Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 969-970 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramolino ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aktiebolag, som eger R. bruk med 8 lancashirehärdar,
valsverk och kättingsmedja, kvarn, såg,
mejeri, tre kraftstationer i Kolbäcksån m. m.,
tax. till 1,657,200 kr. (1914), hvaraf 1,079,900
kr. å jordbruksfastigheter, tills. omkr. 4,92
mtl. Tillverkningen utgöres af valsadt lancashirejärn,
smältstycken och kätting med ett årligt värde af
omkr. 1 mill. kr. – Början till brukets anläggning
gjordes 1590, då en hammare byggdes på kronans
bekostnad och mark (Katarina och Maria Eleonoras
lifgeding). 1620 anlades 1 km. nedanför Bäckhammars
smedja och sedermera efter hand flera hammare v. om
ån. Alla småbruken förenades 1680, men delades
ånyo. På 1730-talet började rådman M. Schenström
i Västerås genom köp förena alla andelarna i
de västra bruken och Bäckhammarsbruken. Östra
bruket öfvergick genom köp och byten 1746–54 till
assessor J. Tersmeden, hvars son R. Tersmeden 1803
uppförde den ståtliga manbyggnaden vid R. 1834 kom
hela bruket i öfverste P. R. Tersmedens (d. 1842)
ego. Hans arfvingar öfverläto R. till ett bolag,
hvars aktier 1907 öfvergingo i Garpenbergs a.-b:s
besittning och 1912 genom köp i nuvarande egares,
R. bruks a.-b. (aktiekapital 1,330,000 kr.).

Ramnäs bruk.

Ramolino [-ålinå], Letitia. Se Bonaparte, sp. 1069.

Ramondia, bot. Se Saintpaulia.

Ramón y Cajal [-mån i kacha’l], Santiago, spansk anatom, en af samtidens
främsta nervforskare, f. l maj 1852 i Petilla
(Aragonien), studerade medicin i Zaragoza, där fadern
var professor i anatomi, deltog som militärläkarc i
en expedition till Cuba 1874-75, blef kort därefter
professor vid den medicinska fakulteten i Zaragoza och
direktör för museet därstädes 1879 och promoverades
till med. dok;.jr i Madrid 1885. Två år senare erhöll
han en professur i histologi och patologisk anatomi i
Barcelona och utnämndes slutligen 1892 till professor
i samma ämnen vid universitetet i Madrid.
– R. har allt sedan 1880 publicerat en
stor mängd vetenskapliga arbeten, till största
delen berörande nervväfnadernas histologi, alla
af högt värde, många af grundläggande betydelse
för den moderna nerv- och hjärnforskningen. I stor
utsträckning har han vid sitt vetenskapliga
arbete begagnat en af italienaren Camillo Golgi
utarbetad metod, som i hans, men äfven i Golgis
egna händer varit egnad att skapa en ny epok i den
morfologiska hjärnforskningens historia. Senare
har R. därjämte framträdt med arbeten, utförda med
själfständig metodik, som tillåtit ett vida djupare
inträngande i nervväfnadens finaste sammansättning, än
hvad som varit möjligt med Golgis. R:s vetenskapliga
framställning utmärkes städse af stor objektivitet,
men blir därför aldrig torr och ängsligt försiktig,
utan uppbäres alltid af en glad och eggande
idérikedom, hvilken, liksom den sällsynt stora
mängd af faktiska morfologiska observationer han
lyckats göra, riktat forskningen in på nya och
utvecklingen i hög grad befordrande vägar. Bland
R:s främsta arbeten märkas Trabajos del laboratorio
de investigaciones biolögicas de la universidad de
Madrid (1888 ff.), Manual de histologia normal
y técnica microgrdfica (1889), Die retina der
wirbeltiere (1894), Textura del sistema nervioso del
hombre y de los vertebrados (1897–99) och Studien
iiber die hirnrinde des menschen (1900–03). – Det
är gifvet, att en så framgångsrik vetenskaplig
verksamhet som R:s skänkt honom äfven åtskillig
yttre utmärkelse. Så är han bl. a. hedersdoktor vid
en mängd universitet, har belönats vid upprepade
tillfällen och i skilda länder med vetenskapliga pris
och medaljer och delade med den ofvannämnde Camillo
Golgi 1906 det medicinska Nobelpriset. R. vardt
s. å. led. af Vet. och vitt. samh. i Göteborg.

E. Hgn

Ramorino [-marina], Girolamo, sardinsk krigare,
f. 1792 i Genua, afrättad 22 maj 1849 i Turin,
inträdde 1807 i franska armén, deltog i Napoleons
fälttåg till 1815, då han avancerat till
öfverste. R. slöt sig 1821 till insurgenterna i
Sardinien, anförde 1831 under resningen i Polen
en polsk ströfkår, stred sedermera i Spanien,
konspirerade med Mazzini och fick 1848 anställning
i Sardiniens armé, där han 1849 som generallöjtnant
anförde en division. Man tillskref honom betydande
andel i den sardinska härens nederlag vid Mortara och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>