Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramunia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Randö-Rang
Randö, glest skogbevuxen, 17,48 kvkm. stor ö i Bukn-
(Bokn-) fjord, n. ö. om Stavanger, Norge. K- V. H.
RandÖSUnd. 1. östligt inlopp till Kristiansand,
Norge. - 2. Ett innanför detsamma beläget
härad i Lister og Mandals amt, Norge, strax ö.
om Kristiansand. 43,i2 kvkm. 1,264 inv. (1910).
Utanför . kusten ligger en rik skärgård.
l o. 2. K. V. H.
Rane, forntida fylkeskonung i Bohus län, lefver ännu
kvar i folksägnen som en stor hjälte, segersäll
emot sina grannhöfdingar. En sköldmö i Tanum
fattade kärlek till honom, men då bruden nalkades
bröllopsgården, red R. på jakt. Mön vredgades och
brände hans borg, Raneborg (nuv. Svarteborg),
R. förföljde henne och klöf hennes hufvud. R:s
grafställe skall vara en ättehög vid gården Vessjö.
Kj.*
Rane bonde. Se Hr a n e.
Raneborg. Se Rån e.
Rane den götiske, enligt Snorres Heimskringla en
höfding i svenske konungen Erik Emundssons (feluppgift
för Erik Anundsson) dagar, som sattes till jarl
öfver landet mellan Svinesund och Göta älf. Enligt
Snorres framställning skall han ha stupat omkr. 870,
och hans jarladöme föll då i hans besegrares, norske
konungen Harald Hårfagers, händer.
Rane Jonsen (Ranild Jonsen), dansk adelsman och
kammarmästare hos Erik Klipping, varmed denne, då han
1286 mördades, och beskylldes för att ha deltagit
i sammansvärjningen mot hans lif (han var nämligen
släkt med flera af deltagarna) och att ha förrådt
konungen åt mördarna. Han dömdes därför 1287 fredlös
och härjade senare med de andre konungamördarna på de
danska kusterna, men blef 1294 fången vid Roskilde och
rådbråkad. Han lär ha varit gift med en dotter till
den norske fribytaren, jarlen Alf Erlingsson. E. Ebg.
Rånen, landet kring Ran(en)fjorden (se d. o.) och
ö. om dennas inre del framemot svenska gränsen
i Nordre Helgeland, Nordlands amt, Norge,
omfattar häradena Nesna, Hemnes och Mö, inalles
6,181 kvkm. 14,960 inv. (1910). Det är en af
Nordlands folkrikaste och mest utvecklingsdugliga
trakter. Naturen längs fjorden och dess många
förgreningar är högst växlande: mellan snötäckta
fjälltoppar (Nordvikfjeld i yttre delen, 843 m.,
Ramskartind i det inre, 996 m.) stora skogsåsar,
här och där afbrutna af byar med ansenliga
gårdar. Hemnesber-get och Mö äro trafikmedelpunkter
med stadslik-nande prägel. Distriktet tillhör
Nordlands malm-rikaste, och åtskilliga järn-,
koppar-, bly-, zink-och silfvergrufvor bearbetas;
dock äro Dunderlands-dalens väldiga järnmalmsfält
f. n. obrukade. I R. har den bekanta typen af
nordlandsbåtar (se d. o.; "ranvseringer") sin stamort,
och båtbyggeri drifves i större omfattning. De
betydliga vattendrag, som falla ut i fjordens inre
del: bl. a. Råna (se d. o.) från n. ö. och Rösaaen
från s., ge anledning till tim-merflottning och
industri. Det inre R. har daglig ångbåtsförbindelse
med Sandnessjön i den yttre Nordlandsleden. Från
Mö (och hamnen Guldsmedvik) leder järnväg till
Storfosshei vid Dunderlands-verken och körväg
vidare genom Dunderlandsdalen och Randalen, dessutom
från Mö i s. ö. mellan-riksväg öfver Umbukten till
Umevattnen i Sverige. Nordranen och S ö r r a n e n
äro nu föråld-
rade beteckningar för trakten
n. och s. om Ranen-fjordan.
K. V. H.
Ran(en)elven. Se Råna.
Ranenfjorden (äfven Ranfjord 1. Rånen), den omkr. 70
km. långa, natursköna fjord, som i nordöstlig riktning
skär in genom distriktet Rånen (se d. o.) mot svenska
gränsen. R. ligger på sydsidan af Svartisens och dess
förgreningars jökelmassor, som till stor del ha sitt
aflopp i fjorden. R. är därför en mycket vattenrik
fjord med stark strömsättning. På sydsidan har R. bif
jorden S ö r-fjorden i Hemnes; den upptar Rösaaen,
aflopp för det stora Rösvand. I sin innersta vik
upptar R. det stora vattendraget Råna (se d. o.),
som genom Dunderlandsdalen kommer från Sverige.
K. V. H.
Ranft, Albert Adam, teaterledare, f. 23 nov. 1858
i Stockholm, var 1876-84 skådespelare vid olika
kringresande sällskap samt Södra och Mindre
teatrarna i Stockholm, öfvertog 1884 A. Lindbergs
sällskap i landsorten, var 1886-90 regissör vid
Stora teatern i Göteborg, 1890-92 hos Selander och
1892-93 direktör för ett resande sällskap och för
nämnda Göteborgsteater (som han eger sedan slutet af
1890-talet). Han innehar sedan 1892 Djurgårdsteatern
i Stockholm, sedan 1895 därsammastädes Vasateatern
och sedan 1898 Svenska teatern, som han inköpte
för 550,000 kr., dessutom sedan 1900 Södra
teatern och sedan 1906 den nya operettscenen
Oskarsteatern. Dessutom var han 1895-97 direktör för
Arenateatern (i cirkusbyggnaden på Djurgården) och
1903-04 för Östermalmsteatern. 1908-10 förenade han
med sina öfriga företag chefskapet för K. operan, som
han öfvertagit på entreprenad och skötte med heder,
men också med betydlig ekonomisk uppoffring. I
öfrigt har lyckan gynnat R. i hans för svenska
förhållanden exempellöst vidtomfattande verksamhet
som teaterchef. Han har i denna ådagalagt ansenlig
organisationsförmåga, förvärf vät talangfulla
skådespelarkrafter för sina scener, nitälskat för
omsorgsfull regi och upptagit många värdefulla verk
af modern dramatik, men å andra sidan ej tvekat att
lita till publikens smak för sådant lätt gods som
vågade farser och årsrevyer. Se vidare Stockholms
teatrar. Som skådespelare har R. äfven på senare
åren själf då och då upp-trädt i lustspelsroller, som
erfordra fart i spelet och friskt farslynne. - Hans
broder Gustaf Adolf R., f. 6 juni 1856, har verkat
troget som skådespelare sedan 1876 och alltifrån 1892
haft anställning -id broderns scener, hufvudsakligen
Svenska teatern.
Rang, värdighet, förtjänst i jämförelse med
andra. 1. Hist.y den värdighet biler inbördes
företrädesrätt, som personer ega på grund af börd,
särskildt medgifvande, innehafvande ämbete eller
tjänst. I Sverige hade visserligen regeringen 1664
förklarat, att vid adelns enskilda sammankomster
skulle fästas afseende å "l:o herreståndet: grefvar
och friherrar, 2:o förnämliga förfäders meriter och
gammal släkt, 3:o förnäma tjänster och 4:o en hög
och hedersam ålder". Men redan 1672 års rangordning
inskränkte sig till att bestämma de olika ämbetenas
inbördes ordning och ämbetsmännens därefter lämpade
rang utan afseende på stånd eller börd. Och från
denna tid har börden i Sverige ej haft någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
