Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rankfotingar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gottorp att hålla det besatt 1706–09, och sedan
Kr. D. Rantzau 1721 blifvit skjuten på en jakt, enligt
uppgift på anstiftan af sin yngre broder Vilhelm Adolf
Rantzau, tog sig danske konungen Fredrik IV däraf
anledning att egenmäktigt införlifva grefskapet med
hertigdömet Holstein.
Ra^tzäu, en af de äldsta, rikaste och mest utbredda
adelssläkterna i Holstein, leder sina anor tillbaka
till 1000-talet och räknade 1600 omkr. 120 manliga
medlemmar samt egde mer än 100 gods. På 1500-talet
fingo flera män af denna ätt äfven gods i Danmark,
och ännu tillhör bl. a. Kosenvold (se d. o.) en gren
af släkten.
I nyaste tid ha två medlemmar af släkten K. blifvit
namnkunniga. Grefve Kuno R., f. 1849, gifte sig
1878 med furst Otto v. Bismarcks enda dotter Marie,
f. 1848, och var 1888-91 preussiskt sändebud i Haag. -
Grefve Kristian R. till Rastorf, f. 1858, "verbitter",
d. v. s. föreståndare för frökenklostret i Itzehoe,
och medlem af preussiska herrehuset, har uppträdt
som hätsk motståndare till danskheten i Slesvig.
1. Melchior R., son till en viss Hans R. till
Niewhus, dansk statsman, f. omkr. 1490, d. 1539, var
under konung Fredrik I landtmarskalk i hertig-dömena
och blef 1533 hof marskalk hos Kristian III, slöt
s. å. i Bruxelles förbundet med Nederländerna,
hvarvid brytningen med Ltibeck beseglades,
och främjade sedan mycket skickligt sin
herres sak. 1536 tog han initiativ till de katolske
biskoparnas fängslande och reformationens genomförande
i Danmark. Han fick sedan i uppdrag att leda
rannsak-ningen med de båda tillfångatagne
lybeckarna Jiirgen Wullenwever och Markus
Meyer. Som genuin adelsman hatade han dem för
deras demokratiska planer, och genom grym tortyr
afpressade han dem bekännelser, som kunde ge honom
rätt att låta aflifva dem.
2. Johan R., dansk krigare, f. 12 nov. 1492, d. 12
sept. 1565, drog 1514 till Spanien, Italien och Heliga
landet, där han dubbades till riddare,
och blef efter hemkomsten 1517 hofmästare hos
prins Kristian (sedan Kristian III). Han var denne
följaktig till riksdagen i Worms 1521 och vanns där
för lutherska läran. Som rådsherre hos hertig Fredrik
(sedermera konung Fredrik I) undertecknade han 1522
förlikningen i Bordes-holm med Kristian II och rådde
honom 1523 att mottaga jylländska adelns anbud
om danska kronan samt anförde sedan hans här vid
Köpenhamns och Malmö belägring äfvensom emot Sören
Norby i Skåne 1525. Han blef 1524 danskt riksråd
och dessutom hofmästare i hertigdömena Slesvig
och Holstein, där han arbetade för reformationens
genomförande. 1532 var han en af de 8 danska eller
holsteinska rådsherrar, som skulle gå i borgen för
fortvaron af Kristian ILs fångenskap. Vid Fredrik
I:s död 1533 var R. lika ifrig att främja Kristian
III:s upphöjelse på tronen,
tryggade först hans herravälde öfver hertigdömena och
tvang lybeckarna att sluta separatfred, förde sedan
Kristians här mot Danmark, slog skeppar Kle-ment i
Jylland (stormade Aalborg i dec. 1534), segrade vid
öxnebjerg på Fyn 1535 och nödgade slutligen Köpenhamn
att dagtinga 1536. Han blef sedan ståthållare i
Slesvig och Holstein, följde 1538 konungen till det
protestantiska furstemötet i Braunschweig och afslöt
i Speier 1544 förlikningen med kejsar Karl V. Då han
likväl s. å. bestämdt afstyrkte Kristian IILs plan
att dela hertigdömena med sina halfbroder, emedan han
önskade förena dem som en enda stat i personalunion
med Danmark, föll han i onåd och afsade sig sina
ämbeten. Däremot öfvertog han 1559 öfverbefälet i
kriget mot Dithmarschen (för att hämnas nederlaget
1500) och visade där sin gamla fältherreskicklighet
och en ungdomlig kraft i kampen samt efter segern en
mildhet, som stod i bjärt motsats till den grymhet,
som han i sina yngre dagar hade öfvat mot de danske
bönderna. R. tillskrifves en skildring af sistnämnda
fälttåg, Wahrhaftiger verzeichniss des ’krieges wider
den ditmarsen (Strassburg, 1569).
3. Henrik R., son till R. 2, dansk statsman, f. 11
mars 1526, d. l jan. 1599, blef 1556 ståthållare
i Slesvig och Holstein och omintetgjorde 1559
hertig Adolfs
plan att för egen räkning eröfra Dithmarschen. Han
deltog i många diplomatiska förhandlingar, bl. a. i
fredsunderhandlingarna i Stettin 1570. Vidare
understödde han konungen emot hertigen af Gottorp,
ocji efter konungens död 1588 hindrade han
änkedrottning Sofias plan att få förläningar åt sina
yngre söner i den kungliga delen af hertigdömena genom
att liksom fadern 50 år förut hålla fast vid ländernas
enhet. Han var känd öfver hela Europa för sin rikedom
(han egde 18 adelsgods) och försträckte flera
gånger penninglån åt furstliga personer. Dessutom
egde han en ovanlig bildning, fick tillnamnet "den
lärde" och bref-växlade med många vetenskapsmän och
latinska skalder; hos honom sökte också Tyko Brahe sin
första tillflykt efter bortresan från Danmark. Själf
hängaf han sig ifrigt åt astrologi och skref under
pseudonymen Cilicius cimber flera arbeten på latin,
så t. ex. en skildring af kriget mot Dithmarschen
(utg. 1570) och en beskrifning af den cimbriska
halfön (tryckt först 1730), i hvilken han förlägger
cimbrernas hemort till Slesvig och Holstein. Under
namn af Coroneus författade han sin faders Vita et res
gestce (1567). R. byggde flera nya slott, särskildt
Breitenburg, och prydde dem med taflor och statyer,
till förhärligande dels af konungahuset, dels af sin
egen släkt.
4. D a n i e l R., son till Godske R., af en yngre
linje af den holsteinska ätten R., dansk krigare,
f. 1529, d. 11 nov. 1569, erhöll sin militära
utbildning 1547-54 vid kejsar Karl V:s hof och i hans
krig, utmärkte sig 1559 på tåget mot Dithmarschen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
