nya skolans korrekta väsen hade han däremot
intet sinne. Utom satirerna har han också skrifvit
några andra dikter (epigram, sonetter, psalmer). Under
hans lifstid utgafs endast en samling af hans dikter
(1608), något till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
