Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rangabes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skildrar en särskild nations historia,
betraktar dess öden som moment i ett universellt
sammanhang. Härmed sammanhänger utan tvifvel den
stora vikt, som han städse egnar den yttre politiken,
hvars öfverordnade betydelse för de enskilda staternas
historia han städse, om också indirekt, betonar. De
diplomatiska underhandlingarna och synpunkterna få
därför helt naturligt ett bredt rum i hans skildring,
och man har stundom med visst klander talat om R:s
"diplomatiserande" historieskrifning. R:s omdömen äro
utmärkta för en sällsynt objektivitet, en egenskap,
som främst beror på hans upphöjda, från tendens och
passioner fria åskådning och hans utomordentliga
förmåga att se hvarje historisk företeelse i dess
rätta historiska sammanhang. Stundom verkar denna
opartiska skildring kylig och opersonlig. R:s
statsåskådning var alltigenom konservativ, och i
häfdandet af det historiska gifna samhället och dess
organiska utveckling efter de allmänna tidsidéernas
kraf såg han en af statskonstens främsta uppgifter. De
store målsmännen för en dylik konserverande och
dock kraftigt reformerande statskonst ega hans
sympatier, medan han däremot stod mera oförstående
inför revolutionära och demokratiska frihetsrörelser
och hjältar. R:s historiska uppfattning är för öfrigt
buren dels af hans utprägladt evangeliska, från ett
ifrigt studium af Luther framgångna religionsåskådning
och af en allmän idealistisk världsåsikt, påverkad
främst af Fichte. R. reflekterar städse öfver de
historiska företeelserna och vill i dem spåra de
allmänna idéer, som behärska utvecklingen. Dessa
idéer äro helt enkelt ändamålen med hvarje historisk
utvecklingsprocess, tänkta som ideellt närvarande
i denna process som dess inre grund och lag. I de
stora historiska personligheterna äro dessa af den
föregående utvecklingen betingade idéer eller –
om man så vill – uppgifter och program för den
kommande utvecklingen lefvande, och genom dem som
organ förverkligas de under strid med motsatta
sträfvanden och viljor. Icke utan en viss dragning
åt mystik uppfattar R. på samma gång de historiska
idéerna som tankar hos den gudomliga intelligens
eller utflöden af den gudomliga kraft, som behärskar
världsalltet, och kallar dem andliga realiteter
eller moraliska energier, som liksom objektivt ingå
i och behärska den mänskliga historien. R. älskar
att i inledningar icke blott till sina arbeten i
deras helhet, utan till hvarje större afdelning
eller till och med kapitel framhålla den ideella
innebörden af tidens arbeten och strider, dess
historiska uppgift och de motsatta krafter, ur
hvilkas kamp det historiska resultatet framgår. I
förmåga att uppspåra företeelsernas sammanhang, att
framhålla det väsentliga i hvad som sker och betona
dess historiska betydelse och universella sammanhang
är R. den oupphunne mästaren. Mindre lyckades han i
sin karakteristik af nationella egendomligheter och af
enskilda personligheter, hvarvid ofta de individuella
dragen försvinna för de allmänna synpunkterna. R:s
historieskrifning och historiska uppfattning ha verkat
oerhördt lyftande och fördjupande på den historiska
vetenskapen i dess helhet, men den har, särskildt hos
hans efterföljare, ledt till en viss konstruktion. I
flera hänseenden har också den nyaste
historieskrifningen reagerat mot R:s historiska åskådning
och metod, på samma gång den erkänner betydelsen
för vetenskapen både af hans banbrytande kritiska
forskningsprinciper och hans universella, idéfyllda
författarskap – ett af de mest glänsande och
följdrika, som historieskrifningens historia vet
att omtala. – R:s stil är utmärkt för klarhet och
behag och präglas af en verkligt klassisk förnämhet,
om också stundom af en viss spekulativ tyngd. – R:s
betydelse och arten af hans historiska författarskap
ha varit föremål för mycken diskussion från olika
synpunkter under den omfattande skriftväxling
rörande den historiska vetenskapens allmänna
uppgifter och metod, som uppstod på 1890-talet,
särskildt med anledning af K. Lamprechts arbete
"Deutsche geschichte" och hans broschyr "Alte und
neue richtungen in der geschichtswissenschaft"
(1896). Hans namnteckning återfinnes å pl. II till
art. Autograf. – Angående R:s lif se hans skrift
"Zur eigenen lebensgeschichte" (utg. af Dove 1890),
Giesebrecht, "Gedächtnissrede auf L. v. R." (1887),
Guglia, "L. v. R:s leben und werke" 0893),
och Nalbandian, "L. v. R:s bildungsjahre und
geschichtsauffassung" (1901).
2. Johannes R., den föregåendes brorson, tysk
antropolog och fysiolog, f. 23 aug. 1836 i Thurnau
(Oberfranken), blef 1861 med. doktor, 1863 docent,
1869 e. o. professor i fysiologi i München och
1886 ord. professor i antropologi där. Som fysiolog
gjorde han sig ett namn genom sina arbeten Tetanus
(1865; 2:a uppl. 1871), Lebensbedingungen der
nerven (1868) och Die blutverteilung und der
tätigkeitswechsel der organe (1871) äfvensom
genom sin i flera upplagor (1867–81) utkomna
lärobok i människans fysiologi. Bland R:s arbeten
i antropologi märkas Beiträge zur physischen
anthropologie der bayern (1883–92) samt hans stort
anlagda, populära framställning af människans
anatomi, fysiologi och antropologi Der mensch
(2 bd, 1887; 3:e uppl. 1912). Sedan många år är
R. hufvudredaktör för "Archiv für anthropologie".
1. (L. S.) 2. R. T-dt.
Rankfotingar, Cirrhipedia, zool., är en ordning
inom kräftdjurens klass (se K r ä f t d j u r e
n). FråD det stora flertalet andra kräftdjur afvika
rankfotin-garna därigenom, att de mist sin fria
ställflytt-ningsförmåga och i könsmoget tillstånd
äro fastvuxna antingen på klippor, alger eller andra
föremål i hafvet eller på andra djur (snack- och
musselskal, kräftskal o. s. v.); somliga äro bundna
vid en bestämd djurform som värd (t. ex. släktet
Coro-nula på hvalar); andra åter ha utbildat
intimiteten mellan sig och värddjuret till en verklig
parasitism, d. v. s. de lifnära sig på bekostnad af
det senares kropp. Det är med ryggsidan i den främre
kroppsändans närhet som rankfotingarna fästa sig;
en cementkörtel, som mynnar ut vid basen af de främre
antennerna, lämnar ett hastigt stelnande kitt, medelst
hvilket vidfästningen åstadkommes. Som fastsittande
djur i allmänhet ha ett mycket större behof af skydd
än djur, som genom flykten kunna undandraga sig sina
fienders förföljelser, ha också rankfotingarna blifvit
allsidigt beklädda med hos en del mycket hårda skal
(fig. 1). Härigenom har det stora flertalet blifvit
så olika alla öfriga kräftdjur, att de länge - ännu af
G. Cuvier - ansågos för blötdjur; först upptäckten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
