Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 725-726 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Päron ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Päronformiga dammsnäckan, zool. Se Dammsnäckor.

Pärongallkvalstret, zool. Se Gallkvalster.

Pärongallmyggan, Contarinia pyrivora, zool.,
en till fam. gallmyggor (se d. o.) hörande
insekt, som gjort sig känd som skadedjur på
päronträd. Den fullbildade myggan flyger på
försommaren, vid tiden för päronträdens blomning,
och honan lägger i blomknopparna omkr. tio ägg. De
utkläckta larverna borra sig ned genom blombottnen
och genomkorsa med sina gångar den unga karten i
olika riktningar; slutligen förtäres kartens inre
helt och hållet. Larverna lämna de missbildade och
förkrympta kartarna genom en öppning i spetsen,
antingen medan dessa ännu sitta kvar på träden
eller sedan de fallit af; förpuppningen sker i
jorden, och puppan öfvervintrar. Som medel mot
denna insekt rekommenderas att nedskaka från
träden samt insamla och uppbränna angripen kart.

G. G.

Päronolja, kem., en till konditorivaror och parfymer
använd blandning af alkohol och amylacetat (eterart
af amylalkohol och ättiksyra).

P. T. C.*

Päronrullvifveln, zool. Se Rullviflar.

Päronsköldlusen, zool. Se Sköldlöss.

Päronspinnarstekeln, zool. Se Sågsteklar.

Päronträd, bot. Se Pyrus och Päron.

Päronträdsskorf. Se Fruktskorf.

Pärsdomstol, Pärskammare. Se Pär.


Del af märsrå (mr) med pärter (p); np nockpärt.

Pärt (ty. pert, paard, holl. paard, eg. häst), sjöv.,
fottåg, som hänger ungefär en meter nedom en rå eller
en bom samt tjänar till fotfäste för
sjömännen, då de göra loss eller beslå segel, refva
m. m. På det folket under arbetet må få bröstet i höjd
med rån och för att pärten må bli mera jämlöpande med
denna, uppbäres den på vissa ställen af tåg, som äro
fästa till rån och kallas ridare. På hvar sin
sida om ridaren lägges rund pärten ett slags knop,
pärtkunta (se Knop och fig. 7 däri), som hindrar
ridaren att förfara sig. En kort pärt, som sitter
ytterst på rånocken, benämnes nockpärt (se fig.).


R. N.*

Pärta (fi. päre), för belysning afsedd trästicka,
lyssticka, "spingsticka"; tunn spjäla eller spån, som
nyttjas till taktäckning, korgflätning o. d. Pärtan
är det enklaste och ursprungligaste särskildt för
belysning egnade medel, som människan framställt, och
har således haft en mycket vidsträckt utbredning. Om
Odysseus’ boning på Ithaka förmäles, att den upplystes
med "färdigtorkade, med kopparn spingade stickor". -
Man befann sig då ännu i bronsåldern. - I Sverige
ha lysstickor i många orter varit i bruk långt in
på 1800-talet. Till sådana användes helst lagom
fett furuvirke, töre, men i somliga orter äfven
björk. Virket sönderhöggs i ungefär en half m. långa
ämnen, spingen, hvilka sedan spjälkades (spingades)
till tunna, inemot tre cm. breda stickor,
pärtor, spingstickor, som antingen hopbuntades med
vidjor till kärfvar, "kärf", eller också upplades i
en på väggen anbragt häck för att användas i mån af
behof. Skedde klyfningen längsefter växtringarna,
erhöllos stickor, som vid användningen fästes
med bredsidan uppåt, skedde den åter tvärs öfver
årsringarna, fästes de så erhållna stickorna, när de
brändes, på kant. Jfr Belysning, sp. 1307. Se vidare
Pärthållare.

N. E. H.


Lysekäring från Dalsland,
med 2 klämmor. (Nordiska museet).

Pärthällare, inrättning för anbringande af
lysstickor (jfr Pärta). Det enklaste sättet att
fästa pärtan l. lysstickan var att sticka in den i
en springa i väggen eller spismuren. Ett framsteg
gjordes, när man för detta ändamål vid väggen
eller spisen anbragte en med tvärskåror försedd
träkloss eller också en klämma (klyka, klynna)
af järn. Nästa steg togs genom att fästa denna
klämma i ett löst fotstycke af trä, hvarigenom en
flyttbar belysningsinrättning, stickstake,
erhölls. Från denna utvecklade sig, därigenom att
fästet för pärtorna genom en hakinrättning gjordes
höj- och sänkbart, den s. k. lysekäringen,
ett slags inemot 1 m. hög träljusstake, eller, om
man så vill, primitiv kandelaber, som ställdes på
stugans golf. Ljusstickhållare af på det hela taget
likartade konstruktioner
med de här skildrade äro kända ej
blott från vårt land, utan också från vidt
skilda håll af det öfriga Europa alltifrån
skogs- och bergländerna nedåt Adriatiska hafvet
till Finland och Skottland. Jfr Blosshållare.

N. E. H.

Pätin, Pätina (ry. pjati’na), "femting",
benämning på hvart och ett af de fem distrikt, i hvilka republiken
Novgorod var indelad. Ett särskildt intresse för
svenskar har ett par af dessa "femtingar", emedan
deras namn ingått i den svenska konungatiteln under
en del af 1500-talet, såsom i Johan III:s: "Sveriges,
Götes och Vendes konung, storfurste till Finland,
Karelen, Votski (Salonski) Pätin och Ingermanland i
Ryssland och öfver de ester i Livland hertig". Dessa
"femtingar" äro Votski Pätin (Vodskaja pjatina),
d. v. s. voternas (en finsk stam) femting, motsvarande
ungefär Ingermanland, med städerna Jamburg, Koporje,
Oresjek, Ladoga och Keksholm, samt Solonski Pätin
(Solonskaja pjatina), uppkallad efter ån eller byn
Sjelon, som, med växlande gränser, på 1500- och
1600-talen omfattade trakten emellan sjön Ilmen och
Pskovs område med städerna Porchov, Staraja Russa
och Ivangorod.

Pöbel (af fr. peuple, lat. po’pulus, folket), pack,
slödder, mobb, samhällets drägg, den lägst stående
delen af stora städers befolkning. Jfr Canaille
och Populas. - Pöbelvälde. Se Oklokrati.

Pöhlmann, Robert, tysk historiker, f. 1852 i
Nürnberg, d. 1914, vardt 1879 docent i gamla tidens
historia i Erlangen, där han 1884 vardt e. o. och 1886
ord. professor. 1893 efterträdde han J. Burckhardt i
Basel, 1900 flyttade han till München. Af P:s arbeten
märkas Die

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>