Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raimundus Lullus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlöpare från Vindhyabergen omsluten högslätt
med i allmänhet bördig jord och med stora
järnmalmsförekomster. Hufvudsädet är ris. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 35,335
inv. (1911). En statens högre skola samt det 1894
från Jabalpur ditflyttade Raikumar college för
indiska furstesöner.
Rais, Karel, tjechisk författare, f. 1859, rektor
vid en flickskola i Prag, debuterade 1881 med
diktsamlingen Prvni kvétij (Förstlingsblommor)
och egnade sig i början företrädesvis åt
ungdomslitteraturen och bearbetning af folkliga
sägner: Ceské pohddny o Kristu Pdnu (1884, Bömiska
sagor om Herren Jesus), Povidky ze starych hradu
(1888, Berättelser från gamla borgar), Listy
z ceské kro-niky (Blad ur bömiska krönikan)
m. fl. Sedermera har han försökt sig på den
realistiska nutidsskildringen i en mängd romaner och
noveller, samtliga med bömiska motiv. Bland hans
mer bemärkta arbeten räknas romanerna Vyminkåfi
(1891, Undantagshjon), Zapadli vlastenci (1894,
Förfallna landsmän), Pantata Bezouzek (1894)
och Kalibuv zlocin (1895, Kalibas förbrytelse;
tysk öfv. 1905). Hans .stil är ofta naivt
sentimental, och det ligger något entonigt öfver
hans vemodigt resignerade tidsskildringar, som
sakna psykologiskt djup och modern social halt.
A-d J-
Raisduoddar-hallde, en 1,294 m. hög fjällsträcka
i Nordreisens härad, Tromsö amt, Norge, bildar
afslutningen på amtets högfjäll och är en dyster
stenöken af gabbro, öfver hvars topp riksgränsen mot
Finland (röset n:r 304) går.
K. V. H.
Raison [rasa/], fr. Se Reson.
Raison d etre [räså dätr], fr., skäl för tillvaro,
utan hvilket någon eller något ej kunde anses ha rätt
att existera; tillvarorätt.
Raison sociaie [rasa7 såsia’1], fr. Se Firma.
Rais-uli (Raisuli), Mulei Ahmed el-, marokkansk
krigarhöfding, f. omkr. 1865, gjorde sig först
bekant genom röfvarbedrifter i trakten af Tanger,
där han 1903 bortförde Times’ korrespondent Harris
och 1904 amerikanen lon Perdicaris. Den sistnämnde
lössläpptes först sedan franska polistrupper
från Alger landsatts i Tanger och ma-rokkanska
regeringen betalat R. en betydande lösesumma samt
bl. a. utfäst sig att hemförlofva sina trupper
i närheten af Tanger. R. lyckades bli erkänd som
höfding öfver stammarna i Tangers omnejd och var en
tid allenarådande där, reside-rande i sin fasta borg
vid byn Zinat. 1907 intogs denna af sultanens trupper,
men kort därpå tillfångatog R. förrädiskt sultanens
militäre rådgifvare, engelsmannen sir Harry Maclean,
hvilken först i febr. 1908 återfick friheten mot det
att strafflöshet och en dryg lösepenning (20,000
pd st.) tillerkändes R. Under de följande årens
allmänna anarki i Marokko steg R:s makt ytterligare,
men den sjönk sedermera ånyo i samband med, att
fransmännen militärt ockuperade allt större områden
i Marokko och ställde hela sultanatet under franskt
protektorat (1912). R. bibehöll emellertid en stor
del af sitt lokala inflytande, och under kriget
1914-15 har hans namn flera gånger nämnts i samband
med härnadståg af beduiner i trakten af Tanger.
V. S-g.
Raja. 1. (Ofta i utländsk pluralform rajas,
turk. riʿājā, af arab. raʿājā, plur. af raʿijje,
hjord), benämning på Turkiets icke-muhammedanska
undersåtar. Dit höra således slaver, greker, armenier,
judar, kristna araber (i Syrien) m. fl., men ej i
Levanten bosatta européer, hvilka stå under sina
konsulers beskydd. – 2. (Rādja, sanskr., "konung"),
titel för infödd regerande indisk furste. Furstar
af särskildt hög rang bära ofta titeln maharaja
("storkonung"), i vissa trakter maharao. Titeln raja
förlänas stundom af angloindiska regeringen åt äfven
andra hinduer än regerande furstar, ibland som ärftlig
utmärkelse. Några furstar af fordom suveräna hus ha
ock fått behålla den.
Raja, zool. Se Rockor.
Rajacekhara, ind. litt., namn på flera indiska
skalder, bland hvilka mest bekant är den R., som på
900-talet lefde vid hofvet i Känyakubjä (Ka-nauj)
som rådgifvare åt kung Mahendrapäla. Af hans
verk äro hittills som bevarade kända fyra dramer:
Kar puraman j ar l (helt och hållet på prakrit),
utg. med eng. öfv. af Konow och Lanman (i "Harvard
oriental series" IV, 2; 1901); Viddhacäla bhanjikä
(utg. i Indien 1883-86); Bäla-rämäyana (utg. 1869,
1884); Bäla-bhärata (utg. af Cappeller, 1885). Jfr
Lévi, "Théåtre indien" (1890), och Konow, "Essay
ön R:s lif e and writings" (i ofvannämnda upplaga
af Karpuramanjarl).
K. F. J.
Räjagrha (sanskr.; päli Räjagaha, eg. "kungaboning")
var på Buddhas tid hufvudstaden i Ma-gadha-landet,
buddismens (och jainismens) ursprungsland. Det låg
s. om Ganges, motsvarande det nuvarande Rajgir. Det
var i närheten af R., som Buddha erhöll sin
uppenbarelse (sambodhi), och det förekommer ofta i
de buddistiska skrifterna som en af de orter Buddha
regelbundet besökte under sina vandringar. Det första
buddistiska konsiliet skall också strax efter Buddhas
död (477 f. Kr.) ha hållits i R. Där skola således de
båda hufvuddelarna af den buddistiska kanon Vinaya-och
Sutta-pitaka ha samlats och till sitt hufvud-innehåll
konstituerats. K-
F. J.
Rajajoki [-jåki]. Se Systerbäck.
Rajalin. 1. Tomas (von) R., sjömilitär,
f. 1673 i Finland, d. 4 sept. 1741, tjänstgjorde
några år som kofferdi-sjöman på Östersjön och
Nordsjön, öfvergick sedermera till utländska
örlogsfartyg och erhöll 1699 plats som lärstyrman
vid amiralitetet i Karlskrona. Under Karl XII:s
krig tjänstgjorde R. oaflåtligt på svenska flottan
och blef 1715 kommendör. Särskildt utmärkte han sig
som befälhafvare på linjeskeppet "Yerden" i affären
vid Hanö i Blekingsskären 1717, där han ensam höll
ut i kampen mot tre fientliga linjeskepp och två
fregatter. Efter fredsslutet egnade han sig åt
teoretiska studier och utgaf 1730 två skrifter,
afsedda att höja det svenska sjöväsendet: Nödig
underrättelse om navigation eller styrmanskonsten
och Nödig underrättelse om skeppsbyggeriet och
derutaf härflytande högnödige och sjöväsendet samt
taklingen tilhörige proportioner. Den förra belönades
af regeringen med 1,800, den senare med 2,000 dal. smt
i gratifikation. Han utarbetade äfven ett förslag till
sjöreglemente, som af regeringen stadfästes. 1732
utnämndes R. till ekipagemästare och före utbrottet
af 1741 års krig fick han, som s. å. befordrats till
Viceamiral, befälet öfver den flotta, som sändes till
Finska viken. Hindrad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
