Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rallsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Rambach-Rambech
954
fessor
bruk; Räghava-Pandaviya, i hvilket diktaren K a-v
i r ä j a berättar innehållet af både Mahäbhärata
och Rämäyana. Från 1000-talet härstamma K s e-m
en dr a s Rämäyana-Kathäsära-manjari och Bho-j
a s Rämäyana-campu. Bland dramatisk diktning,
som grundar sig på samma material, skall nämnas
Bhavabhutis två dramer Mahävlra-carita (Den
store hjältens lif) och Uttarara-Räma-carita
(Uttara-Rämas lif), Räja9ekharas Bäla-Rä-mäyana
(Lilla R.) och Dämodaramicras Hanuman-nätaka
(Skådespelet om Hanumant). Bland upplagor af R. må
nämnas Bombay-recensionen af Gorresio med italiensk
öfv. (10 bd, 1843-67; öfv. i 2:a uppl. 1869-70), med
de indiska kommentarerna (1895), bengali-recensionen
(1859-60). A. V. v. Schlegels upplaga med latinsk
öfv. (1829 -38) är ofullbordad. Bästa upplagan
torde vara af Käcinäth Pändurang Parab (2 bd,
1888). Bland engelska öfversättningar må nämnas en
af Griffith (1895) samt en på prosa af M. N. Dutt
(1891-94). - Jfr för öfrigt bl. a. Weber, "Uber das
R." (1870), Fausböll, ’^The Dasaratha jätaka" (1871),
Jacobi, "Das Rämäyana" (1893), hufvudverket om R:s
litterära tillkomst, Ludwig, "Uber das R." (1894),
Baumgartners ofvannämnda arbete, A. A. Macdonell,
"History of sanskrit literature" (3:e uppl. 1909),
samt Winternitz, "Indische literatur-geschichte". I,
2. Yiktiga bidrag till R:s förhistoria ges af Liiders
i "Nachrichten der göttingischen gesellschaft der
wissenschaften" (1897). K. F. J. Ra’mbach, Johann
Jakob, tysk luthersk teo-f. 1693 i Halle, d. 1735
i Giessen, blef pro-i Halle efter A. H. Francke
och kallades 1731 till förste teol. professor och
superintendent i Giessen. Hans verksamhet, genom
föreläsningar och utgifna skrifter, särskildt på den
praktiska teologiens område, hade på sin tid icke
ringa betydelse. R., en af pietismens främste,
hörde till de få, som sökte ge de pietistiska
re-formkrafven också en vetenskaplig form, hvarvid
visserligen förmärkes inflytande från den unga
upplysningsfilosofien hos honom. Som predikant var han
mycket högt skattad. Hans många uppbyggelseskrifter
(predikningar m. m.) bilda ett led i den kristliga
folklitteratur, som äfven i Sverige utgjort en omtyckt
läsning ända fram emot våra dagar. Med R. har Anders
Nohrborg många beröringspunkter. Inom hymnologien har
R. gjort sig ett bemärkt namn. Hans religiösa dikter,
under hans lifstid utgifna i två samlingar, samlades
och utgåfvos 1740 under titeln Gesammelte geistliche
gedichte. Bland af honom ombesörjda psalmböcker
märkas "Hessen-darmstädtisches kirchengesangbuch"
(1733) och "Geistreiches hausgesangbuch"
(1735). E. M. R. Rambam. Se Maimonides. Råmban, judisk
namnform för Rabbi Mose ben Nachmän (jfr förklaringen
af namnet R a-schi), hos de kristne vanligen kallad
N a c h m a-
nides eller (efter sin födelsestad, Gerona)
G e-rundinus. Se vidare Nachmanides.
Rambatt, sjöv. Se Galär.
Rambaud [räbå], Alfred Nicolas, fransk
historieskrifvare, f. 2 juli 1842 i Besancon, d. 10
nov. 1905 i Paris, blef efter att 1870 ha för-värfvat
doktorsgraden med en afhandling i bysantinsk historia
(L"em-pire grec au X:e siécle) 1871 professor i
Caen. Han skref där La do-mination franpaise en
Allemagne 1792-1804 (1873) och L’Allemagne sous
Napoleon I 180å -11 (1874). Under en följd af år
egnade han sitt hufvudintresse åt den slaviska
världens historia och samhälls-lif. Frukterna af
sina mångsidiga studier på detta område (han företog
bl. a. flera resor till Ryssland) samlade han framför
allt i sin förträffliga Histoire de la Russie (1878,
svensk öfv. 1880-81). Hans förmåga att med ett klart,
ofta glänsande framställningssätt förena vidsträckt
lärdom och stor kritisk skärpa kommer här till
sin fulla rätt. Vidare må nämnas La russie épique
(1876), Francais et russes. Moscou et Sébastopol
(1878) samt Russes et prussiens. Guerre de sept ans
(1895). I samlingsverket "Recueil des instructions
données aux ambassadeurs et ministres de France"
utgaf R. afdelningen "Russie" (2 bd, 1890); hans
inledning och kommentar till källmaterialet sväller
här ut till en samlad framställning af Rysslands och
Frankrikes diplomatiska, förbindelser t. o. m. 1793.
- 1879 rycktes R. för en tid från vetenskapen,
då undervisningsministern Ferry (se d. o.) kallade
honom till sin kabinettschef. Han kvarstod på
denna post till 1881; året därpå inrättades en
professur för honom i Paris. - R:s lifliga intresse
för undervisningsväsendet tog sig uttryck i flera
populära handböcker i fransk historia, bl. a. Histoire
de la civilisation fran$aise (3 bd, 1885-88). Tills,
med E Lavisse redigerade han en världshistoria,
"Histoire générale du IV:e siécle jusqu’ä nos jours"
(12 bd, 1894-1901), hvari R. själf behandlade
östromerska riket, Ryssland och Turkiet.
1903 offentliggjorde han en biografi öfver Ferry. -
R. tillhörde 1895-1902 senaten och var april 1896-
juni 1898 undervisningsminister i Mélines ministär.
- Äfven som publicist var R. verksam; han
bidrog, i synnerhet på 1870-talet, att vidga
den franska allmänhetens kännedom om ryska
förhållanden och behandlade sedermera med
förkärlek den franska kolonialpolitikens problem.
N. H-tz.
Rambech, Anders, norsk politiker, f. 1767, d 1836,
sedan 1800 sorenskriver i Orkedalen, var medlem af
riksförsamlingen 1814 och af stortingen 1815-16, 1818,
1824 och 1827 samt af urtima stortinget 1828. 1818
var han stortingspresident, senare odelstingspresident
samt ständig medlem af många kommissioner och dessutom
led. af aktionskommittén under riksrätten 1815-16,
slöt sig, ehuru starkt nationellt och socialt
intresserad, nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
