Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyroforer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Pyromorfit-Pyrop
672
absolut svarta kroppens" strålning (jfr Strålning). En
sådan absolut svart kropp representerar hvarje
af ett för strålningen ogenomträngligt hylle
omgifven kropp, om kroppen och hy Het ega samma
temperatur. Dess utstrålning beror såväl till färg
som styrka endast på dess temperatur. Omvändt kan
alltså dess temperatur bestämmas genom mätning af dess
strålning. Man kan härvid antingen mäta kroppens hela
(integrala) strålning med användning af bolo-meter
(se d. o.) eller också medelst spektralbo-lometer
1. -fotometer bestämma den ljussort (våglängd),
som representerar maximum af strålning. Man erhåller
temperaturen i förra fallet ur Stefans lag, i senare
ur Wiens. Dessa metoder äro direkt användbara
exempelvis för bestämning af temperaturen i en
ugn, hvars inre ju kan betraktas som en absolut
svart kropp. Men’ äfven för icke svart strålning
använder man dem ofta i brist på bättre metoder,
t. ex. vid bestämning af solens och stjärnornas
temperatur. Den erhållna temperaturen är då den
temperatur, som en svart kropp måste ega, för att
dess utstrålning skall vara densamma som kroppens i
fråga, och benämnes denna kropps svarta 1. effektiva
temperatur samt understiger i allmänhet mer eller
mindre dess verkliga. Ur solstrålningens styrka har
Christiansen beräknat solytans effektiva temperatur
till omkr. 6,000° C. En bekväm optisk pyrometer, som
äfven lämpar sig för tekniskt bruk, har konstruerats
af Holborn och Kurlbaum. Den består af en kikare,
i hvars bild-plan en glödlampas kolfiber befinner
sig och som kan riktas mot den glödande yta, hvars
temperatur det gäller att finna. Lampan matas af
en elektrisk ström, genom hvars reglering man kan
variera dess ljusstyrka, till dess att kolfibern
försvinner mot bakgrunden. Temperaturen erhålles då
ur den elektriska strömmens styrka. Apparaten måste
graderas genom jämförelse med en svart kropp, hvars
temperatur på annat sätt kan bestämmas. Glödlampan kan
ej tåla mer än 1,500°. Skall instrumentet användas för
högre temperaturer, måste den infallande strålningen
försvagas i viss känd proportion. Detta kan ske
medelst rökglas eller upprepad reflexion. - Litt.:
Barus, "Messung hoher temperaturen" (1892), och Le
Chatelier och Boudouard, "Mésure des températures
élevées" (1900). L. B. B.
Pyromorfit Hausmann (ty. grunbleierz, braun-bleierz),
miner., består af fosforsyrad blyoxid samt klorbly
enligt formeln Cl Pb5 P3 012. Den kristalliserar
i sexsidiga prismor, i druser samt druf- eller
njurformiga och derba partier. Hårdhet = 3,5-4,
eg. vikt = 6,9-7. Pyromorfiten är obetydligt
genomskinlig, med f ettglans och gröna samt bruna
färger. Den smälter lätt för blåsrör samt löses af
salpetersyra och kalilut. P. är en sekundär bildning
och förekommer på och i närheten af blyglans, bildande
pseudomorfoser efter sagda mineral. Anmärkningsvärdt
är, att en sådan pseudomorfos af pyromorfit efter
blyglans ofta åter omvandlas till blyglans, alltså
ett slags återbildning. Vanligt är dessutom, ett
den förtränges af andra mineral, såsom limonit,
galmeja o. s. v. Lokaler: Freiberg, Zellerfeld
(på Harz), Pfibram, Mies (i Böhmen), Ems o. s. v.
A. Hng.
Pyromorfitkristall. Se K r i s t a 11 o g r a f i,
sp. 1337.
Pyron, kem., en organisk förening, som består af en
sex-ledig kärna, innehållande en syreatom:
XCH=CHX
CO O
XCH=CHX
Pyron själf har ej större betydelse, men väl flera af
dess derivat. Ett sådant är dimetylpyron, som väckt
stor uppmärksamhet på grund af sin förmåga att addera
syror, såsom HC1, oxalsyra etc., och därvid bilda
salter. Härvid antog man först, att den syreatom,
som ingår i ringen, blef fyrvärdig och därefter helt
enkelt adderade syran, liksom kväfvet i ammoniak,
H3 N, vid inverkan af t. ex. saltsyra öfvergår till
femvärdigt och bildar H4 NC1. Formeln skulle då ha
utseendet I. Enligt nyare undersökningar af Baeyer
sker dock antagligen, samtidigt med att syret blir
fyrvärdigt, en omlag-ring, och formeln för saltsur
dimetylpyron skulle få utseendet II. På grund af
dessa föreningars stora
CH3 /CH=C H
co V
XCH = ^ XC1
l
C-OH
Q–CL CH3
II.
analogi med ammoniumsalterna kallas de oxo» niumsalter
(se d. o.). De ega alla de egenskaper, som utmärka
salter af svaga baser med starka syror, såsom stark
hydrolys, sur reaktion etc. Ett i naturen förekommande
pyronderivat är chelidonsyra 1. pyrondikarbonsyra,
som förekommer i Chelidonium majus. - Ett annat
pyronderivat, som har liknande egenskaper som
dimetylpyron, är xanton, en pyronring, kondenserad
med två bensolkärnor:
0:co;0
xy^o-Ay
Äfven här öfvergår syret vid inverkan af syror till
fyrvärdigt. Xantons dioxyderivat är indiskt gult. Som
ett derivat af pyron kan äfven flavon betraktas. Det
består nämligen af en pyronkärna; kombinerad men en
bensolring och en fenylgrupp:
Flera af dess derivat förekomma i naturen som
växt-färgämnen, t. ex. kvercetin (se d. o.), kry
sin, det gula färgämnet i poppelknoppar, luteolin,
färgämnet i färgreseda, brasilein (se F ä r n b
o c k) och hematein (se H e m a t o x y l i n).
I- B.
Pyronderivat, kem. Se Pyron.
Pyronring, kem. Se Pyron.
Pyröp (af grek. pyropo’s, eldfärgad), miner., mörkt
hyacintröda till blodröda granater, utgörande en
tillfällig beståndsdel af vissa serpentiner i Böhmen
och Sachsen eller förekommande såsom lösa korn bland
vittringsprodukter efter nämnda bergarter. P. är
hufvudsakligen en magnesialerjordsgranat (3 Mg O . A12
03 . 3 Si 02) med inblandning af almandinsubstans
(se Alman-d i n) och krom. Den användes till smycken
(s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
